EBU:s nya regler kring Eurovision framställs som en teknisk uppdatering – men i praktiken är de ett sätt att hantera en högljudd minoritet som vill stoppa Israel, trots att en klar majoritet av deltagarländerna accepterar landets medverkan. Samtidigt behålls bilden i svensk rapportering av att Israel snarare ”släpps in” än att landet hela tiden faktiskt har varit välkommet i tävlingen. Alicia Bengtsdotter berättar hur det ligger till.
Eurovision är på tapeten igen – denna gång för att Europeiska radio- och tv-unionen (EBU) har beslutat att ändra reglerna. Nu kan Israel få medverka i Eurovision, rapporterar flera svenska nyhetsmedier, bland annat SVT och Omni.
För den som inte hänger med i svängarna är det lätt att få intrycket att Israel har portats från Eurovision och att de nya reglerna gör det möjligt för landet att åter delta. Så formulerar sig SVT, som skriver att de nya reglerna ”öppnar” för Israel. Så är det naturligtvis inte. Israel har överhuvudtaget inte stängts ute till att börja med.
Vi får också veta att ”flera länder” har protesterat mot Israels medverkan i tävlingen. Men hur många länder rör det sig om? Hittills är det endast fem länder som sagt att de tänker bojkotta tävlingen om Israel medverkar: Spanien, Island, Nederländerna, Irland och Slovenien.
I Eurovision 2025 deltog 37 länder i tävlingen. Det innebär att endast omkring 13 procent av deltagarländerna stödjer en bojkott mot Israel. Omvänt kan man säga att hela 87 procent står bakom Israels medverkan.
Kraven på att utesluta Israel kommer alltså från en liten minoritet och borde rimligen inte få en bråkdel så mycket uppmärksamhet som de får.
Ändå känner EBU uppenbarligen press att tillmötes gå de länder som vill utesluta Israel. Tidigare planerades en omröstning mellan medlemsländerna om Israels medverkan – nu har denna skjutits på framtiden och istället lägger man fram ett ändringsförslag som man hoppas ska blidka de 13 procenten.
”Vi hoppas att åtgärdspaketet försäkrar medlemmarna om att vi har vidtagit kraftfulla åtgärder för att värna tävlingens neutralitet och opartiskhet framöver.” skriver EBU:s presschef till TT.
Ju mer jag tänker på det är, desto sjukare ter det sig. Fem länder vill bojkotta ett demokratiskt land för att de försvarar sig mot terror. För dessa länders skull ska EBU alltså göra om reglerna för tävlingen med motiveringen att det värnar ”neutralitet” och ”opartiskhet”.
Så här kommer reglerna att ändras, enligt EBU:s förslag:
* Professionella juryer återinförs i semifinalerna: För första gången sedan 2022 kommer professionella juryer att användas i semifinalerna. Resultatet i både semifinaler och final kommer att baseras på en ungefärlig 50/50-delning mellan juryröster och allmänhetens röster.
* Antalet juryledamöter utökas: Varje jury kommer att bestå av sju medlemmar istället för fem, med en mer mångsidig bakgrund, inklusive musikjournalister, lärare och kreativa yrkesverksamma. Minst två jurymedlemmar i varje panel måste vara mellan 18 och 25 år.
* Maximalt antal röster per person halveras: Antalet röster som en enskild tittare kan lägga per betalningsmetod sänks från 20 till 10.
* Starkare begränsningar för marknadsföring: Reglerna skärps för att motverka oproportionerliga reklamkampanjer, särskilt de som stöds av tredje parter som regeringar eller statliga myndigheter. Varken programföretag eller artister får aktivt delta i sådana kampanjer.
* Förbättrade tekniska skyddsåtgärder: EBU kommer att förbättra systemen för att upptäcka och blockera bedräglig eller samordnad röstningsaktivitet samt övervaka misstänkta mönster.
Det är glasklart vad de nya reglerna syftar till: att minimera Israels framgångar så att landets hatare ska sitta still i båten. Israel har ett enormt stöd hos allmänheten och det är det man vill komma åt.
2024 hamnade Israel på andra plats publikomröstningen, vilket gav dem en femteplats totalt i finalen – trots att de hamnade på 12:e plats i juryomröstningen. 2025 var stödet för Israel ännu starkare. Då kammade de hem flest poäng från allmänheten och hamnade på andra plats i finalen, trots att juryns röster placerat dem på plats nr 14.
Det här säger något om vad folk i allmänhet tycker och tänker när det gäller Israels deltagande i Eurovision. Det finns ett oerhört brett stöd för att Mellanösterns enda demokrati ska få fortsätta att delta i musiktävlingen.
Detta stöd försöker man nu bortförklara genom att peka på att Israel gjorde reklam på sociala medier för sitt bidrag. Att även Malta, Grekland, Albanien, Armenien, Polen och Frankrike genomförde annonskampanjer, med stöd av nationell tv och andra organisationer med kopplingar till respektive stat, ifrågasätts inte. På samma sätt spreds i pressen, redan efter finalen, att publikrösterna var resultatet av en lömsk samordningsaktivitet.
Rapporteringen om Israel följer alltid samma givna mönster vare sig det handlar om terrordåd eller musiktävlingar. Den judiska staten gör alltid fel och bär alltid den större skulden. Och när folket säger sitt och visar stöd för Israel – ja, då är det bara att inskränka folkets makt. Om Israel överhuvudtaget ska få vara med i Eurovision, när de nu så envist fortsätter försvara sig mot terror, så ska de åtminstone inte ha möjlighet att komma på en bra plats i finalen. Det ska de professionella jurymedlemmarna se till, med benäget bistånd från EBU:s ledning.
Alicia Bengtsdotter
