Från att ha varit cirka 150 000 judar i Iran har de krympt till färre än 10 000. En del experter påstår att landets judar lever på en lånad tid då ett stort krig mellan Iran och Israel kan sätta igång.
Jag har ofta funderat på vad verkligheten efter den 7/10 2023 betyder för judarna i Iran, en av de största och äldsta minoriteterna i Mellanöstern utanför Israel. Men jag är tvungen att berätta nåt som ofta inte nämns av medier när de rapporterar om judarna i Iran: Det är en outsagd kod, en tyst förståelse. Alla som är aktiva i frågor som rör iransk judendom vet dess gränser. Det är helt enkelt extremt svårt att skriva om de nuvarande judarnas tillstånd i Iran. Om en iransk jude i landet fördömer regimen, särskilt genom att bli citerad, så kan den riskera livet på sig själv och samtidigt sätta andra judar i fara. Så judar i Iran har inte den möjligheten att kritisera regimen. Men när västerländska journalister tonar ner riskerna och målar upp en rosa bild av en minoritet som påstås generellt må bra i ett Mellanöstern annars plågat av våld och antisemitism, så berättar de inte hela historien.
Här är viktiga fakta om judar i Iran: Många forskare tror att judar är Irans äldsta religiösa minoritet, efter att ha bott där i nästan 2 700 år (om man räknar med de första 100 åren av judisk fångenskap i Babylon, efter det första templets fall). Judar bodde i Iran, som fram till 1935 var känt som Persien, i över 1 000 år innan islams ankomst. Landet, dess språk, kultur, prosa och historia är rotat i oss, oavsett om vi fortfarande bor i Iran eller rymt under de senaste fyra decennierna och bosatt oss i länder som USA, Israel etc.
Före den islamiska revolutionen 1979 som avsatte den västerländska, sekulariserande Shah Mohammad Reza Pahlavi, fanns det nästan 100 000–150 000 judar i Iran. Idag är den siffran mindre än 10 000, enligt israeliska källor, även om regimen (och judiska ledare i Iran själva) ofta höjer den siffran till 20 000. Det är ingen hemlighet att Iran hjälpte till att planera attacken den 7 oktober. Enligt Mark Hetfield, VD och koncernchef för HIAS (tidigare känd som Hebrew Immigrant Aid Society) har förhållandena i Iran – särskilt för judar – försämrats ytterligare efter den 7 oktober. ”Hur mår judarna i Iran idag, särskilt under det senaste året? Det bör noteras att i Iran anses judar (och kristna, Zoroaster och andra erkända religiösa minoriteter, exklusive bahaier) vara en skyddad religiös minoritet, och judar och kristna är ett bokens/Biblens folk. Till skillnad från judar som flydde arabländer för länge sedan, trakasseras inte Irans judar för närvarande.
Judar i Iran har synagogor, tillgång till kosherkött, vin till shabbat, trots ett nationellt förbud mot alkohol och en judisk parlamentsledamot för att representerar dem som minoritet. 2014 utförde regimen en mycket uppskattad gest till det judiska samfundet genom att avtäcka ett monument som hedrade judiska soldater som hade stupat under Iran-Irakkriget (1980-1988), där över en miljon människor dog. Den gesten hjälpte judar att känna sig erkända som en identitet som de alltid själva känt att de haft: den iranska. Ändå lever judarna i Iran i ett evigt tillstånd av att säga och göra allt som är nödvändigt för att överleva. Det är inte lätt att leva i en teokratisk stat där sionismen är straffbar med döden.
Förra pesach 2023 tvingades en del judiska församlingar runt om i landet att ställa in Pesachevenemang för att delta i landets årliga ”Quds Day”, för att fira palestinskt ”motstånd” och kräva ett slut på ”den sionistiska enheten”. I oktober, kort efter en världsomspännande falsk rapportering om att IDF hade bombat ett sjukhus i Gaza, brände fanatiker israeliska flaggor vid Drottning Esthers och Mordechais gravar i staden Hamadan i norr. Graven är den heligaste platsen i Iran för judar, och som Iran-experten Alireza Nader skrev på X: ”Detta är första gången en sådan händelse har ägt rum inom gravens område.”
Strax efter den 7 oktober varnade regimen sina judiska medborgare att bryta alla band med släktingar i Israel. Enligt tv-kanalen Iran International, som är baserad i Storbritannien, fick judar i Teheran och Shiraz telefonsamtal som varnade dem för att ha i kontakt med familjen i Israel. Många judar lämnade omedelbart WhatsApp-grupper och blockerade till och med meddelanden från nära och kära i Israel. Enligt Iran International ”kriminaliserade Irans justitieminister alla åtgärder som syftade till att bekräfta, stärka och konsolidera Israel i cyberrymden.”
Den 30 oktober tvingades hundratals judar i Iran att delta i en anti-Israel demonstration i vad som blev de största anti-israeliska demonstrationerna av judar sedan 1979 (dessa demonstrationer inträffade också under intensivt tryck för att hålla det judiska samfundet säkert genom att dra en anti-israelisk linje). Bilder och videor på judar i fem iranska städer – Teheran, Shiraz, Isfahan, Yazd och Kermanshah – mestadels män som bar kippor och höll skyltar som fördömde den judiska staten, blev virala. Irans FN-ambassadör förklarade att ”iranska judar, i likhet med andra judar över hela världen är verkligt trötta på de grova brott som ockupationsregimen [Israel] har begått mot oskyldiga palestinska kvinnor och barn.” Ja, vi vet alla att judar i Iran åtnjuter lika mycket handlingsfrihet och frihet att fördöma Israel som ett gäng amerikanska vänsterjudar som mer eller mindre har fått stänga av allt från motorvägar till flygplatser för att de lever i en demokrati. Jag brukar få frågan om dom judar som har valt att stanna i Iran är säkra där. När det finns en trend av regimens förnekande av Förintelsen och ropen ”Död åt Israel!”, kan judar, oavsett var de bor, inte vara likgiltiga för sådana budskap. Irans regim trakasserar inte aktivt iranska judar eller pressar ut dem ur landet. Men judarna vet att de är bevakade av regimen och att minsta snedsteg kan kosta dem livet. Oavsett var iranska judarna bor älskar de fortfarande platsen Iran och är starkt knutna till kulturen samt den persiska civilisationen.
Det är sant, hur överraskande det än kan vara: Många judar väljer fortfarande att bo i Iran, och orsakerna sträcker sig från ålderdom och ekonomisk trygghet till nationalism.
Judarna i Iran är levande trådar i en forntida tapet som väver en berättelse om många andra judiska samhällen i exil. En berättelse som de senaste Torah-delarna har lyft fram i den svåra situationen för judar i Egypten när makten övergick till en ny farao som föraktade dem. När du bor i diasporan, lever du med temperamentet och utvecklingen i landet du är i. Du lever med lagen. Enligt vår judiska tradition ber vi för god hälsa för statens ledare. Under årtusenden har iranska judar lärt sig att anpassa sig för att vara trogna mot staten.
Adele Josephi
