’Den här överenskommelsen är katastrofal och borde aldrig ha gjorts. Den medförde inte fred och kommer aldrig att göra det’, så sa USAs president Donald Trump 2018 när han och USA drog sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Han har alltid hävdat att president Barack Obamas avtal var fruktansvärt. Och han har alltid haft rätt. Men nu vill han förhandla med Iran, trots det har Trump varit tydlig med att landet inte ska tillåtas utveckla kärnvapen.
Det avtalet som förhandlades fram under Obamas presidentskap satte restriktioner på Tehrans kärnkraftsprogram i utbyte mot sanktionslättnader. Trump vände sig i stället till en politik som innebar att dra åt de ekonomiska skruvarna på Iran genom att utöka sanktioner samtidigt som han utfärdade implicita militära hot. Men det tillvägagångssättet misslyckades med att störa Irans kärnkraftsprogram.
Sen Trump tog över presidentskapet har han återinfört tuffa sanktioner mot Iran, vilket har påverkat andra länders möjligheter att handla med landet. Han har också flyttat sex bombplan av typen B-2 till militärbasen Diego Garcia mitt i Indiska oceanen vilket är ett tydligt sätt att sätta press på mullorna.
Samtidigt har han också varit tydlig med att han ogärna vill gå in i ett krig med Iran. Han vill ha diplomatiska lösningar. Men sedan USA lämnade det tidigare avtalet 2018, har Iran haft sju år på sig att förbättra sin anrikningsförmåga och lagra mycket mer uran än vad som var tillåtet enligt det övergivna avtalet.
Det är en underdrift att säga att USA och Iran har haft ett problematiskt förhållande som det är, sedan den Islamiska revolutionen 1979 och övertagandet och gisslantagandet av den amerikanska ambassaden och ambassadpersonalen i Teheran samma år.
Många iranier skulle säga att relationerna har varit ansträngda sedan 1953, när USA och Storbritannien orkestrerade störtandet av Mohammad Mossadegh, Irans demokratiskt valda premiärminister. Washington och Tehran har inte haft formella diplomatiska förbindelser sedan 1979, och de två länderna har varit låsta i en decennielång kamp om inflytande i Mellanöstern. Idag är spänningarna fortfarande höga på grund av det iranska stödet till en så kallad motståndspakt mot väst, och i synnerhet amerikanska intressen i Mellanöstern. Den pakten omfattar Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och houthierna i Jemen.
Teheran har för sin del länge tjatat om amerikansk hegemoni i regionen, inklusive dess stöd till Israel och dess historia av militära aktioner. Regimen är fortfarande arg över mordet på Qassem Soleimani 2020, chefen för Quds Force i IRGC.
På topp av olika dispyter har Irans kärnvapenambitioner visat sig vara en ständig källa till stridigheter för USA och Israel. Och dom som har följt Ali Khamenis X konto har kunnat vittna om otaliga inlägg om att Israel kommer att utplånas. På det hela är det inte ett dugg konstigt att en av Israels högsta prioriteringar är att stoppa islamisternas utveckling av kärnvapen.
Utsikten till varmare relationer mellan USA och Iran dök upp först under Obama-administrationen.
Trumps utrikespolitiska förhandlare Steve Witkoff, som inte har någon erfarenhet av nationell säkerhet, har i uppdrag att leda förhandlingar med Iran. Witkoff har redan tvingats backa från sitt påstående att USA bara försökte begränsa nivån för urananrikning snarare än att eliminera hela programmet.
Sedan USA övergav avtalet 2018 har Tehran accelererat sin anrikning av uran, vilket utgör ett avgörande steg mot att bygga ett kärnvapen. Där är behovet av en snabblösning mer akut än någonsin.
För närvarande finns det tre aspekter av Irans kärntekniska aktiviteter som är särskilt oroande: För det första, efter att ha installerat avancerade centrifuger som kan anrika uran i en mycket snabbare takt, har landet massivt utökat sin anrikningsförmåga. För det andra, eftersom landet har producerat höganrikat uran sedan 2021, har Iran nu lagrat omkring 275 kilogram uran anrikat till 60 procent. Det räcker för ungefär sex kärnvapen när de en gång berikats till 90 procent renhet – vilket innebär att det skulle ta Iran mindre än två veckor att producera tillräckligt med bombkvalitetsmaterial för ett enda vapen. I slutet av förra året drog den amerikanska underrättelsetjänsten slutsatsen att Iran undersökte sätt att bygga ett lager av råvapen inom några månader, snarare än att vänta ett år eller mer som det skulle ta dess ingenjörer att tillverka ett vapen som skulle kunna placeras i en ballistisk missil.
Trump har upprepade gånger hotat med våld och sagt: ”Om de inte gör en överenskommelse kommer det att bli bombningar… Det kommer att bli bombningar som de aldrig har sett förut.” Men trots hoten har Trump velat ha ett diplomatiskt avtal med Iran. Iranska regimen har försvagats militärt efter att dess två massiva missil- och drönarangrepp mot Israel inte gjorde stor skada, och efter Israels vedergällning, som decimerade Irans luftförsvar runt huvudstaden och dess produktionsanläggningar för ballistiska missiler. Mullorna är också under betydande ekonomisk press, eftersom decennier långa sanktioner har fört Teheran nära den ekonomiska avgrunden.
Så den nuvarande starten av samtalen understryker att båda ledarna är intresserade av ett avtal.
Och medan många i USA kritiserade avtalet från 2015 för att vara tidsbegränsat, för att tillåta Iran att behålla anrikningsanläggningar och för att utesluta gränser för Irans ballistiska missilstyrkor och för att destabilisera regionala aktiviteter, har Teheran den här gången föreslagit att det är öppet för att diskutera regionala frågor, såväl som strikta, verifierbara gränser för dess kärnkraftsprogram. Men det finns tydliga röda linjer – som alla krav på att avveckla dess kärnkraftsprogram och ballistiska missilkapacitet.
Det betyder att allt beror på hur långt Trump vill driva. Och i den frågan har vi sett motstridiga tecken.
Efter att den första samtalsomgången avslutats sa USA:s särskilda sändebud till Mellanöstern Steve Witkoff att endast anrikning utöver 3,67 procent skulle förbjudas – som i 2015 års avtal. Men en dag senare indikerade han att ”ett Trump-avtal” måste inkludera eliminering av all anrikning av kärnkraft. Samtidigt sa Trump själv: ”Iran måste bli av med konceptet med ett kärnvapen.” Men det är oklart vad han menar med det. Trump är ivrig att sluta ett avtal och regimen är betydligt försvagad. Den sannolika affären skulle likna den som Obama gjorde 2015. Men är nåt som Trump har visat är att vara opålitlig. Den som litar på Trump kommer att få ett helvete.
Adele Josephi
