Klicka här för att bli medlem i MIFF nu – hjälp oss att nå 1.500 medlemmar i Sverige.

Det händer igen, och du måste välja sida

Conrad Myrland, daglig ledare för MIFF. (Foto: Privat)

Tal av Conrad Myrland vid minneskvällen för Förintelsens offer i Livets Ord Zoé-kyrkan i Fredrikstad söndagen den 26 januari. Framförandet kan ha avvikit från det skrivna manuset.

Aldrig mer ska Masada falla! skrev den judiske poeten Yitzhak Lamdan i sin dikt från 1927 om Masada.

Aldrig mer! var parollen för fångarna som överlevde koncentrationslägret Buchenwald.

Under decennierna efter Förintelsen har ekot spridit sig till alla hörn av världen där det har funnits omsorg om det judiska folket: Aldrig mer! Aldrig mer!

Men nu händer det igen, och du måste välja sida.

För hatet mot judar dog inte när Auschwitz befriades för 80 år sedan. Efter den 27 januari 1945 användes aldrig gaskamrarna och kremeringsugnarna i koncentrationslägret igen, men för de flesta fångar var döden och lidandet inte över. Vi glömmer lätt att de flesta skickades på en lång dödsmarsch.

Vi glömmer att de judiska fångarna som hade turen att överleva det industriella massmordet tillbringade flera år i flyktingläger i Europa.

Vi glömmer att nazistiskt hat mot judar fortsatte att frodas i Mellanöstern och Nordafrika efter 1945. Här blev den ideologiska allians som hade skapats mellan nazistiska, arabiska och islamistiska ledare under mellankrigstiden bara allt starkare.

Efter att arabländerna fått självständighet från europeiska kolonialmakter återkom den årtusenden långa religiösa intoleransen mot judarna med full kraft. Resultatet under decennierna som följde blev motsatsen till ”aldrig mer”: Judarna, som utgjorde en minoritet på omkring 2 procent i området, drevs ut från 99,8 procent av arabernas mark.

Men judarnas fiender nöjde sig aldrig med det. Massakrer på judar skulle utföras om och om igen – det har varit en refräng för palestinska arabiska ledare från 1920-talet till nu på 2020-talet. De moderna islamo-nazisterna kan inte acceptera att judarna har suveränitet över en yta som är 0,2 procent av arabländernas yta. Det är därför de fortsätter kriget. Nästan ingen i Norge vet att judarna jagades och tvingades ut ur arabländerna, och därför kan de inte se massakern den 7 oktober och Israels reaktion i sitt sanna ljus.

Jag hade en etnisk norsk, äldre sydlänning i telefon i veckan. Han hade sett NRK:s bilder från Gaza, men han hade uppenbarligen ingen förståelse för varför betydande delar av Gaza ligger i ruiner. Har du läst Hamas stadga? frågade jag honom. Det hade han inte. Det har inte heller många av de ”experter” och journalister som uttalar sig om Mellanöstern. Har du andra källor än NRK? frågade jag mannen. ”Nej”, svarade han. Och sedan lät han sitt hat mot judar skölja över mig.

Oviljan att ta judarnas fiender på allvar när de hotar med folkmord har vi sett förr. Hitler gjorde sina dödliga avsikter beträffande judarna tydliga, till exempel i Mein Kampf 1925. Men boken kom i engelsk översättning först 1933, och sedan i en redigerad utgåva, renad från de ”motbjudande” passagerna. Den franska översättningen kom 1934, den ryska 1935. Poängen är att de alla kom för sent. Och även de som kunde läsa vad Hitler skrev trodde att detta var något han förkunnade av propagandaskäl, inte något han faktiskt skulle genomföra.

Tyvärr hjälper det idag inte så mycket att säga ”aldrig mer”. Det händer igen. Hamas förklarar i sin stadga att de ”ser fram emot att förverkliga Allahs löfte oavsett hur lång tid det tar”. Och vilket är detta löfte? Jag citerar från artikel 7: ”Profeten, frid vare med honom, sa en gång: ”Domedagen kommer bara när muslimerna tar upp kampen mot judarna och dödar dem; när judarna gömmer sig bakom stenar och träd, och dessa kommer att ropa: O muslim! En jude gömmer sig bakom mig, kom och döda honom!

Precis som folk var likgiltiga inför nazisternas folkmordsavsikter, har nästan hela den utrikespolitiska eliten i Norge varit likgiltig för Hamas folkmordsavsikter. Intresset för palestinska ledares kommunikation på arabiska är minimalt. När Hamas våld hyllas på Oslos gator möts det med likgiltighet.

Norska hjälparbetare, journalister och politiker har varit likgiltiga när Hamas krigsförberedelser pågått mitt framför deras ögon. De fortsätter att vara likgiltiga för den palestinska myndighetens hatutbildning och belöningssystem för terror. De är likgiltiga när palestinsk TV gång på gång sänder uppvigling till massmord på judar. Norska ledare är inte bara likgiltiga, regeringen sponsrar denna galenskap med dina och mina skattepengar.

Ja, det händer igen. Och då blir det upp till oss att välja sida.

Men lyckligtvis finns det åtminstone en stor skillnad mellan dagens situation och 1920-talet. Judarna har idag sin egen stat, Israel, med förmågan att försvara sina medborgare. Israels försvar misslyckades under avgörande timmar den 7 oktober 2023, men med hjälp av envis beslutsamhet och överlägsen teknologi har den judiska staten under det senaste året återställt sin avskräckning och vunnit spektakulära segrar över de fiender som försöker förinta den.

I Israel har det judiska folket, tillsammans med landets alla minoriteter – byggt en framgångsrik stat som rankas över länder som Spanien och Frankrike när FN rankar levnadsstandarden. Alla judar har nu en fristad.

Sedan Israel grundades 1948 har staten välkomnat över tre miljoner judar. Under de första decennierna kom de allra flesta som flyktingar från muslimska länder. Majoriteten av judar som har flytt från Nordafrika och Mellanöstern har hittat en fristad i Israel. Under de senaste 35 åren har judar kommit från det forna Sovjetunionen, varifrån de nekades utresa under kommunisttiden.

Skapandet av staten Israel ger mig hopp i en värld där man inte kan säga ”aldrig mer” för så många människor förutom dig själv. Staten Israel är en garanti för liv för judarna i en värld där nästa massaker kan komma när som helst.

Israel etablerades tyvärr för sent för att rädda Europas judar. Lyckligtvis kunde staten ta emot judarna från arabländerna. Förföljelsen här kom i en demonisk blandning av rasism och religiös överhöghet. Judar som hade bott i länder som Irak, Syrien och Egypten långt innan områdena erövrades av muslimer straffades på grund av något som andra judar från helt andra länder gjorde långt borta.

Vi ser också att samma rasistiska tänkesätt manifesteras i Norge i allt större utsträckning. Hat mot Israel resulterar i hatiska handlingar mot norska judar.

Låt mig peka ut fyra viktiga sanningar relaterade till Israels återupprättande som stat.

1. Israel borde ha etablerats före andra världskriget.

Om judarna hade haft en plats att fly till före andra världskriget, kunde Förintelsens historia ha blivit betydligt annorlunda. Det är tragiskt att de brittiska mandatmyndigheterna stängde gränserna för flyende judar. De pressades av lokala araber. Vi får aldrig glömma att de palestinska arabernas motstånd mot judarna började långt innan det fanns någon israelisk militär kontroll över Västbanken, och långt innan det fanns några Gaza-krig. Fientligheten mot judarna fanns där från första början när de kom som fattiga flyktingar.

2. Ingen erbjöd Europas judar ett värdigt liv efter Förintelsen.

Europa fick en andra chans efter att nazisterna hade besegrats. Fanns det en möjlighet för de få överlevande judarna att assimileras nu? Nej. Redan i juli 1946 inträffade den första av flera massakrer mot judar i Östeuropa.

I Västeuropa befann sig flera hundra tusen judar i flyktingläger, och antalet ökade i takt med att fler flyktingar anlände från öst. Storbritannien kämpade hårt för att hindra flyktingar från att ta sig över Medelhavet till Palestina och lyckades stoppa cirka 51 000 av de cirka 70 000 flyktingar som gav sig iväg.

Inget land visade viljan att ge judar i stort antal en ny framtid. Detsamma gällde Norge. Norge var villigt att ta emot högst 600 judar, men bara om de var sådana att vi kunde dra nytta av dem! Dessa måste ha specialistkompetens som Norge saknade, och de fick lösa bostadsfrågan ”i överenskommelse med de judar som redan var bosatta i Norge”.

Signalerna från andra länder var också tydliga: De hemlösa judarna som överlevde kriget gavs inga utsikter till en värdig framtid i Europa – den kontinent där de hade bott i århundraden.

3. Varken FN eller Europa skapade Israel, det gjorde judarna själva.

Påståendet ”Israel skapades på grund av Europas dåliga samvete efter Förintelsen” ger intrycket att Europa skapade Israel. Så var inte fallet. Det var inte FN som skapade Israel heller. Det var i första hand judarna själva som etablerade Israel. De europeiska staterna borde ha dåligt samvete eftersom de inte gav mer påtagligt stöd för bildandet av en judisk stat. Ja, de flesta röstade för delning i FN:s generalförsamling, men inget västerländskt land var villigt att sälja vapen till judarna – trots att de visste att lokala araber och angränsande arabländer hotade med ett utrotningskrig.

4. Det judiska folkets rätt till en stat bygger inte på Europas dåliga samvete

Att tro att Israel skapades på grund av Europas dåliga samvete för Förintelsen kan få farliga konsekvenser. Detta felaktiga resonemang kan medföra att Israels upplevda rätt att existera minskar i takt med att nya generationer känner ökad distans till andra världskriget och därmed ett minskat dåligt samvete.

Men judarnas rättigheter i Israel bygger på långvariga historiska, religiösa och kulturella band till området. I modern tid är Israels rättigheter fast förankrade i internationell rätt. Dessutom har judar behandlats som främlingar och blivit utsatta för diskriminering och förföljelse över hela världen. Det var ett flera hundra år gammalt värkande sår som bara kunde läkas genom att judarna fick sin egen stat.

Det är rimligt att denna stat ligger på territorium som tidigare varit arabiskt. Nästan alla judar som bodde i det arabiska området har flytt – de flesta till Israel. De flydde efter århundraden av systematisk diskriminering. Situationen för etniska och religiösa minoriteter i Afrika och Mellanöstern talar tydligt för att judarna måste behålla sin stat.

Nu händer det igen. Efter den 7 oktober har klimatet blivit extremt mycket tuffare för norska judar. Jag skulle önska att inga norska judar hölls ansvariga för Israels politik. Men jag skulle också önska att ingen av de gamla antisemitiska teknikerna som används mot judar kollektivt som grupp idag tillämpades mot Israel som judarnas stat. Men tyvärr fungerar inte världen alltid enligt våra förhoppningar! Ett viktigt steg i kampen mot antisemitism är därför att måla upp en så sanningsenlig bild av Israel som möjligt. Det är denna kamp som Med Israel För Fred utkämpar varje dag.

Det kanske tydligaste exemplet på att många norrmän tror på en propagandalögn om Israel är ett svar som norska Holocaustcentret fick 2024. 5 av 10 norrmän likställde Israels behandling av palestinierna med nazisternas behandling av judarna under andra världskriget. Endast 25 procent har tillräckligt med kunskap om Förintelsen och/eller vad som händer i Mellanöstern idag för att ta avstånd från påståendet: ”Israel behandlar palestinierna lika illa som judarna behandlades under andra världskriget.

Hela den utrikespolitiska eliten i Norge tycks vara likgiltig inför att denna falska uppfattning har fått så stor spridning bland befolkningen. Tyvärr finns det starka krafter i Norge som ger direkt stöd till kampen för att underminera världens enda judiska stat. Israel har demoniserats i decennier av NRK, nyhetsbyrån NTB och andra medier. Norska skolböcker och den statligt finansierade studentwebbplatsen fn.no är fulla av fel om Israel. Efter den 7 oktober 2023 har dessutom regeringen, med Jonas Gahr Støre och Espen Barth Eide i spetsen, utmärkt sig som några av de mest anti-israeliska politikerna i Europa.

Det händer igen, och jag måste välja sida. Du måste välja sida. Hur reagerar vi när vi ser orättvisor? Kommer vi att stå upp för de förföljda? Går vi med strömmen och faller offer för propagandalögner? Det tyska folket ”flydde in i okunnighet”. De använde detta som en försvarsmekanism.

Vi är samlade idag för att uppmuntra varandra att inte fly in i okunnighet! Vi får inte stoppa huvudet i sanden! Antisemitismen i alla dess former måste avslöjas så att den inte växer i det fördolda. Det är inte bara i muslimska miljöer som antisemitismen måste åtgärdas. Detta måste ske även i andra religiösa sammanhang och i samhället i stort.

Och bilden är inte helt svart. De i Norge som säger att de har ”en personlig sympati för judar” har ökat från 27 procent 2011 till 35 procent 2024. Andelen som säger att de mest eller bara ställer sig på Israels sida i konflikten har ökat från 8,1 procent 2011 till 11,1 procent 2024. Under det senaste året eller så har MIFF ökat netto med 4 000 nya medlemmar, till över 15 000 medlemmar totalt.

Du och jag kan engagera oss i kampen mot judehatet! Du och jag kan engagera oss i kampen mot den demonisering, dubbelmoral och delegitimiering som drabbar världens enda judiska stat. Du och jag kan ge ett tydligt stöd till Israel, så att landet kan fortsätta att vara den bästa försäkringen för judar som riskerar att uppleva nya massakrer i framtiden. Vi har valt sida och vi insisterar på att fortsätta säga aldrig mer! Det är därför vi säger Am Israel Chai! Masada kommer aldrig att falla igen!

Israel är under attack från Iran – visa ditt stöd nu!

  1. Bli medlem (från 4 kr per vecka)
  2. Donera till MIFF:s informationsarbete för Israel. Swish 123 331 82 19
  3. Beställ MIFF:s böcker – lämplig som gåva till både Israelvänner och Israelkritiker.
  4. Beställ broschyren ”Förstå Israel” med israelernas bästa argument.

Du kan läsa den här artikeln gratis tack vare MIFF:s över 13 100 medlemmar i Norge och över 450 medlemmar i Sverige. Men vi behöver stöd från många fler nu!

Ge en gåva här eller Swisha till 1233318219

Bli medlem