Den persiske kungen Kyros räddade judarna och nu återgäldas den tjänsten.
Varje gång Netanyahu håller tal till iranier i Iran ringer min mor mig. Hon blir berörd och fastnar för olika citat. I sitt senaste tal precis innan Israel anföll Iran sa han:
”Iran och Israel har varit sanna vänner sedan Kyros den stores dagar, och tiden har kommit för er att enas kring er flagga och ert historiska arv genom att stå upp för er frihet från en ond och förtryckande regim.”
Sedan åberopade han orden ”Kvinna, liv, frihet” – och upprepade dem på farsi – ”Zan, zendegi, azadi.” Denna slogan har blivit en kraftfull symbol för motstånd, särskilt förknippad med den iranska rörelsen för kvinnors rättigheter och medborgerliga friheter.
I det statsmannamässiga talet gav Netanyahu hopp. Han sökte sig tillbaka till Irans avlägsna förflutna och till en av de främsta hedningarna i judisk historia.
År 586 f.Kr. förstörde det babyloniska riket Jerusalem och brände ner templet. Babylonierna deporterade judarna till Babylonien, vilket inledde den period som kallas den babyloniska exilen.
Sjuttio år senare erövrade den persiske kungen Kyros Babylonien. Han bjöd in en grupp judar att återvända till Israels land under ledning av Esra och Nehemja. På så vis hjälpte han till att återuppbygga den judiska staten – Yahud – under det persiska rikets beskydd.
Kyros återförde inte bara judarna till deras land; han gjorde samma sak med andra folk också. Men Iran har inte haft någon liknande ledare på väldigt många år. Den islamiska revolutionen 1979 då Shahen till slut lämnade landet förblev ett stort fiasko som den generationen ångrat djupt. Så många senare generationers liv som de förstörde med sin idiotiska revolution. I fyrtiosex år har iranierna gång på gång rest sig mot förtryckarna, och gång på gång slagits ner av dem. Senast under parollen ”Kvinna liv frihet” för bara ett par år sedan. Idag toppar Iran listan över länder med flest avrättningar. Var femte timme avrättas någon i Iran. Men ayatollahregimen tillsattes inte av vänstermänniskor i Iran, väst hjälpte till att lyfta bort Shahen som hade drabbats av storhetsvansinne i mitten av 70-talet och ville bestämma priset på landets olja. Det var inte väst särskilt förtjusta i och då var det dags att lyfta bort honom.
I många år har jag hört att det är iranska folket som måste ta bort ayatollorna. Jag blir lika irriterad för varje gång för alla vet hur många gånger ungdomar har tagit till gatorna, men slagits ner av milisen, fängslats och sedan avrättats. Folket klarar inte av att lyfta bort regimen självt. Det behöver hjälp utifrån. Man kan tycka att de länder i väst som hjälpte till att avsätta Shahen borde städa undan ayatollorna som de krattade manegen för. Men istället är det lilla Israel – som Islamiska republiken länge hotat att utplåna – som gör det. Redan när jag var barn i Iran var alla tvungna att skrika död åt Israel innan vi fick gå in i klassrummen. Vi judar har lärt oss en läxa och det är att aldrig låta andra avgöra vårt öde. Nu räddar Israel inte bara oss judar utan också det iranska folket från sina förtryckare. Den persiska kungen Kyros räddade det judiska folket och nu räddar den judiska nationen det iranska folket. Det finns ett starkt band mellan dessa två.
Adele Josephi
