När svensk vänsterfeminism hyllar diktaturer och blundar för kvinnoförtryck blir det svårt att hitta orden. Alicia Bengtsdotter försökte ändå – och insåg snart att moraliskt förfall kan ta sig former som är både chockerande och skrattretande, men samtidigt mycket allvarliga.
Den här krönikan har tagit längre tid att skriva än jag kunde ana när jag satte igång. Jag trodde det skulle vara enkelt att hitta orden för att beskriva svensk feminism och dess moraliska förfall men det visade sig vara allt annat än okomplicerat. Inte för att det saknas saker att skriva om haveriet – utan för att det finns alldeles för mycket.
Jag borde förstås ha lärt mig, vid det här laget, att svensk vänsterfeminism – partiet Feministerna, före detta Fi! – har en kompass som inte bara är felställd utan som visar söder där norr borde vara och vice versa. Att ingenting, absolut ingenting, står rätt till i deras tankegångar.
Ändå blev jag så matt av deras kommentar till attacken mot Iran att jag tappade orden och formuleringsförmågan.
”Vi ser med avsky på hur USA-imperialismen och den sionistiska terrorstaten Israel återigen våldför sig på Iran” skrev de på sitt Instagram-konto. De fortsatte på samma pompösa sätt:
”Vi vet att de främsta offren för krig är kvinnor och barn. De som bombar Iran idag har knappast värnande om de iranska kvinnornas liv som intresse. Det narrativet är bara en täckmantel för ännu en handling i en lång historia av västerländsk intervention, systematisk resursplundring och våld mot globala syd.
Det vi ser är rå imperialism: att med militärt våld slå ner alla försök till frigörelse från den globala ordning som tjänar västmakterna och den israeliska ockupationsmakten.”
De avslutade med det lika skrattretande som verklighetsfrånvända påståendet:
”Vi står i full solidaritet med det iranska folket”
Nej. Det gör ni inte. Ni står i full solidaritet med de kvinnoförtryckande, människofientliga iranska mullorna. Punkt.
Svenska feminister, som i åratal drivit hatkampanjer mot jämställda män i väst, står alltså på samma sida som kvinnohatande män som driver en religiös agenda där kvinnor tvingas täcka sig och där de straffas hårt, inte sällan med döden, om de har mage att inte lyda.
Det är så magstarkt att det är svårt att ta in. Men egentligen handlar det inte om Iran. De här kvinnorna (och faktiskt även ett antal män) drivs i grund och botten av något helt annat. Ett kommunistiskt hat mot USA, som de ärvt från 68-vänstern, och något som är ännu starkare. Jo, du gissade rätt: judehat.
De avslöjar sig själva redan i första meningen i uppropet: ”Den sionistiska terrorstaten Israel”. Den som medvetet väljer att kalla Mellanösterns enda demokrati för en ”terrorstat” är ingenting annat än en simpel judehatare, inte bättre än Hitlers hantlangare. Och de finns i alla läger, från vänster till höger, bland feminister och anti-feminister. Det är ett hat så starkt att det förenar grönhåriga nosrings-feminister med skäggprydda mullor.
Det är fullkomligt obegripligt, och kanske allra mest när det gäller människor som anses, och anser sig, vara radikala. Det är väl ställt utom allt rimligt tvivel att en majoritet av Feministerna lämnat de flesta traditionella värderingar bakom sig – men det seglivade judehatet, med tusentals år på nacken, omhuldar de passionerat.
Hatet mot judar väger alltså tyngre än allt annat – än kvinnors rättigheter och mänskliga friheter.
Få medier har tagit upp F!:s sinnessjuka upprop, särskilt inte public service och andra stora mediehus. Judehatet är nämligen lika flammande hett även bland många i de grupperna. Det har vi alldeles nyss sett ett pinsamt tydligt exempel på, då SVT sände ett program där den urspårade högerdebattören och judehataren Tucker Carlson – som i alla andra sammanhang är en paria i public service-sammanhang – fick fritt utrymme att orera om det som skattefinansierade medier nu kallar ”apokalyptisk sionism”.
Det gör man på bästa sändningstid – för mina och dina skattepengar – och varför? För att judarna ska skuldbeläggas och smutskastas till varje pris. Och i mitt ordförråd finns inga ord som är starka nog för att fördöma det.
Alicia Bengtsdotter
