Historia

För 2000 – 3000 år sedan fanns det en judisk stat i området mellan Medelhavet och Jordanfloden under flera hundra år. Administrationsspråket var hebreiska och huvudstaden var Jerusalem. Här föddes den judiska kulturen och religionen. Detta är Judéen – området som ordet jude kommer från.

Styrt från utlandet

Romarriket lade den judiska staten i ruiner och gav området namnet Palestina efter judarnas gamla fiende filisteerna, som hade invandrat från Grekland.

Därefter har en rad av härskare kontrollerat området. Det kom i muslimska händer då araberna erövrade Mellanöstern och Nordafrika på 600-talet e Kr, men någon lokal arabisk eller muslimsk stat etablerades aldrig. Jerusalem styrdes från närliggande städer som Damaskus, Bagdad, Beirut och Istanbul. Senast blev ”Brittiska Palestinamandatet” styrt från London under tiden 1917 till 1948, sedan Osmanska riket fallit sönder. 

Israel föds

Judarna hade aldrig förlorat sin längtan tillbaka till Zion (Jerusalem). Vid slutet av 1800-talet, var det därför naturligt för judarna att rikta sina nationella och politiska mål mot området där de hade sina historiska rötter. Därmed föddes sioniströrelsen och judisk invandring till området tog fart. Redan från mitten av 1800-talet var judarna den största folkgruppen i Jerusalem.

Judarnas svåra situation i arabiska länder så väl som i Europa gjorde utsikterna till ett eget hemland väldigt tilltalande. Som minoritet hade de blivit kraftigt diskriminerade och förföljda. Under första världskriget lovade Storbritannien att upprätta ett judiskt folkhem i delar av området som de nu styrde efter Osmanska rikets fall.

Redan 1921 fick araberna 75% av mandatet i form av Emiratet Transjordanien. 

Under andra världskriget mördades sex miljoner judar av nazisterna och dess allierade med industri-mässiga metoder. Efteråt var de europeiska länderna inte villiga att ge de överlevande judarna, som nu var flyktingar, uppehålls-tillstånd och trygghet. Därmed stärktes förståelsen för judarnas nationella behov.

I november 1947 röstade en majoritet av FN:s länder för att dela det kvarvarande brittiska mandatet i en judisk och en arabisk del. De arabiska ledarna vägrade acceptera det demokratiska beslutet och intensifierade kriget. Men åtta timmar innan det brittiska mandatet löpte ut 15 maj 1948 förklarade sig staten Israel upprättad. Timmarna efteråt anfölls den nyfödda staten av Egypten, Transjordanien, Saudiarabien, Irak, Syrien och Libanon. Trots att Storbritannien hjälpte araberna, kämpade judarna än en gång för sina liv. De säkrade sin existens.

Tillbakadragningar

Israel blev åter anfallen 1967, denna gång av sex arabstater som hotade utplåna dem. Försvars-styrkorna fick kontroll över Sinai, Golan, Västbanken och Gaza. Efter kriget erbjöd sig Israel att i utbyte mot fred dra sig tillbaka från det mesta. Men araberna samlade sig i Khartoum och svarade med tre nej: Nej till att förhandla, Nej till fred och Nej till att erkänna Israel.

Ändå har Israel dragit sig tillbaka från Sinai och fått en kall fred med Egypten. De har också dragit sig ur Gaza och fått raketer, tunnelangrepp och nedbrända åkrar tillbaka.