Iranska förhandlare har i dagarna träffat sina amerikanska motparter i Geneve, men det är fortfarande oklart hur långt man egentligen kommit i sina samtal.
I skrivande stund befinner sig förhandlingarna mellan Iran och USA i ett känsligt och kanske direkt avgörande skede. Oman är huvudmedlare och det finns tydliga inslag av både hot och öppningar från USA:s sida.
På bordet ligger framför allt en uppgörelse där Iran skulle frysa, eller åtminstone backa från, delar av sitt anrikningsprogram i utbyte mot konkreta sanktionslättnader, särskilt kring oljeexport och finansiella transaktioner.
Trumpadministrationen driver kravet på ett mer slutgiltigt och verifierbart avtal som i praktiken låser Irans möjligheter att snabbt skaffa kärnvapen, samtidigt som Teheran insisterar på rätt till civil kärnteknik och vill hålla robotprogrammet och regionalpolitiken utanför – i separata avtal.
Och när Omni sammanfattar läget som ”’Betydande framsteg’ i kärnförhandlingarna” gäller det medlarnas (dvs Omans) syn på processen, medan Iran mer försiktigt beskrivit förhandlingarna som ”intensiva och seriösa”
Vita husets sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner, har däremot å sin sida uttryckt viss besvikelse över den iranska hållningen även om tonen utåt beskrivits som positiv.
Nästa moment förväntas vara att tekniska diskussioner inleds i Wien kommande vecka, troligen måndag 2 mars eller kort därefter, med fokus på kärntekniska detaljer och sanktionslättnader.
Men skall man vara krass så vet ingen säkert ens hur de följande dygnen kommer att se ut. Ett militärt angrepp mot den iranska regimens atomprogram kan i praktiken inledas när som helst.






