I juni lade norska regeringen ut ”lag om handelsförbud med israeliska bosättningar i Palestina” på remiss till över 60 remissinstanser, bland dem är MIFF den enda pro-israeliska gruppen. Redan i december 2025 skickade MIFF en varning om handelsförbud till regeringen, och kommer att skicka in ett remissvar innan deadline den 19 september.
Vem som helst får skicka in svar på regeringens förslag, och nu har Det judiska samfundet i Trondheim (DJST) skickat in ett sju sidor långt remissvar.
En enhällig styrelse i DJST uttrycker ”förvåning över att norska judiska trossamfund och organisationer inte är bland de inbjudna remissinstanserna”.
– Lagförslaget rör frågor av särskild betydelse för judiska miljöer i Norge. Staten Israel har för judar en religiös, historisk och kulturell betydelse som skiljer sig från andra länders betydelse för andra tros- och livssynssamhällen. När ett lagförslag kan få särskilda konsekvenser för en nationell minoritet, innebär en ansvarsfull utredning att representanter för denna minoritet tas med i remissprocessen, skriver DJST.
Selektiv användning av folkrätten
Judarna i Trondheim kritiserar regeringen för ”selektiv tillämpning av folkrätten”. Varför är det så att ekonomisk kontakt med israeliska bosättare ska straffas, medan det inte finns motsvarande lagar för turkiska, marockanska och kinesiska bosättare?
– Enligt vår uppfattning väcker detta frågan om huruvida folkrättsliga principer tillämpas konsekvent. Svaret tycker vi talar för sig självt, skriver DJST.
Remissvaret betonar att norska judars ”generella känsla av otrygghet aldrig har varit mer påtaglig sedan maj 1945”. De fruktar att ”lagstiftning som särskilt riktar sig mot Israel kan påverka upplevelsen av likabehandling och trygghet bland norrmän som tillhör minoriteten”.
– Vi hade förväntat oss att man hade lagt mycket mer tid på att diskutera detta i samband med ett lagförslag som kriminaliserar kontakter med landområdet som är navet för vår kulturella och religiösa självförståelse. Särskilt när man tydligen inte ser något behov av att koppla lagstiftning till staten Israels ockupation av Israels land, i relation till andra länders ockupationspolitik. Vi pratar inte här om geopolitiska gråzoner, utan om ockupationer som FN har definierat som olagliga, skriver DJST.
Rädsla för att judiskt vardagsliv är i fara
Svaret uppger att många norska judar köper produkter de behöver för sin religiösa utövning och vardag antingen direkt från Israel eller via amerikanska företag som importerar varor från Israel. Enligt texten i regeringens lagförslag kan judar riskera fängelse om det visar sig att någon av dessa varor är producerad i Judéen och Samarien eller Östra Jerusalem. Judarna i Trondheim ställer frågan: ”Kommer norska judar riskera att bli straffade om de via amerikanska webbutiker köper judaica (föremål kopplade till judisk trosutövning) som visar sig komma från den historiska delen av Jerusalem?”
I klartext: Vi ”fruktar att vanlig judiskt vardagsliv kan bli föremål för straffrättslig förföljelse.”
Konsekvenserna för judiska samhällen och organisationer enligt remissvaret sammanfattas:
För judar världen över representerar Israel mer än en stat. Landet har en central plats i judisk historia och identitet. Den judiska kalendern, som fastställdes på 300-talet f.Kr., är baserad på jordbrukscykeln i de historiska judiska kärnområdena, som innan begreppet Palestina skapades kallades Judéen, Samarien och Galileen – sammantaget Erez Israel – eller på norska; Israels land. För ordningens skull nämner vi att under den period det fanns två oberoende judiska länder, med var sitt politiskt system i området mellan Jordanfloden och kustremsan mot Medelhavet, var Israel namnet på nordriket, medan Judéen var namnet på söderriket. Utöver detta har begreppet ”Israel” i historisk mening framför allt beskrivit det judiska folket.
…
För oss känns det nödvändigt att understryka att oavsett politiken måste vi skilja mellan staten Israel och landet Israel för att förstå betydelsen som denna anknytning har för vår grundläggande identitet.
…
Och varje år avslutar man påskmåltiden med ordena L’shana habaáh b’Yerushalayim – nästa år i Jerusalem. Det känns lite absurd att den norska regeringen driver ett lagförslag som, som det framstår, skulle kriminalisera kontakt med den del av Jerusalem där hjärtat i den judiska kulturen finns.
…
Norska judiska organisationer samarbetar med israeliska utbildningsinstitutioner, kulturinstitutioner, hjälporganisationer, dialog- och människorättsorganisationer samt religiösa institutioner. Vi har också nära kontakt med judiska organisationer i de andra nordiska länderna, i Europa och Nordamerika, som inte omfattas av liknande lagstiftning som nu planeras i Norge, och som sannolikt inte kommer att göra det. Detta samarbete är helt avgörande för att bevara och föra vidare en så pass marginaliserad minoritet som judarna är i Norge. Det verkar mycket oklart om samarbeten med judiska institutioner och organisationer utanför Norge skulle kunna bli juridiskt riskfyllda om lagen skulle antas (eftersom) det är nästan omöjligt att veta om det finns någon som har ekonomiska kopplingar utanför 1949-gränserna.
…
Vi fruktar därför att lagförslaget i praktiken kan leda till en betydande begränsning av ordinarie kontakter mellan judiska miljöer i Norge och judiska organisationer och institutioner i resten av diasporan – för att inte tala om i Israel, utan att detta verkar ha bedömts i remissnotatet.
