Krönikan i VG, som har samma berättigande i Sverige, kan läsas HÄR.
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.
Med Israel for Fred (MIFF) är en icke-religiös, partiöverskridande intresseorganisation som fyller ett stort behov i den norska samhällsdebatten, nämligen att visa Israels sida i de många diskussionerna om landet och dess politik.
Med 14 000 medlemmar är vi i nivå med flera norska riksdagspartier. Vi klarar av åsiktsskillnader, men mycket av det motstånd vi får är inte baserat på våra ståndpunkter, utan på felaktiga påståenden om MIFF.
Vi ges små möjligheter att bemöta anklagelser i redaktörskontrollerade medier, och många av våra motståndare försöker överrösta oss med tystnad. Det finns dock uppfattningar som är så verklighetsfrånvarande att de inte tål fakta och saklig argumentation.
Nyfikna människor kan lätt hitta oss på nätet och i sociala medier, MIFF.no. Det står att vi engagerar oss i legitimt omtvistade frågor där det råder stor oenighet, även bland oss. Detta är en självklarhet i en demokrati.
Det är inte oenigheten som oroar oss, utan tendenser i den norska debatten som inte bara går utöver sakfrågan, utan som förebådar problem med bredden och mångfalden i den norska debatten i allmänhet.
Några exempel på konsekvenserna: MIFF utsattes för avtalsbrott när de hyrde en biograf i Bergen där vi skulle visa dokumentärfilmen “Supernova: The Music Festival Massacre” som NRK nu kommer att visa vid en ospecificerad tidpunkt.
I Bergen möttes vi av en vidrig och hotfull motdemonstration med rubriken: “Demonstration mot folkmordsgruppen”! Bortsett från att motdemonstranterna vände upp och ner på frågan var den i grunden antidemokratisk.
Det är ett växande problem att anti-israeliska krafter under sken av yttrandefrihet försöker beröva Israels vänner vår konstitutionella yttrandefrihet. Men det slutar inte med Israel.
Det är därför viktigt att norska medier bidrar till vad som har blivit ett giftigt debattklimat. Bland annat:
Utrymme för tvivel
Trots osäkerheten, domen i Haag, antalet och kategorierna av döda i Gaza har Gaza varit två dagar från total svält i flera månader.
Allt detta är allvarliga och verkliga frågor, och därför förtjänar de en nykter och saklig bevakning över tid där osäkerheten klargörs. Pressen har till exempel varit mycket skeptisk till de väldokumenterade fallen av sexuellt våld, men drar ofta slutsatsen att anklagelser mot Israel om krigsförbrytelser och till och med folkmord är berättigade.
Selektiv och okritisk användning av nyheter om de passar in i det etablerade narrativet
Skildringen av Islamiska Jihads bombning av al-Ahli-sjukhusets parkeringsplats är ett preliminärt lågvattenmärke, men det finns många liknande exempel.
Meddelanden från israeliska myndigheter presenteras som “anklagelser” och “påståenden”, medan meddelanden från Hamas-kontrollerade organ presenteras som fakta.
Vi minns inte att vi har sett korrigeringar av fel, än mindre en granskning av hur tillförlitliga källorna och fakta är. I krig finns det mycket osäkerhet och många ofullständiga fakta.
Det är därför särskilt viktigt att medierna kan förmedla osäkerhet på ett sätt som inte skapar skeva intryck.
Israel i karikatyr
Karikatyr-framställning av motsättningarna – den israeliska debatten kännetecknas ofta av den enorma mångfalden av åsikter och bredden av politiska ståndpunkter där.
Istället framställs bilden av det israeliska samhället som mycket polariserad, med extremistiska röster, som Daniella Weiss, som typiska för den hårdföra “högern” och Gideon Levy till vänster som “upplyst”. Detta skapar och förstärker en bild av att det norska narrativet är det rätta och att israelerna behöver bli upplysta.
Sensationella påståenden i intervjuer ifrågasätts inte
Distinktionen mellan neutrala experter och aktivister är otydlig, inte minst för att reportrar sällan ifrågasätter påståenden från norska yrkesmän som ansluter sig till det etablerade norska narrativet att det bara eller huvudsakligen är Israel som bär skulden för både den utdragna konflikten och kriget.
De som lever av att skriva om och forskar om frågor som rör denna konflikt kan och bör åläggas att skilja mellan sina åsikter och vad som är akademiskt grundade perspektiv.
I stället accepteras deras åsikt okritiskt, om den bara är tillräckligt kritisk mot Israel.
Ofullständig kontext och historia
Till exempel har stödet för en tvåstatslösning blivit som ett lackmustest för viljan till fred på den “israeliska” sidan, samtidigt som det aldrig finns något kritiskt strålkastarljus på inställningen till detta på den “palestinska” sidan.
Israel har vid flera tillfällen föreslagit tvåstatslösningar som konsekvent har förkastats av palestinska ledare från Hajj Amin al-Husseini på 1920- till 1940-talen, till Arafat på 70-talet till 2000-talet och Abbas i vår tid.
Den palestinska befolkningens ovilja till en tvåstatslösning bestående av en judisk och en palestinsk stat utforskas aldrig, inte heller skillnaden mellan vad palestinska ledare säger till västerlänningar på engelska och vad de säger till sina egna på arabiska.
Vi kan diskutera Israels ansvar och roll i denna konflikt, men det blir meningslöst och stigmatiserande utan att också rikta ett kritiskt strålkastarljus mot den palestinska sidan.
Mantror
Ett antal centrala, men diskutabla, påståenden upprepas som om de vore ovedersägliga premisser. Bland dessa finns den rättsliga statusen för ockupationen av Västbanken och det sätt på vilket den styrs, och grunden för att kalla den en ockupation.
På samma sätt framställs både folkrättens status och efterlevnaden av de olika FN-resolutionerna som högst odiskutabla.
Det faktum att det rör sig om komplicerade och kontroversiella frågor ger inte pressen rätt att förenkla den för att passa en ståndpunkt som är populär i vissa kretsar.
Till exempel är läget i olika förhandlingsförlopp också ett resultat av palestiniernas ovilja att förhandla om både tillfälliga och varaktiga lösningar.
FN:s roll
Användning av FN och icke-statliga organisationer som sanningsvittnen. Debatten om UNRWA framställdes till exempel som en israelisk kampanj för att förhindra humanitär hjälp, men det fanns också relevanta faktorer, som att UNRWA bygger på en definition av “flykting” som bara gäller palestinier, och att en stor del av biståndet till UNRWA kapas på olika sätt av Hamas.
Israel ville att andra FN-organ skulle ta över försörjningslinjerna. På samma sätt står inte icke-statliga organisationer med lovvärda syften, som Amnesty International och Läkare utan gränser, över kritiska invändningar mot sina politiska ställningstaganden och egenintressen.
Större sammanhang ignoreras
Medan den norska pressen var angelägen om att “förklara” Hamas agerande den 7 oktober och senare, har det funnits en iögonfallande ovilja att sätta attacken i samband med Irans strategi att polarisera och radikalisera hela Mellanöstern med Israel som fiende nummer ett. Eller att Ryssland, Iran, Hizbollah, Houthi-rörelsen i Jemen och Hamas har liknande intressen.
Konflikten i och omkring Israel har alltid varit en del av en större geopolitisk bild, och den kontexten borde förklaras mycket oftare.
Dålig kvalitetskontroll på opinionsinlägg som stödjer det rådande narrativet
De av oss som skriver till stöd för Israels sida brukar få våra inlägg refuserade, och om de accepteras krävs dokumentation för varje faktapunkt.
Samtidigt släpps ensidiga inlägg med ibland nedvärderande språk in från motståndare, till synes utan kontroll över sina påståenden.
Demokratin i fara
Vi är tydliga med vår ståndpunkt, men vi vill inte att pendeln ska svänga från att vara ensidigt anti-Israel till att bli ensidigt anti-palestinsk.
Vi vill delta i en upplyst samhällsdebatt där vi kan bidra till en grundläggande demokratisk debatt.
Forskning visar att Norge präglas av konformitet och konsensus. Detta kan vara en fördel i många sammanhang, men blir ett reellt problem när likformighet i kombination med polarisering leder till radikalisering.
Vi ser detta tydligt nu när judiska kvinnor är bannlysta från 8 mars-parader och det ropas “Inga sionister på våra gator!”
Därför måste vi höja en varning för den norska demokratin.
