Donald Trumps tidigare administration införde tunga sanktioner mot Iran och beordrade dödandet av en toppgeneral. Den här gången har han återinfört ”maximal press” på regimen i Iran – något Khamenei länge hade fruktat.
Trumps ”maximala press” på regimen i Tehran syftar till att stävja Irans utveckling av kärnvapen genom sanktioner mot oljeexport, bank och sjöfart, och är ett mycket effektivt sätt att förlama landets ekonomi. De närmaste fyra åren kan komma att medföra långvariga ekonomiska svårigheter för Iran, ökat missnöje bland befolkningen och en potentiell destabilisering av regimen.
Trump har aldrig gjort någon hemlighet av att han anser att USA:s förre president Joe Biden var för mjuk mot regimen. I maj 2018 drog Trump ensidigt tillbaka USA från kärnvapenavtalet och sa att det gav Iran tillgång till pengar som användes för att finansiera proxykrigföring i regionen och utveckla ett program för ballistiska missiler. Men under Biden-administrationen har Irans oljeintäkter ökat avsevärt. Financial Times rapporterade den 30 april 2024 att Irans oljeexport nått sin högsta nivå under de senaste sex åren, med Kina som huvudkund. Det har gjort det möjligt för Iran att finansiera proxy-terrororganisationer i Mellanöstern, som Hamas och Hizbollah. När Biden övergav ”maximal press” fick den islamiska regimen tillgång till miljarder i frusna tillgångar, och kunde exportera olja för så mycket som 139 miljarder dollar. Detta kassaflöde var det som gjorde 7 oktober möjligt.
”Problemet är att Biden inte har åstadkommit något med affären. Jag avslutade den. Men vi skulle ha haft en överenskommelse. De var panka. De hade inga pengar till Hamas. De hade inga pengar till Hizbollah,” sa Trump till Bloomberg. ”Iran var panka när jag bestämde” var en av Trumps kampanjsloganer. Att återinföra ”maximal press” blev ett av hans första utrikespolitiska beslut vid återkomsten till Vita huset. Men att frysa Khameneis kassaflöde kommer inte att bli Trumps enda slag mot IRGC och regimens proxies. Hans team har varit tydliga med att USA även kommer att tillämpa militär avskräckning. Det kommer att få ayatollorna och deras vänner att tänka sig för ordentligt innan de inleder attacker mot Israel. Under de fyra senaste åren har Khamenei kunnat räkna med amerikansk militär passivitet, även när hans ombud dödade 3 amerikanska soldater. Det har påverkat regimens kalkyl, vilket fått den att tro att den kunde komma undan med eskalering. Resultatet blev direkta missilattacker mot Israel, utvidgning av IRGC:s ballistiska missilprogram samt upptrappning av Irans kärnvapenprogram. Det kan man jämföra med när Trump beordrade dödandet av IRGC:s ökända terroristbefälhavare Ghasem Soleimani efter att dennes ombud dödat en amerikansk medborgare. Trump har också signalerat en mer robust inställning till IRGC-stödda miliser, genom att åter stämpla Jemens houthier som en terrorgrupp.
Kunde Khamenei vända sig till sin mäktige vän i Moskva för stöd och lättnader i det ekonomiska trycket? Sedan Rysslands invasion av Ukraina har ayatollan försett Putin med missiler och drönare i hopp om att säkra en strategisk relation. Men Trump kan komma emellan i denna ”kärleksaffär” mellan Iran och Putin. Trump har visat sig öppen för en överenskommelse om Ukraina. Vill Putin riskera detta för sin relation till ayatollorna? Putin är inte känd för sin lojalitet och skulle knappast ha några problem med att dumpa Khamenei.
Kanske kommer Khamenei inte att ha något annat val än att skaka hand med vad han kallar ”den store Satan”? Trump är trots allt en förhandlare. Men här blir ayatollans mer radikala anhängare ett problem för honom. Att förhandla med Trump vore för dem att skaka hand med Soleimanis mördare. Ghasem Soleimani är en stor islamistisk idol för den grupp som redan är irriterad på Khamenei för att han har övergivit Syrien. Och med en tilltagande oro i befolkningen, och kanske stora demonstrationer i antågande, har Khamenei inte råd att förlora de unga Soleimani-anhängarna. De är fotsoldaterna som står beredda att kväsa varje uppror med brutalt våld.
Sammantaget ser den islamistiska regimen svagare ut än någonsin. Om Trumps maximala press kombineras med ett praktiskt stöd till det iranska folket så är det inte säkert att den iranska teokratin överlever Trumps andra mandatperiod. Trump efterlyser inte öppet ett regimskifte men det kan bli en konsekvens av hans handlingar. Det är vad ayatollan i Teheran fruktar.
