Kriget i Gaza beskrivs ofta med historiska jämförelser – men saknar motstycke i modern tid. Hamas långvariga förberedelser, användningen av civila som skydd och den totala inlåsningen av befolkningen gör konflikten unik. Samtidigt möts Israel av krav och dubbelstandarder som ingen annan krigförande part tidigare ställts inför. Läs Elias Linders tråd från X:
Folk har så snäva referensramar att Israels krig mot Hamas jämförs med andra världskriget eller kampen mot IS. Bägge jämförelserna faller platt: kriget i Gaza är unikt i modern historia.
Gaza är litet: 40 km långt och 8–11 km brett. Ändå finns det flera städer i remsan med hundratusentals invånare. Aldrig tidigare har en fiende förberett sig i 20 år för att rigga ett helt område för krig, som Hamas gjort med Gaza.
Ingen krigande part i historien har någonsin byggt 600 km tunnlar under sin egen befolkning enbart för att använda dem som mänskliga sköldar. Hamas hade kunnat skydda hela Gazas befolkning i dessa tunnlar. Istället reserverar de dem för vapen, terror och gisslan.
Hamas strategi är unik: de vill att deras egen befolkning ska dö. Varken nazisterna, japanerna eller ens ISIS ville det. Hamas bygger hela sin krigslogik på att döda civila ska stoppa Israel via internationellt opinionstryck. Och de är helt öppna med det:
Civila har inte fått evakuera från Gaza. Egypten stängde gränsen redan 8 oktober och byggde nya murar för att ingen skulle kunna fly. I alla andra moderna krig (Ukraina, Syrien, Jemen) sker massflykt av civila. Gaza är först med total inlåsning och påpekar du detta hyckleri så anklagas du för att förespråka ”etnisk rensning”.
Trots detta har IDF genomfört fler åtgärder för att varna, evakuera och skydda civila än någon armé i historien. Att hävda motsatsen är ignorant. Hamas hindrar evakueringar, driver folk tillbaka till stridszoner och skjuter raketer som faller över deras egna.
En annan historisk nyhet: dagliga civila dödssiffror som okritiskt accepteras globalt. Dessa kommer direkt från Hamas. I varje annan konflikt (Manila 1945, Korea, Irak) har siffror först kunnat fastställas flera år senare. Ingen annan armé har dömts på detta sätt.
Dubbelstandarderna mot Israel saknar motstycke:
– Krav på “day-after-plan” innan Hamas ens är besegrat.
– Att mätas på “civila per dödad soldat” baserat på:
– Terroristernas siffror, som tas som objektiv sanning.
Inget krigande land har någonsin krävts på allt detta. Bara Israel.
På sociala medier förstärks varje civil tragedi i realtid. Krig är dock alltid blodiga. Under Koreakriget dog 50.000 civila PER MÅNAD! I Manila 1945 dog 100.000 civila på några veckor. Skillnaden är att Hamas styr narrativet och världen låter sig gärna luras.
Israel har tre mål:
1. Få hem gisslan.
2. Förstöra Hamas militär.
3. Ta bort Hamas från makten i Gaza. På alla tre punkter har Israel gjort betydliga framsteg. Hamas armé finns inte längre, bara rester av gerillagrupper och nya rekryterade barnsoldater.
80% av gisslan är hemma i Israel. En stor majoritet av de lever. Nu verkar ytterligare tio gisslan snart komma hem. Kriget har varit en historisk succé men svartmålas konstant i media som ”folkmord” och ”etniskt rensning”. Israel prioriterar att vinna i verkligheten framför att vinna ett propagandakrig. Kanske propagandakriget kan vinnas senare, när kriget är över.
Tråden bygger på en intervju med @SpencerGuard, världsledande expert på urban krigföring. Han är chef för Urban Warfare Studies vid West Point och har studerat alla större stadsstrider i modern tid, från Stalingrad till Ukraina
Elias Linder
Detta var ursprungligen en tråd publicerad på X. Den återges här något justerad, med färre illustrationer av upphovsrättsliga skäl. Följ gärna Elias Linder!
