ERETZ-ISRAEL (Israels land) var det judiska folkets födelseplats. Här formades deras andliga, religiösa och politiska identitet. Här uppnådde de först en stat, skapade kulturella värden av nationell och universell betydelse och gav världen den eviga Böckernas bok.
Efter att ha tvångsförvisats från sitt land, behöll folket tro på det under hela sin förskingring och upphörde aldrig att be och hoppas på att de skulle återvända till det och att deras politiska frihet skulle återupprättas i det.
Pådrivna av denna historiska och traditionsbundna koppling strävade judarna i varje generation efter att återupprätta sig själva i sitt gamla hemland. Under de senaste decennierna återvände de i massor. Pionjärer, ma’pilim (invandrare som kommer till Eretz-Israel trots restriktiva lagar) och försvarare, de fick öknar att blomma, återupplivade det hebreiska språket, byggde byar och städer och skapade ett blomstrande samhälle som kontrollerade sin egen ekonomi och kultur, de älskade fred men visste hur man försvarar sig, att ge framstegens välsignelser till alla landets invånare och sträva mot en självständig nation.
År 5657 (1897), på kallelse av den judiska statens andlige fader, Theodore Herzl, samlades den första sionistiska kongressen och proklamerade det judiska folkets rätt till nationell återfödelse i sitt eget land.
Denna rätt erkändes i Balfour-deklarationen den 2 november 1917 och bekräftades på nytt i Nationernas Förbunds mandat (1922) som i synnerhet gav internationell legitimitet för den historiska kopplingen mellan det judiska folket och Eretz-Israel och till det judiska folkets rätt att återuppbygga sitt nationella hem.
Katastrofen som nyligen drabbade det judiska folket – massakern på miljontals judar i Europa – var ytterligare ett tydligt bevis på hur brådskande det är att lösa problemet med dess hemlöshet genom att återupprätta den judiska staten i Eretz-Israel, som skulle öppna portarna brett till hemlandet för varje jude och ge det judiska folket status som en fullt privilegierad medlem av nationernas gemenskap.
Överlevande från den nazistiska förintelsen i Europa, såväl som judar från andra delar av världen, fortsatte att migrera till Eretz-Israel, oförskräckta av svårigheter, restriktioner och faror, och upphörde aldrig att hävda sin rätt till ett liv i värdighet, frihet och ärligt slit i sitt nationella hemland.
Under andra världskriget bidrog det judiska samfundet i detta land till sin fulla del i de frihets- och fredsälskande nationernas kamp mot den nazistiska ondskans krafter och fick rätten genom sina soldaters blod och sina krigsansträngningar att räknas bland de folk som grundade Förenta Nationerna.
Den 29 november 1947 antog FN:s generalförsamling en resolution som uppmanade till upprättandet av en judisk stat i Eretz-Israel; generalförsamlingen krävde att invånarna i Eretz-Israel skulle vidta sådana åtgärder som var nödvändiga från deras sida för genomförandet av denna resolution. Detta erkännande av Förenta Nationerna av det judiska folkets rätt att etablera sin stat är oåterkalleligt.
Denna rätt är det judiska folkets naturliga rätt att vara herrar över sitt eget öde, liksom alla andra nationer, i sin egen suveräna stat.
DÄRFÖR ÄR VI, MEDLEMMAR AV FOLKRÅDET, REPRESENTANTER FÖR DEN JUDISKA GEMENSKAPEN ERETZ-ISRAEL OCH DEN ZIONISTISKA RÖRELSEN, SAMLADE HÄR PÅ DAGEN DET BRITISKA MANDATET UPPHÖR, OCH GENOM KRAFTEN AV VÅR NATURLIGA OCH HISTORISKA RÄTT OCH MED STYRKAN AV FÖRENA NATIONERNAS GENERALFORSAMLINGS RESOLUTION, FÖRKLARAR VI HÄRMED ETABLERANDET AV EN JUDISK STAT I ERETZ-ISRAEL, MED NAMNET STATEN ISRAEL.
VI FÖRKLARAR att, med verkan från det ögonblick då mandatet upphör att gälla i kväll, sabbatskvällen, den 6:e Iyar, 5708 (15:e maj, 1948), fram till upprättandet av de valda, reguljära myndigheterna i staten i enlighet med konstitutionen som skall antas av den folkvalda konstituerande församlingen senast den 1 oktober 1948, ska folkrådet fungera som en provisorisk rådsförsamling, och dess verkställande organ, Folkförvaltningen, ska vara den provisoriska regering i den judiska staten, som ska kallas “Israel”.
STATEN ISRAEL kommer att vara öppen för judisk immigration och för samling av dem som är i exil; det kommer att främja utvecklingen av landet till förmån för alla dess invånare; den kommer att baseras på frihet, rättvisa och fred som föreställts av Israels profeter; Den kommer att säkerställa fullständig lika sociala och politiska rättigheter för alla dess invånare oavsett religion, ras eller kön; det kommer att garantera frihet beträffande religion, samvetsfrågor, språk, utbildning och kultur; det kommer att skydda alla religioners heliga platser; och den kommer att vara trogen principerna i Förenta Nationernas stadga.
STATEN ISRAEL är beredd att samarbeta med FN:s organ och representanter för att genomföra resolutionen från generalförsamlingen den 29 november 1947, och kommer att vidta åtgärder för att åstadkomma en ekonomisk union för hela Eretz-Israel.
VI UPPMANAR Förenta Nationerna att hjälpa det judiska folket i uppbyggnaden av dess stat och att ta emot staten Israel i nationernas gemenskap.
VI UPPMANAR – mitt i det angrepp som har inletts mot oss nu i månader – till de arabiska invånarna i staten Israel att bevara freden och delta i uppbyggnaden av staten på grundval av ett fullständigt och lika medborgarskap och vederbörlig representation i alla dess provisoriska och permanenta institutioner.
VI RÄCKER UT vår hand till alla grannstater och deras folk i ett erbjudande om fred och gott grannskap, och vädjar till dem att upprätta band av samarbete och ömsesidig hjälp med det suveräna judiska folket som är bosatta i sitt eget land. Staten Israel är beredd att göra sin del i en gemensam ansträngning för att främja hela Mellanöstern.
VI UPPMANAR det judiska folket i hela diasporan att samlas kring judarna i Eretz-Israel i uppgifterna invandring och uppbyggnad och att stå tillsammans dem i den stora kampen för förverkligandet av den urgamla drömmen – Israels återbildande.
GENOM ATT FÖRLITA OSS PÅ DEN ALSMÄKTIGE, SÄTTER VI VÅRA UNDERSKRIFTER TILL DENNA PROKLAMATION VID DETTA SAMMANTRÄDE AV DET PROVISORISKA RÅDET, PÅ HEMLANDETS MARK, I STADEN TEL-AVIV, PÅ DENNA SABBATAFTON DEN 5:E DAGEN I IYAR, 5708 – 14 MAJ, 1948.
