Stå upp för Israel - bli medlem nu!

Kom till Nordic Israel Congress 10 – 12. maj och lyssna på mycket relevanta föredrag. Var snabb med anmälan, begränsat antal platser

Betydelsen av ett namn

Jaffaporten i Gamla staden, Jerusalem, under arabiska uppror under det brittiska Palestinamandatet. (Foto wikimedia)

Vilket namn ger man konflikten mellan den judiska staten Israel och den arabisk-muslimska omgivningen?

Vad betyder ett namn?

En etikett ska säga så mycket som möjligt om innehållet. Men stämpeln på varan kan också användas till att ge läsaren ett annat intryck. Som regel är materialet bakom rubriken sammansatt av en mängd olika delar, men oftast finns det ett syfte att framhäva vissa aspekter i blandningen.

Parterna i konflikten

Israel är en judisk demokratisk stat, med 21% arabisk minoritet, som vilar på folkrättslig grund. Palestina är däremot ingen stat, det är ingen demokrati med 16 år sedan senaste valet, och är muslimsk utan någon judisk minoritet. Israels omgivning består av 22 arabiska och 56 muslimska stater, med oftast bristande demokrati. Endast ett fåtal har diplomatiska förbindelser med Israel.

Israel-Palestinakonflikten

Detta är det vanligaste namnet på konflikten – mellan staten Israel och den möjligen blivande staten Palestina. Ett problem mellan två myndigheter. Inget etniskt eller religiöst bråk. Inga omgivande parter som väsentligt stöder eller agerar.

Palestinakonflikten

Används till exempel av Svenska FN-förbundet, när de ensidigt och genom att utelämna och förvränga historien ska beskriva konflikten. Man skippar alltså helt ordet ”Israel”. Den ena parten finns inte med i rubriken. Avsikten är att förneka landet och dess historia med flera självständiga riken i judarnas hemland. Viktigt också för Svenska FN-förbundet att använda namnet Palestina, som romarna gav provinsen för att försöka radera judarnas historia. Judarna var också ”palestinier” i det brittiska Palestinamandatet, som enligt San Remokonferensen 1920 skulle bli en judisk stat.

Arabisk-israeliska konflikten

Här låter man alla 22 arabiska stater och den palestinska självstyrande myndigheten bilda en massiv motståndare till Israel, eller att Israel bråkar med alla dessa enheter. Ordet arabisk kan dock även tolkas som att det är det arabiska folket, som staten Israel är i konfrontation med. Och då kanske man ska räkna med de nästan två miljoner israeliska araber som till 99% skulle vilja fortsätta vara israeler.

Mellanösternkonflikten

Detta var tidigare en mycket vanlig stämpel på krigen med Egypten och Libanon samt 1967 och 1973 års krig. Uttrycket har, med rätta, kritiserats för att alla krig i Mellanöstern orsakas av Israels eller judarnas närvaro. I ljuset av betydligt värre krig ibland annat Syrien och mellan Irak och Iran, har benämningen mer eller mindre helt fasats ut. Striden mellan sunnimuslimer och shiamuslimer är betydligt mer omfattande och komplex.

Judisk-arabiska konflikten

Denna benämning hör man sällan. Orsaken kan vara att man av något skäl vill dölja det ganska uppenbara – att det i grunden är en etnisk konflikt. Det verkar ju väldigt svårlöst, eftersom man inte kan ändra sin etnicitet. Det hela handlar då om tolerans för andra etniska grupper. Här blir det uppenbart att judarna ger fulla medborgerliga rättigheter till araber, som utgör 21% av landets befolkning. Däremot har arabstaterna etniskt rensat de 2% av dess befolkning som fanns där innan 1947. Det fanns ingen plats för en miljon judar i arabstaterna.

Judisk-muslimska konflikten

Denna etikett är så känslig att den nästan aldrig nämns. En religiös kamp känns omodern och odemokratisk. Judarna har tvingats till konvertering och att leva som andra klassens medborgare av muslimer och kristna under tusentals år. Lever det religiösa hotet fortfarande? Konflikterna om de heliga platserna i bl.a. Jerusalem, Unescos radering av judiska namn på Tempelplatsen, skadegörelse på synagogor, kyrkor och moskéer osv är exempel på att konflikten är väsentligt mer religiös, än vad som är politiskt korrekt att erkänna. Konfliktens kärna är religiös.

Tänk om Israel valt namnet Palestina

Det judiska landet som skapades med den internationella folkrätten i ryggen 1948, kunde välja vilket namn det ville. Israel var ju det historiska namnet på judarnas land 720 f Kr. Men det kunde lika gärna tagit namnet Palestina, som det diffusa området kallades från 135 e Kr och som aldrig hade varit en suverän stat. Vad hade de lokala arabernas ledare då valt att kalla Judéen, Samarien och Gaza?

Du kan läsa den här artikeln gratis tack vare MIFF:s över 13 100 medlemmar i Norge och över 300 medlemmar i Sverige. Men vi behöver stöd från många fler nu!

Ge en gåva här eller Swisha till 1233318219

Bli medlem genom att fylla i formuläret nedan och trycka på “skicka”!