Därför är det så svårt att helt slå ut den iranska regimens förmåga att angripa Israel och övriga omvärlden.
Trots att runt hälften av Irans avfyrningsramper och missilupplag har förstörts sedan kriget bröt ut har landet lyckats upprätthålla en anmärkningsvärd eldtakt – 10 till 15 robotar mot Israel varje dag. Förklaringen finns djupt under marken, vilket israeliska Globes beskriver i en längre artikel.
Revolutionsgardet (IRGC) har under flera decennier byggt upp ett nätverk av underjordiska missilstäder, inhuggna i Irans berggrund och utformade för att överleva även de hårdaste luftangrepp.
Enligt en granskning av CNN finns omkring 27 sådana baser med minst 107 tunnelsystem, kopplade till automatiska järnvägsanläggningar och kamouflerade utgångar.
Under de tre första veckorna av kriget träffades cirka 77 procent av tunnelöppningarna av israeliska och amerikanska flyganfall – men de flesta reparerades snabbt med hjälp av ingenjörsenheter som är stationerade permanent i anläggningarna.
Svåra att nå – ännu svårare att förstöra
Tunnlarna ligger 50 till 100 meter under marken, ofta i granit. Det gör dem extremt svåra att penetrera, även med de tyngsta bunkerbomberna som GBU-57 – samma typ som användes mot Irans kärnanläggningar i tidigare operationer.
Varje bas har dessutom flera skenöppningar och reservutfarter, vilket ytterligare försvårar möjligheten att slå ut hela systemet.
Missilerna förvaras och transporteras på räls inne i tunnlarna och lyfts upp till startpositioner i det fria strax före avfyrning. Iran har även demonstrerat teknik för direkt underjordisk avfyrning – bland annat med Emad-missilen som har en räckvidd på 2 000 kilometer – men det finns inga bevis för att denna metod använts i den aktuella konflikten.
Konstruerade för alla tänkbara scenarier
Globes låter Dr. Amichai Mitelman, expert på tunnlar, bergmekanik och geoteknik, sammanfatta artikeln avslutningsvis: ”These are facilities that were built over years to the design of Iran’s best engineers who thought of every scenario.”
