Expressen avslöjade nyligen att Vänsterpartiets ”kryssraket” i Malmö, Halimo Nuur Bashir Abdi, spridit grova konspirationsteorier på sociala medier. Hennes digitala flöde har varit en uppvisning i modern desinformation: från påståenden om en ”satanistisk pedofilelit” som styr världen, till hyllningar av diktatorn Muammar Gaddafi, skriver Alicia Bengtsdotter.
Reaktionerna från det judiska civilsamhället har varit omedelbara och fyllda av djupaste allvar. Aron Verständig, ordförande för Judiska Centralrådet, markerade skarpt mot avslöjandet och klargjorde den direkta kopplingen till historiskt judehat: ”Det här är ju klassiska konspirationsteorier där man antingen menar att judar eller en grupp av judar förstör världen i princip”.
Samtidigt uttryckte Fredrik Sieradzki, talesperson för Judiska församlingen i Malmö, stor oro när han sa: ”Vi är bestörta och väldigt oroliga över det som kommer ut nu”.
Oron är fullständigt befogad, då det är just Abdi som i sin nya roll förväntas ansvara för kommunens officiella samarbete med stadens judiska befolkning.
Det största problemet ligger dock inte i att en enskild extremist lyckats ta sig in i maktens korridorer via en krysskampanj, utan i det allmänna samhällsklimatet – och framför allt i hur Vänsterpartiets ledning väljer att hantera Abdi-skandalen.
Partiets gruppledare i Malmö, Sadiye Altundal, reagerade inte med avsky eller krav på omedelbar avgång. Istället meddelade hon att partiet ska ”hjälpa” Abdi så att hon inte delar liknande inlägg igen. Hon levererade samtidigt ett försvarstal som lämnar en fadd smak i munnen: ”Alla som känner Halimo vet att hon är en vass antirasist och demokratikämpe, det är därför hon är vald till den här posten.”
Smaka på det. Att kalla en person som spridit grov antisemitism och legitimerat konspirationsteorier för en ”vass antirasist och demokratikämpe” är ett fullständigt moraliskt och ideologiskt haveri. Vi talar inte om en förtroendevald som råkat snubbla på tangenterna utan om ett kommunalråd som har tilldelats det specifika politiska ansvaret för mänskliga rättigheter – inklusive Malmö stads officiella arbete mot just diskriminering och antisemitism.
Att sätta en person som frossar i djupt antisemitiska konspirationsteorier att leda arbetet mot judehat – och hylla henne mitt under brinnande skandal – är ett oförlåtligt hån mot Malmös redan hårt prövade judiska befolkning.
Sadiye Altundals uttalande blottar ett strukturellt problem som sträcker sig långt utanför Malmös stadsgränser. Det visar hur djupt förankrad antisemitismen har blivit inom delar av den svenska politiska vänstern, där judehatet nu flödar under täckmanteln ”Israelkritik”. För idén om en hemlig, global elit som manipulerar mänskligheten och torterar barn är inte en isolerad eller harmlös fantasi. Det är, som Aron Verständig understryker, en direkt karbonkopia av de urgamla, klassiska myterna om judiska världskonspirationer.
När ett etablerat riksdagsparti reagerar på sådana uppenbara antisemitiska troper genom att erbjuda sig att agera stödpersoner och skönmåla förövaren i stället för att kasta ut henne, skickas en livsfarlig signal till hela det svenska samhället: judehat har blivit förhandlingsbart och kan slätas över med interna stödsamtal.
Judar i Sverige lever idag under ett konstant, latent hot. Att politiska företrädare tillåts sitta kvar på maktpositioner, trots att de sprider teorier som avhumaniserar judar, göder judehatet. Hur ska Malmös judar kunna känna förtroende för en kommunal verksamhet där den yttersta beskyddaren av deras rättigheter själv har torgfört den sortens tankegods?
När Halimo Nuur Bashir Abdi demonstrativt snäser av journalister som ställer legitima frågor med ett arrogant ”du stör mig”, visar det på en total avsaknad av demokratisk respekt. Men det är Vänsterpartiets slappa acceptans och ovilja att rensa ut extremismen i de egna leden som utgör det verkliga hotet.
Genom att låta Abdi sitta kvar, och till och med kalla henne för en demokratikämpe, legitimerar Vänsterpartiet att deras absolut högsta företrädare lever i en antisemitisk föreställningsvärld. I ett land som anser sig stå upp för mänskliga rättigheter har ett sådant parti inte någon legitimitet.
/Alicia Bengtsdotter
