Polis och andra myndigheter sänder fel signaler genom att tillmötesgå pro-palestinska, ibland öppet våldsbejakande, demonstrationer.
I över två års tid har våra storstäder ockuperats av Palestinademonstranter som varje vecka kablat ut sitt antisemitiska budskap ”from the river to the sea”. I Stockholm har det nu gått så långt att SL, lokaltrafiken, ändrat om rutterna för 12 innerstadsbussar och ställt in flera lördagsturer, för att gå demonstranterna till mötes.
Polisen hänvisar (som vanligt) till de grundlagsskyddade mötes- och demonstrationsfriheterna och har uppgett till SVT att man har gjort bedömningen att trafikpåverkan inte är tillräckligt skäl för att neka demonstrationstillstånd.
Men vilka är det som demonstrerar? Och mot vad?
Ingen ska inbilla sig att det här är ”folkliga” demonstrationer. Nej, det här är toppstyrt av Iran och de terroristorganisationer som samlats under mullornas paraply. Demonstrationerna handlar inte om Gaza, och har aldrig gjort det (även om vissa naiva människor givetvis tror det) utan om judehat och hat mot staten Israel.
En av arrangörerna bakom den nu permanentade lördagsdemonstrationen i Stockholms city är Mahyoub Hamarsha, som bor söder om Stockholm. Han har belamrat sociala medier med judefientliga inlägg sedan Hamas startade kriget och kräver inte bara att Israel ska utplånas utan också att den svenska regeringen ska avgå. Att Israel kämpar för att få tillbaka gisslan kallar han ”moraliskt förfall”.
Hamarsha är helt öppen med att han anser att Hamas är en ”islamisk motståndsrörelse” och att våldet som utövades mot 7 oktober-offren är fullkomligt legitimt. Så här skrev han på sin offentliga Facebooksida så sent som i slutet av september:
”Det palestinska motståndet och Hamas: mellan befrielse och anklagelser
Sedan ockupationen av Palestina 1948 har det palestinska motståndet varit ett naturligt uttryck för folkets rätt att försvara sitt land och sin frihet. Enligt internationella konventioner betraktas motstånd mot ockupation i alla dess former som en legitim rättighet, inte som ett brott. I detta sammanhang framträder Hamas som en genuin del av det palestinska motståndets väv, inte som ett tillfälligt eller isolerat fenomen, utan som en fortsättning på den långa palestinska befrielsekampen.Trots detta har rörelsen ofta beskrivits i västvärldens diskurser som “terroristisk”. Men denna beskrivning bortser från den grundläggande verkligheten: att Hamas uppstod i ett sammanhang av militär ockupation som påtvingar folket förtryck, blockad och fördrivning. Därför bör dess handlingar förstås inom ramen för legitimt motstånd, inte som meningslöst våld.”
Om jag har förstått saken rätt så är det numera straffbart att liera sig med terrororganisationer. Trots det har svensk polis samarbetat med Mahyoub Hamarshi och kommit fram till att det är viktigare att han får föra fram sitt terrorbudskap än att Stockholms infrastruktur fungerar.
Det här är faktiskt ganska svårt att greppa. Men samtidigt är det en naturlig följd av de signaler samhället sänt ut till Palestinademonstranterna under de här två åren. Redan den 7 oktober 2023, när mängder av Hamassupporters gav sig ut på gator och torg och jublade över terrordådet borde samhället, i form av politiker, polis och andra myndigheter, ha satt ner foten. Istället sågs det generellt mellan fingrarna på denna osedvanligt vedervärdiga föreställning. Det kallades demonstrationsfrihet och yttrandefrihet och det är vad det har kallats sedan dess – trots att de här demonstranterna gång på gång gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp.
Nu, när vapenvila inletts i Gaza, blir det än mer tydligt vad det är de demonstrerar mot. De demonstrerar mot judarnas rätt till ett eget land – och det stannar inte där. På senare tid har vi sett demonstranter i t-shirts som inte längre ”bara” lobbar för ”from the river to the sea” – utan som går steget längre och har satt den globala intifadan på pränt. ”From all rivers to all seas” heter det nu. Och vi vet alla vad det betyder: Död åt judarna i hela världen.
Det är dessa krafter som nu tagit över Stockholms innerstad och som avgör vilket färdmedel du ska använda när du åker in till city på lördagarna. Och det är med dessa krafter svensk polis samarbetar.
Det finns all anledning att fundera över – och frukta för – vad som ska hända härnäst. Vad kommer de att ställa för krav nästa gång? Judefria zoner i svenska städer? Det låter som en konspirationsteori av värsta slag men jag garanterar att om någon, för ett par år sedan, sagt att Iranstyrda Hamas-anhängare skulle få kontroll över huvudstadens infrastruktur hade ingen tagit det på allvar heller. Men där är vi nu.
Frågan är nu vad politikerna och myndigheterna tänker göra åt saken. För något måste göras, om det råder ingen tvekan. Så här kan det inte få fortsätta.
/Alicia Bengtsdotter
