Svenska och nordiska medier har skrivit mycket om landskampen mellan Irland och Israel i Nations League söndagen den 27 september.
Irländarna var tveksamma till att spela mot Israel, fick vi veta. Irlands förbundskaptenen Heimir Hallgrimsson berättade att spelartruppen hade röstat om huruvida de skulle bojkotta matchen, rapporterade Aftonbladet 26 september under rubriken Kaos inför matchen – röstade om bojkott. Dagen därpå uppdaterades vi genom artiklar i flera medier: en irländsk spelare har valt att lämna truppen.
De irländska spelarna protesterade mot Israel på flera sätt, rapporterade samma tidning på söndagskvällen. När den israeliska nationalsången spelades stod de irländska spelarna med blicken riktad mot gräset. De vägrade också att skaka hand med israelerna och spelade med svarta sorgband ”för alla de liv som gått förlorade i konflikten” berättade TT.
Det är inte första gången Irland har visat förvirring när det gäller judar, sport och folkmord, kommenterar den israeliske journalisten Amit Segal i sitt nyhetsbrev.
År 1939 reste Irlands landslag till Bremen för att möta Tyskland i en vänskapsmatch. Spelarna lyfte höger arm i nazisalut när tredje rikets nationalsång spelades.
”Det var Irlands sista landskamp före kriget. Men sex år och tiotals miljoner människoliv senare, inklusive sex miljoner judar, framförde Irland fortfarande sin kondoleans till Tyskland efter Adolf Hitlers död”, skriver Segal.
Nästan 90 år senare har Irlands president Catherine Connolly fortfarande svårt att känna igen människor med folkmordsavsikter. Hon anser att Hamas är ”en del av det palestinska folkets väv”, samtidigt som hon stämplar Israel som en ”terrorstat”.
Inga svenska medier nämner Irlands historiska förvirring.
PS! Matchen slutade 3–0 till Irland.
/CM (bearbetad för MIFF Sverige)
