Ellen Kall jublade öppet över Hamas terrordåd den 7 oktober. Nu arbetar hon som logoped med barn och unga i Region Skåne – och regionen vägrar svara på hur de ser på saken. Alice Bengtsdotter undrar hur arbetsgivaren resonerar.
Jag är inte den som strävar efter att folk ska bli av med sina arbeten och därmed sin försörjning. Folk kan och får ha olika åsikter om det mesta och jag vet själv hur tufft det är att bli av med arbete för att man uttrycker en fullt legitim åsikt. Men jag måste ändå erkänna att jag undrar hur en person som hyllar Hamas, och jublar över massmord, våldtäkter och kidnappningar, kan arbeta på en av Sveriges regioner.
Jag talar naturligtvis om Ellen Kall, skribent i kommunistiska Proletären. För en tid sedan skrev hon stolt om hur hon jublade över Hamas terrorattack. Hennes hjärta bultade av lycksalighet när hon på kvällen den 7 oktober marscherade ut på gatorna tillsammans med sina antisemitiska vänner. Vetskapen om att så många judar dödats, våldtagits och släpats med till terrortunnlarna i Gaza gjorde henne alldeles varm inombords.
Jag behöver kanske inte gå in mer på vad Ellen Kall skriver för ni vet precis hur det låter. Det är samma smörja som alla judehatare häver ur sig. Deras begreppsuppfattning är så begränsad att de bara tuggar om samma gamla myter som vandrat runt jorden i över 2000 år.. I Ellen Kalls – och, förmodar jag, Proletärens lednings – värld är Hamas en befrielseorganisation och judarna den onda fienden som strävar efter världsherravälde. Inget nytt under solen där alltså, om någon nu trodde att en svensk kommunist skulle visa sig vara speciell ens i det avseendet
Dessutom har hon faktiskt fått mycket skarp kritik från många olika håll, till och med från vänstertidningen ETC. Det tycks alltså inte vara helt rumsrent och accepterat, ens i Sverige 2026, att visa sitt judehat hur tydligt som helst. Och det får man väl ändå se som någon form av tröst.
Däremot tycker jag det är intressant att prata om det arbete, och den arbetsgivare, hon har vid sidan av jobbet som antisemitisk krönikör i kommunistpressen. Hon är nämligen logoped, anställd av Region Skåne.
En logoped utreder, diagnostiserar och behandlar besvär med kommunikation, språk, tal, röst samt sväljning. Målet är att hjälpa människor i alla åldrar att kommunicera bättre och äta säkert och de arbetar främst inom hälso- och sjukvård, skola eller rehabilitering.
Ellen Kall arbetar på Habiliteringsmottagning Barn och unga i Helsingborg. Hon jobbar med barn och ungdomar som har språk-, tal- och kommunikationssvårigheter.
Det är ett ansvarsfullt arbete, där man kommer i kontakt med många sårbara unga. Och jag häpnar över att en person som uttrycker glädje över mördade barn anses lämplig att inneha en sån befattning inom svensk, skattefinansierad offentlig sektor.
Själv kan hon förstås rättfärdiga det eftersom hon inte erkänner att det dog några judiska barn i samband med 7 oktober. Och om det nu gjorde det så räknas inte judars lidande. Fritt fram alltså att känna sig god och rättrådig på jobbet.
Men jag undrar hur hennes arbetsgivare tänker kring det här. Delar de Ellen Kalls uppfattning? Tycker de att det är i sin ordning att Helsingborgs barn och unga ska tvingas möta en rabiat judehatare när de går till logopeden?
Om man får tro de ”kärnvärderingar” som de säger sig agera efter borde det vara uteslutet att en så öppen och oförsonlig judehatare skulle kunna jobba i deras regi. Regionen ska nämligen vara ”välkomnande” och ”drivande” och visa ”omtanke och respekt”. Det är visserligen fullt möjligt att Ellen Kall är ”drivande” men i övrigt är det inte mycket som stämmer.
Tyvärr har jag inget svar på hur Region Skåne ser på att deras anställda öppet stoltserar med judehat. Jag har försökt nå dem men ännu inte lyckats. Däremot har jag sett att de raderat alla ifrågasättande och kritiska kommentarer på sin Facebooksida. Det kanske ger en fingervisning.
Alicia Bengtsdotter
