Det finns fem aspekter av Trumps avtal med Iran som blir avgörande för Israels säkerhet, skriver Jerusalem Posts militäranalytiker.
USA och Iran har undertecknat ett ramavtal som inleder en 60 dagar lång förhandlingsperiod för att lösa kärnvapen- och sanktionsfrågorna. The Jerusalem Posts militäranalytiker, Jonah Jeremy Bob, pekar på fem avgörande punkter som avgör om avtalet är bra eller dåligt för Israel på kort och lång sikt.
Mycket av den omedelbara faran från det iranska kärnvapenprogrammet neutraliserades under kriget i juni 2025. Ändå återstår flera kritiska delar som det internationella samfundet måste hantera under de kommande förhandlingarna fram mot mitten av augusti.
1. Lagren av 60- och 20-procentigt anrikat uran
Detta är den mest kritiska punkten i avtalet. Om det anrikade uranet med 60 procents renhet avlägsnas från Iran eller späds ut under amerikansk övervakning, försvinner den sista pusselbiten i kärnvapenprogrammet som utgör en akut fara de närmaste åren.
Om det höganrikade uranet däremot inte hanteras behåller Iran ett kärntekniskt hot som kan omvandlas till ett kärnvapen inom ett till två år.
Det finns en stark förväntan om att detta kommer att lösas, eftersom det är Donald Trumps enda stora vinst i avtalet och en av huvudorsakerna till att han tillsammans med Israel gick i krig mot Iran tidigt 2026, skriver Jeremy Bob.
Men det är inte bara Irans uran med 60 procents renhet som utgör ett hot. Det är också avgörande att avlägsna eller späda ut Irans lager av uran med 20 procents renhet. Annars skulle Iran kunna använda det för att få ett försprång mot en atombomb längre fram.
Detta är en process som tar tid. Den kan ta veckor eller månader efter att det slutliga avtalet undertecknats, eftersom mycket av detta uran ligger begravt under enorma mängder rasmassor från när anläggningarna bombades av Israel och USA i juni 2025.
2. Frysning av urananrikningen
Det har läckt ut att Iran kommer att gå med på en 15–20 år lång frysning av urananrikningen. Trump uppgav dock att han hade gått med på en viss låg nivå av anrikning för Iran. Eftersom Trump sällan är exakt i nyanserna är detta en viktig punkt. Det kritiska här är centrifugerna – särskilt de avancerade IR-6- och IR-4-modellerna.
Israel uppfattar det som om nästan alla dessa förstördes i juni 2025. Det är helt avgörande att Iran inte tillåts bygga upp denna kapacitet på nytt under täckmantel av låganrikning. Utan dessa avancerade centrifuger har Iran inte kapacitet att omvandla anrikat uran till ett vapen.
3. Tillbakadragande från Libanon
Trump och Iran har fört ett israeliskt tillbakadragande från södra Libanon på tal. Israel har inget behov av att bli kvar i södra Libanon permanent, och det var aldrig en del av den övergripande planen, påpekar Jerusalem Posts analytiker.
Israel vill dock använda ett fullständigt eller delvis tillbakadragande som ett förhandlingskort för att avlägsna Hizbollahs närvaro i södra Libanon.
Målet är att uppnå en bredare avväpning, till exempel ett åtagande att stoppa smugglingen av nya precisionsvapen med lång räckvidd in i Libanon.
Det finns också en möjlighet att Israel behåller de fem små utposter de upprättade efter kriget 2023–2024, som en säkerhetszon för att hindra framtida infiltrationsförsök från Hizbollah.
Ett tillbakadragande kan dessutom bidra till en normalisering av relationen med den libanesiska regeringen, vilket ytterligare skulle isolera Hizbollah.
4. Kan inte ignorera Hizbollahs upprustning
Om ett nytt kärnvapenavtal träder i kraft vore det klokt av Israel att hålla igen militärt mot Hizbollah tills frågan om det 60-procentigt anrikade uranet är löst, menar Jeremy Bob.
Men när det är gjort, och om Hizbollah åter försöker rusta upp – särskilt med precisionsmissiler som har lång räckvidd – måste Israel vara tydligt med att de kommer att återgå till strategin att begränsa hotet när det uppstår.
Det innebär att Israel åter kommer att utföra riktade, oannonserade flygangrepp mot vapensmuggling. Att ignorera mindre upprustning är en sak, men Israel kan inte sitta stilla och se på medan strategiska vapen smugglas, även efter att uranhotet eventuellt avlägsnats.
5. Hotet från Irans ballistiska missiler
Israel kan inte heller tillåta att Iran överskrider en kritisk gräns när det gäller antalet ballistiska missiler, eftersom ett alltför högt antal skulle kunna överväldiga det israeliska missilförsvaret.
Irans ballistiska missiler är betydligt billigare att tillverka än de israeliska precisionsmissiler som används för att skjuta ner dem. Dessutom kan Iran producera sina missiler i betydligt högre takt än de mycket avancerade robotar som används i det israeliska missilförsvaret för att möta och slå ut inkommande projektiler.
Därför har Israel en röd linje när det gäller antalet ballistiska missiler de kan tillåta att Iran har. Det är oklart om denna röda linje går vid 4 000 eller 6 000 missiler (Israel har hittills tolererat att Iran haft omkring 3 000 missiler, så gränsen är inte särskilt låg). Ändå måste Jerusalem skicka ett kristallklart och otvetydigt budskap till Teheran om var denna gräns går.
Israel kan inte tolerera att Irans arsenal av ballistiska missiler blir så stor att Israel inte längre skulle kunna försvara sig. Missilerna har redan visat sig vara ett stort hot mot Israels säkerhet. Över 50 människor har dödats och tusentals skadats i Israel i iranska missilangrepp det senaste året.
Slutsats
De kommande 60 dagarna kommer att visa om detta ramavtal blir en framgång eller inte. För att avtalet ska värna Israels säkerhet måste USA se till att Irans lager av höganrikat uran faktiskt avlägsnas, att de avancerade centrifugerna förblir förstörda och att Israel behåller handlingsfrihet att stoppa strategiska hot från Hizbollah och Irans missilarsenal.
/BB (Länken går till originalet som innehåller ett antal intressanta länkar hos norska MIFF)
