Portad i Storbritannien för sina terrorsympatier – men i Svenska medier är Andreas Malm bara en vanlig ”forskare”, konstaterar Alicia Bengtsdotter.
Det brittiska inrikesdepartementet har nyligen satt ner foten och portat universitetslektorn och docenten Andreas Malm från Storbritannien på grund av hans samröre med terrororganisationen Palestine Action. Huvudpersonen själv uppges vara djupt ”chockad” över att hans radikala aktivism får faktiska konsekvenser i den verkliga världen. Och hemma i Sverige fortsätter de stora mediehusen plikttroget och med närmast beundransvärd blindhet att kalla honom för enbart ”forskare” eller ”klimatforskare”. Att Malm har en mångårig och väldokumenterad historia av extremism ses som en oviktig detalj som bäst sopas under mattan.
Andreas Malm är född 1977 och arbetar som universitetslektor i humanekologi samt som docent vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi på Lunds universitet. Han har en bakgrund som medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet i Stockholm och arbetade mellan 2002 och 2009 på den syndikalistiska tidningen Arbetaren. 2010 gick han med i Socialistiska partiet, SP, och började skriva för deras tidning Internationalen.
Om medierna verkligen ville berätta sanningen om denne Fjärde Internationalen-kommunist skulle de naturligtvis redogöra för vad han framförde i december 2023, bara ett par månader efter Hamas massaker. Föreläsningen, som bär namnet ”On Palestinian and Other Resistance In Times of Catastrophie (”Om palestinskt och annat motstånd i katastroftider”), hade ett glasklart budskap: Hamas är frihetskämpar och deras offer provocerade fram attacken.
När dessa frihetskämpar den 7 oktober 2023 av en slump (genom Allahs försorg?) fick tag i skärmflygare och för första gången kunde ta sig ut från koncentrationslägret fick de se hundratusentals människor som dansade. Dansade! Att de då bestämde sig för att mörda 1200 personer är fullt förståeligt, enligt Malm.
Föreläsningen arrangerades av bland andra Stockholm Academics for Palestine, en studentförening på Stockholms universitet. Ordförande i föreningen är Oruba Abu-Hammam, som på sina sociala medier sprider ”from the river to the sea” och anklagar alla som stödjer Israels kamp mot terrorn för att stödja folkmord.
Det hela livestreamades på webbplatsen Socialist Project och under en dryg timme visade Malm upp hela sitt känsloregister i både röst, ansiktsuttryck och gester. Här är ett stycke ur föreläsningen, översatt till svenska och transkriberat:
”När det gäller det spontaaana dödandet… som hände i KAOSET… och det här gäller, tror jag, framför allt för… det som hände på Supernovafestivalen. Vi VEEET nu att de palestinska motståndskämparna inte var MEDVETNA om det här eventet, det här är enligt israeliska rapporter… eeeh [drar häftigt efter andan] men när de flög in med sina skärmflygare [gör flygande rörelse med armarna] såg de plötsligt dessa… [konstpaus]… hundratusentals människor som… DANSADE… [ny konstpaus]… ett stenkast från koncentrationslägret i vilket de är inlåsta [drar ett djupt andetag].
Och… [gestikulerar vilt] det som följde var helt klart ett massdödande av människor som… DANSADE… [djupt andetag]… vilket, åter igen, är högst beklagligt MEN… inte obegripligt. Jag tror att om du bor i ett koncentrationsläger och du är HELT oförmögen att förflytta dig någonstans… ut från det… [djupt andetag]… och sedan plötsligt har du… den här skärmflygaren… och du ff… klarar för första gången flyga UT ur koncentrationslägret [gör på nytt flygande rörelse med armarna] och du landar bland människor som… DANSAR… [konstpaus med påföljande djupt andetag]…De kommer från alla delar av världen. Och du har ett vapen… Och du skulle FÖRMOOODLIGEN… i det ögonblicket… [gestikulerar och drar djupt efter andan]… uttrycka den… VREEEDE… som du har inom dig… med en smula destruktivt våld mot skurkarna.”
En smula destruktivt våld… Ja så kan man kanske uttrycka det om man drivs av judehat och helt saknar moral och empati.
Att Andreas Malm, efter detta, fortfarande har en anställning inom akademin är direkt oanständigt. Lika oanständigt är att svenska medier beskriver honom med det neutrala ordet ”forskare” utan att ens andas om hans terrorvurmande.
Särskilt förvånande är det dock inte. Det följer samma mönster som hela den svenska nyhetsrapporteringen generellt, där israeler och judar alltid är gärningsmän och palestinier och andra islamister alltid är offer.
Denna makabra journalistik började inte den 7 oktober. Den har pågått länge. Men de senaste tre åren har den intensifierats och skapat ett samhällsklimat där judehatet blivit norm.
/Alicia Bengtsdotter
