Brigadgeneral S., befälhavare för Tel Nof-basen, och aktiv flygförare, menar att det pågående kriget inte liknar något Israel tidigare upplevt. Här ett utdrag ur en intervju med honom som just publicerats i Hayom.
För S. handlar uppdragen inte om ära, utan om ansvar. Trots sin höga grad flyger han själv med sina piloter in över fientligt territorium. ”Det är inte för nöjes skull”, säger han. ”Det är för att jag måste förstå uppgifterna fullt ut och se till att vi gör rätt.”
Hayom intervjuar honom efter ett av många utförda uppdrag – hans sjunde eller åttonde flygning under kriget mot Iran. På basen Tel Nof i centrala Israel har arbetsbelastningen ökat dramatiskt: från normalt 200 flygtimmar i månaden till över 5 000. De gamla F‑15‑planen flyger nästan varje dag, ibland flera gånger om dygnet.
När F-15-planen en gång anlände till basen, i april 1976, så ledde till att en israelisk regering sprack [på grund av att ceremonin hölls under sabbaten]. Nu skämtar S. och hans kollegor åt att flygplanen också kan få Irans regim att falla.
Kampanjen mot Iran följer, enligt S., en tydlig plan. Först slog Israel ut missilbatterier, ledningscentraler och luftvärn, för att skapa luftherravälde. Nu riktas attackerna mot den militära industrin – med syftet att försvaga Irans förmåga att hota Israel på lång sikt. ”Det är som en boxningsmatch”, säger han. ”Man vinner inte i första ronden. Men efter flera ronder märks skillnaden.”
Samarbetet med amerikanerna lovordas:
Om man måste välja en partner, så är det den här partnern [USA]. Det fina med den här relationen är att varje sida bidrar med sina respektive styrkor: de bidrar med kraften, kvantiteten och skalan, och vi bidrar med flexibiliteten, förtrogenheten med området och den operativa erfarenheten. Tillsammans uppnår vi mycket imponerande resultat.
Han framhåller också att att Iran är en motståndare som måste tas på allvar: ”Om vi börjar underskatta dem, gör vi misstag. Det får inte ske.” Varje uppdrag måste genomföras som om det vore det första – med respekt för riskerna och med full koncentration.
Bakom den militära precisionen finns också ett mänskligt pris. S. talar tystare när han nämner sin familj. Han ser sällan sina barn och kallar sin fru den verkliga hjälten: ”Hon tjänstgör också – hemma. Utan henne skulle det inte gå.”
När han tillfrågas om vad som driver honom, återkommer han till lärdomen från oktober 7. ”Vi förstod då att om fienden har förmågan att skada oss, måste vi ta bort den möjligheten – snabbt. För ju längre man väntar, desto svårare blir det.” Och målet nu är tydligt: att säkerställa att Israel inte behöver slå mot Iran en tredje gång. Det är värt uppoffringarna för honom själv och för hans kollegor på flygbasen:
Vi förstår att vi gör detta för att slippa behöva återvända en tredje gång. Och är villiga att inte vara hemma denna sederkväll, så att vi kan fira nästa pesach i fred.
Läs hela i Hayom: ’If we start underestimating them, we’ll make mistakes. That must not happen’
