Den engelska tidningen Daily Mail beskriver det nästan overkliga hjältedåd som Irena Sendler utförde på egen hand för att rädda små barn instängda i nazisternas getto, samtidigt som dödsmaskineriet gick för högvarv för att utrota hela den judiska befolkningen.
Lord Ashcroft berättar i videon på YouTube den sagolika historien om den idag nästan bortglömda Irena Sendler, ”Warszawas ängel”. Irenas tapperhet att rädda 2 500 barn med risk för eget liv, förtjänar minst lika mycket erkännande som Oscar Schindler.
Irena visade föräldrarna de falska ariska identitetshandlingarna som hon hade låtit göra för barnet. Hon berättade att hon kunde rädda deras barns liv, genom att ge dem till goda människor så att de skulle framstå som deras eget, kristna barn.
Det var skrik och tårar. En gång blev det ett våldsamt bråk mellan en förälder som ville att barnet skulle föras i säkerhet och den andra som inte orkade säga farväl.
Vid detta tillfälle segrade Irena. Askgråa i ansiktet blev föräldrarna överens om att det var bäst för deras dotter om hon fördes bort från faran. Den lilla flickan drogades, för att hindra henne från att gråta och rullades in i filtar i en verktygslåda som gömdes under en hög med tegelstenar på en lastbil. Hon kördes ut ur gettot, dödens väntrum, till ett nytt liv.
Det var först när hon var 17 som hon upptäckte den hjärtskärande sanningen om sitt judiska arv. Hon var bebisen som smugglades ut från Warszawas getto i en verktygslåda och lämnades till en av Irena Sendlers närmaste vänner.
”Jag var en av dem som föddes bara för att dö, en av dem för vilka rätten att leva togs bort i spädbarnsåldern. Jag är här idag, så många år senare, genom en kärlekshandling. Jag överlevde genom ett mirakel.”
Hennes mor hade kärleksfullt placerat en silversked graverad med hennes judiska namn, ’Elzunia’, och födelsedatumet ’5.1.1942′ i verktygslådan när hon smugglades från gettot. Både hennes mor Heina och far Josel dödades i nazistlägret.
”Orädd, stark och påstridig”
Elzbietas styvmor berättade om Irena: ”När hon var ung var hon orädd, stark och påstridig – utan dessa egenskaper hade hon inte kunnat uppnå det hon gjorde”. Irena föddes 1910, som dotter till en socialistisk läkare som ofta behandlade fattiga judar gratis. Själv studerade hon juridik och litteratur vid Warszawas universitet.
När nazisterna invaderade Polen den 1 september 1939 var Irena 29 år och anställd som socialarbetare i Warszawa. Huvudstaden översvämmades av flyktingar och de judar som fördes till gettot från november 1940. Irena Sendler beslöt sig för att hjälpa dem.
Hon gick med i underjordiska Rådet för judisk hjälp – Zegota – och blev snabbt en av dess främsta aktivister. Irena skaffade ett ”sjukvårdskort” för att inspektera de sanitära förhållandena i gettot. Svält och fruktansvärda, ohygieniska förhållanden spred epidemier och dödstalen var hänsynslösa.
Warszawas getto fruktansvärt
Först smugglade Irena in mat, kläder och mediciner flera gånger om dagen. Hon bevittnade svältande barn, övergivna lik och SS-officerarnas grymheter.
"Jag såg allt detta och en miljon andra saker, som ett mänskligt öga aldrig borde behöva se".
Många kom till barnhemmet Rodzina Marii i Warszawa och andra religiösa institutioner som drevs av nunnor.
Hon använde ett antal olika flyktvägar. Till en början sövdes små bebisar för att hindra dem från att gråta och gömdes i ryggsäckar och väskor och bars ut till friheten.
När tyskarna fattade misstankar om att barn höll på att försvinna, beordrades soldater att gå runt i gettot och krossa ryggsäckar och andra väskor med sina gevärskolvar för att döda barnen som kunde vara gömda därinne.
Irena använde ambulanser för att ta genuint sjuka barn till sjukhus utanför gettot, medan friskare spädbarn gömdes under filten eller under båren. Ännu fler gömdes i koffertar, resväskor och till och med kistor på lastbilar.
Hennes team ledde äldre barn genom Warszawas stinkande kloaker, ofta i halsdjupt vatten eller avloppsvatten.
Listor på barnens judiska namn
Irena Sendler krävde att listor över barnens judiska och nya namn skulle föras, så att de och deras familjer efter kriget skulle veta deras sanna identitet. Hon gömde dem i burkar begravda under ett träd i en trädgård. Tragiskt nog dödades nästan alla föräldrar i Treblinka till de barn Irena räddade.
Räddade 2 500 barn
Det exakta antalet barn som räddats av Irena, och de 20 lika modiga medhjälparna, är inte känt, men 2 500 är en rimlig uppskattning. De flesta räddades mellan 1942 och oktober 1943.
Nazisternas besatthet av rasrenhet tillät Irena Sendler att arbeta så länge. För de tyska gettovakterna var det otänkbart att hon skulle ta så stora risker för att rädda judar från gaskamrarna.
Torterades och dömdes till döden
Men den 18 oktober 1943 arresterades hon. När en grupp på elva tyska soldater trängde in i hennes hem, skyndade hon sig att gömma sin senaste lista över räddade barn och en stor summa pengar, som användes för att betala dem som hjälpte dem. Irena gömde bevisen i en kollegas underkläder medan soldaterna genomsökte hennes hus. De hittades aldrig.
Irena fördes till det ökända Pawiak-fängelset, där hon torterades och misshandlades av Gestapo, vilket gav henne livslånga skador. Hon avslöjade emellertid aldrig namnen på barnen eller sina kollegor och dömdes till döden.
Men på dagen för hennes avrättning i februari 1944 lyckades aktivister från motståndsgruppen Zegota muta tjänstemän för att släppa henne. Nazisterna satte upp affischer över hela staden med beskedet att hon blivit arkebuserad. Irena insåg att hon borde gömma sig, men fortsatte ändå att hjälpa judiska familjer.
Kommunismens förföljelser
Efter kriget förföljde Polens kommunistiska regering medlemmar av Zegota, vilket tillsammans med Irenas blygsamhet innebar att hennes hjältemod i stort sett var okänt under många decennier. Hennes historia blev allmänt känd 1999 tack vare forskning av fyra amerikanska skolflickor som producerade en pjäs om henne som heter ”Life In A Jar”.
Irena Sendler dog 98 år gammal 2008. Tyvärr begravdes en av Förintelsens största hjältar med endast några få korta hyllningar.
Irena Sendler blev 1965 en av de första så kallade Righteous Gentiles (rättfärdiga icke-judarna) som hedrades i Yad Vashem, Holocaust-minnesplatsen i Jerusalem, för sitt hjältemod.
Bortglömd hjältinna
Polens kommunistledare tillät henne inte att resa till Israel 1965. Trots att hon fick motta priset 1983 var Sendler bortglömd i sitt hemland. Först under sina sista år på ett vårdhem, blev hon äntligen en av Polens mest respekterade personer.
Anna Mieszkowska skrev biografin ”Mother of the Children of the Holocaust: The Story of Irena Sendler.”
