Ett ovanligt detaljerat fredsförslag för Gaza har presenterats – och fått stöd från både Israel och Hamas närmaste vänner. Ändå råder en märklig tystnad bland svenska Palestinavänner, samtidigt som medierna missar kärnan i vad som skulle kunna bli ett historiskt genombrott. Här några personliga reflektioner från undertecknad.
Måndagens fredsförslag för Gaza utmärkte sig på flera sätt. Det är mer konkret och detaljerat än flera tidigare. Och mer långsiktigt.
Men det är särskilt värt att notera att förslaget inte bara stöds av Israel, utan också av medlaren Qatar, som även är Hamas huvudsponsor. Och av många andra, inklusive den andra medlaren Egypten, samt Hamas vänner Turkiet och Ryssland.
Nu skulle man kunna tänka sig att det bland engagerade Palestinavänner väcks en naturlig nyfikenhet på något som efter två års krig möjligen kan föra regionen närmare fred.
De som skrikit högt och länge om ett påstått ”folkmord” borde vara särskilt ivriga att nysta i det förslag som skulle kunna innebära katastrofens slut.
Och om inte annat så borde – till sist – Hamas roll som krigets drivande part komma i fokus i mediabevakningen. Till och med terrororganisationens närmaste vänner har ju accepterat fredsförslaget.
Men inget av detta inträffade.
Öronbedövande aktivisttystnad
Svenska Dagbladets Peter Wennblad konstaterar på sitt privata X-konto att det det enda som nu krävs för stopp på kriget och ”folkmordet” är Hamas signatur, ”[m]en av alla propalestinska konton och influerare jag följer har INTE EN ENDA uppmanat Hamas att skriva under.”
I två år har Palestinarörelsen krävt ett stopp på kriget och ”folkmordet” i Gaza.
Allt som nu krävs för att uppnå det är Hamas signatur.
Men av alla propalestinska konton och influerare jag följer har INTE EN ENDA uppmanat Hamas att skriva under.
Noll.
Fariséer.
— Peter Wennblad (@peterwennblad) September 30, 2025
Wennblad sammanfattar dessvärre läget helt korrekt. Noll.
Svag rapportering från media
Men medierna då? Ja, det var tunt även där, om än med andra förtecken.
Av Aftonbladets bilder och rubriker att döma hotar nu Israel och USA invånarna på Gazaremsan med fred. Typ. Notera att dramats kanske egentliga huvudaktör – Hamas – inte nämns alls.
På DN verkar man, förutsägbart nog, framför allt bekymrade över att planen riskerar att öka Trumps chanser att få Nobels fredspris.
Tidningen intervjuar också några Gazabor. Någon försiktigt positiv till fredsavtalets följder, en annan direkt negativ.
En kritisk läsare kan undra varför Gazabornas svar inte speglar den bild av folkmord och massvält som brukar målats upp i nästan alla andra vittnesmål från samma område…
Hos SVT kommer den mest negativa rösten inifrån SVT självt, ”Trumps fredsplan kan bli en krigsplan” enligt kanalens Mellanösternkommentator Samir Abu Eid. Å andra sidan pågår det ett krig just nu, tänker måhända läsaren?
En central felöversättning
En detalj kan tyckas, men i så fall en viktig sådan, är också hur avtalsinnehållet återgetts i medierna. En central punkt (särskilt för Netanyahus möjligheter att hålla sin regeringsbildning intakt) gäller formuleringen kring en eventuell palestinsk stat:
”While Gaza re-development advances and when the PA reform program is faithfully carried out, the conditions may finally be in place for a credible pathway to Palestinian self-determination and statehood, which we recognize as the aspiration of the Palestinian people.”
Men ingen av de största nyhetsleverantörerna förmår återge kärnan korrekt.
DN avslutar sin översättning: ”finns trovärdiga förutsättningar för ett palestinskt självstyre.” och hoppar därmed över statsgrejen helt och hållet. Det blir extra märkligt eftersom palestinierna redan har ett självstyre i Ramallah (och i skrivande stund ett till, i Gaza stad).
Aftonbladet skriver i sin förkortade översättning: ”kan det finnas förutsättningar för ett palestinskt självstyre.” Punkt. Dvs ungefär samma fel som DN.
TT:s översättning färgas i stället av ett klassiskt slarvfel: ”trovärdig väg till palestinskt självbestämmande och en egen stad”.
Lyckligtvis har MIFF en egen översättning, som rekommenderas för den intresserade.
Vilka slutsatser kan dras?
Aktivisternas tystnad och mediernas svaga hantering kan förklaras av flera faktorer, ingen av dem är särskilt smickrande.
Det är svårt att inte få bilden att många ”pro-palestinska” opinionsbildare värderar kampen mot Israel högre än chansen till fred här och nu. Eller att de inväntar Hamas respons innan man kan formulera sin egen. Detta stärker den återkommande bilden av att svenska ”Palestinavänner” egentligen är mer ”anti-israeler” än något annat.
Beträffande media, så har de i allmänhet inget emot att okritiskt sprida uppenbara propagandalögner om massvält eller israeliskt prickskytte mot spädbarn, men de tycks oförmögna att presentera ett skarpt fredsförslag på ett relevant eller korrekt sätt. Varför är det så?
Detta var mina egna reflektioner, ett dygn efter att fredsförslaget presenterades.
/Anders Engström
