2000–1800 f. Kr.
Abraham, Isak och Jakob
Abraham, som både judar, kristna och muslimer, ser som en viktig person i sin historia, flyttar från Mesopotamien till Kanaans land och reser sitt tält i Hebron. Här ligger idag Patriarkernas grav (bilden), gravplatsen för Abrahams familj. I enlighet med judisk historia mottar patriarkerna Abraham, Isak och Jakob löfte om ett land, med kärnområde mellan Medelhavet och Jordanfloden. Gud ger Jakob namnet Israel.
Hungersnöd förorsakar utvandring till Egypten.
Ca 1400–1300 f. Kr.
Moses och Josua
Jakobs familj har blivit Israels folk, som Moses (bilden) leder ut ur Egypten. Enligt Moseböckerna i Bibeln mottar han de tio budorden och andra instruktioner om liv och gudstjänst i Sinaiöknen. Under ledning av efterföljaren Joshua intar Israels folk det utlovade landet. Samhället upprättades med valda domare som ledare. Israel blir namnet även på landet.
Ca 1000 f. Kr.
Kung David
Israels första kung är Saul, som efterföljs av David. Han erövrar Jerusalem och gör staden till Israels huvudstad.
960 f. Kr.
Kung Salomon
Davids son kung Salomon bygger det första templet i Jerusalem.
930 f. Kr.
Israel och Juda
Efter kung Salomos död delades riket i två delar: norra riket fortsätter under namnet Israel och södra riket får namnet Juda, efter en av Jakobs söner.
720 f. Kr.
Israel erövras av assyrierna
Israelriket erövras av assyrierna. Inflytelserika judar deporteras till Assyrien och kungen av Assyrien bosätter andra folk i Samarien.
586 f. Kr.
Juda rike erövras av babylonierna
Juda rike erövras av babylonierna. Templet förstörs och större delen av befolkningen förs till Babylonien.
537 f. Kr.
Det andra templet
De bortdrivna återvänder och bygger det andra templet. Begränsat självstyre under perserna.
333 f. Kr.
Alexander den store
Alexander den store lägger landet under grekiskt styre.
301 f. Kr.
Styrda från Egypten
Grekiska ptoloméer, med politiskt centrum i Egypten, tar makten efter Alexanders död.
198 f. Kr.
Grekisk förföljelse
Seleukidiska härskare från Babylonien. Den judiska befolkningen i området blir utsatta för ”hellenisering”. Antiochus IV Epiphanes förbjöd judarnas heliga föreskrifter, plundrar templet och viger det till Zeus.
168 f. Kr.
Mackabéupproret
Mackabéupproret skapar åter en självständig judisk stat i hundra år. Tempelgudstjänsten återinförs, men inre strider mellan pro-hellenister och anti-hellenister.
68 f. Kr.
Romersk ockupation
Israel erövras av romarna.
67–70 e. Kr.
Jerusalem förstörs
Det judiska kriget. Kejsar Titus förstör Jerusalem, templet bränns ner.
134
Romerskt styre
Ett uppror lett av Bar-Kochba slås ner av romarna. Romarna vill inte bara utplåna judendomen, men också minnet av judisk närvaro. Jerusalem återuppbyggs som en grekisk stad med namnet Aelia Capitolina, judarna förvisas därifrån och judisk religionsutövning förbjuds. Landet ges namnet Palestina, efter Israels fientliga grannar filistéerna, som kung David besegrade och bröt deras makt. Romarna följdes av det bysantinska riket. Ungefär år 400 e. Kr. blir judarna i minoritet i landområdet Israel.
Läs mer: – Uttrycket ”det historiska Palestina” är helt fiktivt
638
Muslimskt styre
Redan år 624, då Muhammed fortfarande lever, ändras böneriktningen inom islam (quibla) från Jerusalem till Mecka. Muslimska styrkor erövrar och ockuperar landområdet Israel runt år 750. Klippdomen reses där Templets Allra Heligaste en gång stod. Relativ frihet för judar och kristna växlar med förtryck.
Omarpakten reglerar systematisk diskriminering av judar och andra icke-muslimer.
Fördjupning: Judarnas historia i arabiska länder innan 1948
1099
Korsfararna
Europeiska korsfarare intar Jerusalem och styr landet. Judar och muslimer blir utan nåd utrotade från Jerusalem.
Fördjupning: Många ortsnamn i Israel vittnar om den judiska närvaron genom tusentals år.
1291
Slutet för korsfararna
Mameluckerna (turkiska muslimer) kastar ut korsfararna.
1492
Förvisning från Spanien
Judarna förvisas från Spanien, några återvänder till Jerusalem. Judarna förföljs, förvisas och massakreras i en rad europeiska länder under hela medeltiden.
Fördjupning: Judehatets historia i Europa.
1517
Osmanska rikets styre
De turkiska osmanerna regerar området från Damaskus och Beirut till Egypten. Vanskötsel, sjunkande befolkningstal fram till 1800-talet.
1882–1903
Första Aliyah
Första Aliyah (invandring) från Ryssland. Europeiska konsulat etableras i Jerusalem.
Det har bara skett en gång i historien att ett folk har återvänt till det landområde som de ursprungligen kom från och där bildat och byggt upp en nation igen, efter att ha varit utspridda i snart sagt hela världen under nästan 2000 år. Hela tiden fanns det en obruten förbindelse.
1896
“Judestaten”
Den ungersk-österrikiske juden och journalisten Theodor Herzl ger ut boken ”Judestaten”. -Med sin glödande messianism verkade den nästan som ett blixtnedslag, skriver Abba Eban om ”Judestaten”.
1897
Sionistkongress
Första internationella sionistkongressen i Basel, Schweiz.
1904–1914
Andra Aliyah
Andra Aliyah, efter pogromer i Kishinev.
1909
Första kibbutzen
Första kibbutzen grundas i Israel: Deganya
1917
Balfourdeklarationen
Britterna intar Jerusalem under första världskriget (bilden). Storbritanniens regering avger Balfourdeklarationen om att upprätta ett ”judiskt nationalhem” inom det historiska Israel. Tredje Aliyah – fortsättning på den andra invandringen.
1920
San Remo-konferensen och arabisk terror
San Remo-konferensen fastställer de europeiska mandatområdena i Mellanöstern och ger stöd till britternas löfte om att upprätta ett judiskt nationellt hemland i området Palestina. Arabiska upplopp i Jerusalem. Arbetarorganisationen Histadrut och försvarsorganisationen Haganah skapas. Sèvres-traktaten upplöser det Osmanska riket och erkänner huvudprinciperna i Balfourdeklarationen om att etablera ett nationellt hemland för det judiska folket i Palestina.
1921
Transjordanien avskiljs
Britterna avskiljer Transjordanien från mandatområdet. Arabiska upplopp i Jaffa.
1922
Palestinamandatet i Nationernas Förbund
Nationernas Förbund ratificerar Palestinamandatet (från San Remo-konferensen). Judarnas historiska förbindelse till Palestina slås fast. Mandatmakten skall ge landet sådana politiska, administrativa och ekonomiska förhållanden att etableringen av ett judiskt nationalhem säkras. Churchills Vitbok: Transjordanien blir kungadöme – judar förbjuds bosättning. Judisk invandring till Palestina begränsas.
1925
Fjärde Aliyah
Fjärde Aliyah – även kallad ”Grabski aliyah” efter en polsk minister som införde höga skatter.
1929
Hebronmassakern
Stormuftin av Jerusalem Amin al Husseini leder angrepp på judar i Jerusalem, Hebron och Safed Enbart i Hebron dödas 67 judar, de överlevande jagas bort och staden hålls ”judefri” till 1967. På bilden är Husseini tillsammans med Adolf Hitler under andra världskriget.
1930
Storbritanniens svek
Storbritanniens Labourregering föreslår att araberna får övervakning i Palestina. Planen avvärjs genom ett starkt motstånd både från världens judar och från brittiska politiker. Läs mer om britternas svek mot det judiska folket i MIFF:s bok Voldtekten av Palestina.
1930–1939
Femte Aliyah
1935 rekordinvandrar 62 000 judar och är totalt 145 000.
1936
Arabiskt uppror
Arabisk revolt. Krav på bland annat stopp för judisk invandring.
1939
Storbritanniens svek
Ny Vitbok från Storbritannien hindrar judisk immigration. Judar förbjuds i praktiken köp av land.
1940–1945
Andra världskriget
Hitler kontrollerar Medelhavet, britterna vill stänga Palestina för judar och inför stränga restriktioner. Judisk befolkning ökar ändå i landet, tack vare illegal immigration.
1945
FN bildas
FN-resolutioner kan inte ändra eller ogiltigförklara förutsättningarna för Palestinamandatet 1922. Rättigheter och skyldigheter för mandatet är skyddat av artikel 80 i FN:s stadgar. En eventuell israelisk annektering av Västbanken vore därför inget brott mot folkrätten.
1947
FN:s delningsförslag
FN:s generalförsamling stöder förslaget om att dela resten av det brittiska mandatområdet i en judisk och en arabisk stat. Avvisas av arabiska sidan, som svarar med terror.
1948
Israel återupprättas
Under våren intensifieras Israels självständighetskrig. Staten Israel proklameras 14 maj och de arabiska grannländerna kastar sig på allvar in i kriget. Omkring 1 procent av den judiska befolkningen dör i försvaret av den nya staten, många av dem hade nyligen kommit som flyktingar från Europa. Omkring 700 000 araber flyr, medan kvarvarande araber stannar som en minoritet i Israel. Jordanien ockuperar Västbanken (Judéen och Samarien), som därefter styrs från Amman. Alla judar i området dödas eller drivs bort. Åren efter 1948 flyr över 900 000 judar från arabiska länder, de flesta till Israel.
1949
Vapenstilleståndsavtal
Israel ingår avtal om vapenvila med Egypten 24 februari, Libanon 23 mars, Jordanien 3 april och Syrien 20 juli. I avtalen preciseras av vapenstilleståndslinjerna inte är gränser. ”Den gröna linjen” mellan Israel och Västbanken är därför ingen gräns. Jordanien lovar fritt tillträde till de heliga platserna i Jerusalem, vilket omedelbart bryts.
1950
Återvändandelagen
Israels nationalförsamling antar ”Återvändandelagen”, som ger judar rätt att bosätta sig. Avsikten var att göra Israel till en nödhamn för alla som blir förföljda för att de är judar.
1956
Suezkrisen
Egypten får vapen från Sovjet. Ökande terror mot Israel från Gaza. I samråd med Storbritannien och Frankrike går Israel in i Sinai fram till Suezkanalen. Efteråt stationeras FN-styrkor i Sinai. Efter att Sovjet hotat med kärnvapen under Suezkrisen startade Israel på allvar utveckling av sina kärnvapen. Under hela perioden från 1948 till 1967, innan Israel lagligt ockuperade Västbanken, utsattes landet för terrorangrepp.
1964
PLO etableras
Palestiniernas Befrielseorganisation (PLO) etableras. Till en början förpliktigar sig PLO att inte kräva suveränitet över Västbanken och Gaza, som från 1948 till 1967 var ockuperade av Jordanien och Egypten. Det var först efter Sexdagarskriget, som PLO tar bort detta, vilket visar att palestiniernas frigöringsrörelse inte handlar om att upprätta någon egen stat där, utan att avlägsna Israel från kartan. Grunden i PLO:s stadgar från 1968: Det palestinska folket är en integrerad del av den arabiska nationen. Palestina utgör Västbanken, Gaza och hela Israel, så som det var under det brittiska mandatet. Väpnad kamp är det enda medlet för att frigöra Palestina. Araber har en nationell plikt att slå tillbaka den sionistiska och imperialistiska aggressionen mot det arabiska hemlandet samt att avlägsna sionismen från Palestina. Delningen av Palestina 1947 och upprättandet av Israel, är att betrakta som fundamentalt ogiltiga, oavsett hur lång tid som går.
1967
Sexdagarskriget
14 maj: Egyptens president Nasser dirigerar 90 000 soldater till Sinai. Araberna klargör både i karikatyrer och hot att nu skulle Israel utraderas från kartan. 18 maj: Nasser beordrar FN-styrkorna att lämna Sinai. 22 maj: Egypten stänger Tiransundet för trafik till Israel och blockerar därmed sjövägen till Asien och Afrika. Detta är i sig en krigsförklaring. 30 maj: Jordanien bildar en militärallians med Egypten mot Israel. 4 juni: Irak sluter sig till alliansen och länderna förklarar krig mot Israel. Dessa förhållanden utgör inte bara en, men flera, krigshandlingar, som var för sig och sammanlagt ger Israel rätt att försvara sig. 5 juni: Israel genomför ett förebyggande angrepp mot Egypten i självförsvar och blir själva angripna av Jordanien och Syrien. Israel ber Jordanien – meddelandet överlämnas av den norske generalmajoren Odd Bull – om att hålla sig utanför kriget, och Israel skulle då inte heller agera mot Jordanien eller det av dem ockuperade Östra Jerusalem. Men Jordanien bombarderar trots detta Västra Jerusalem. Sex dagar senare har Israel vunnit kriget och tagit kontrollen över Golanhöjderna, Västbanken, Gaza och Sinai. Jerusalem återförenas som ”evig och odelbar” huvudstad.
Läs mer: Sexdagarskriget 1967.
Khartoum-resolutionen: Arabernas tre nej till Israel efter kriget.
FN-resolution 242 kräver att Israel får säkra och erkända gränser.
1968–1970
Utnötningskrig
Återkommande terrorangrepp från palestina-arabiska styrkor. Egypten inleder artilleriduell över Suezkanalen. Vapenvila 7 augusti 1970.
1970
PLO kastas ut ur Jordanien
PLO klarar nästan att störta kund Hussein av Jordanien under Svarta september. Den jordanska armén riktar kraftigt motangrepp mot flyktinglägren och tusentals palestinier dödas. PLO kastas till slut ut ur Jordanien, men hittar en ny bas i södra Libanon, där de upprättar en terrorregim som får öknamnet Fatah-land.
1973
Yom Kippurkriget
Syrien och Egypten angriper den 6 oktober på judarnas försoningsdag, då de flesta israeler är i synagogan. Striderna avslutas 24 oktober med en total israelisk seger. 1974 ingås ett vapenstilleståndsavtal mellan Israel, Egypten och Syrien.
1977
Sadat i Jerusalem
Egyptens president Anwar al-Sadat gör en historisk resa till Jerusalem och talar i Knesset.
1979
Fredsavtal med Egypten
Camp Davidavtalet mellan Egypten och Israel – historiens första fredsavtal mellan ett arabiskt land och Israel. Israel lämnar Sinai och diplomatiska förbindelser upprättas. Nobels fredspris går till president Sadat och premiärminister Begin.
1982
Det första Libanonkriget
Israel går in i Libanon, PLO kastas ut. Pressat av FN drar sig Israel ut igen 1973, men etablerar en säkerhetszon i söder.
1987
Den första intifadan och Hamas framväxt
Arabiska upplopp – ”intifada” – på Västbanken och i Gaza. Den islamska terrororganisationen Hamas etableras. Den har sitt ursprung i Det muslimska brödraskapet. Hamas sammanfattar redan i förordet – islam vill eliminera Israel.
”Vår kamp mot judarna är mycket omfattande och allvarlig … tills fienderna är besegrade och Allahs seger är ett faktum.”
”Israel kommer att resa sig och stå uppresta tills islam utraderar landet, så som dess föregångare blivit utraderat.”
Hamas stadgar, 1988
1990
PLO stöder Saddam Hussein
Irak annekterar Kuwait och stöds av bland andra PLO och Jordanien.
1991
Gulfkriget
Under USA:s ledning befrias Kuwait. Israel angrips av Irak – avstår från vedergällning. USA får stöd av flera arabiska regimer. Fredssamtal i Madrid mellan Syrien, Jordanien, Libanon och Israel, med PLO närvarande. Palestina-arabiska grupper svarar med terror mot judar och moderata araber.
1993
Osloavtalen
Israel upphäver förbudet mot kontakt med PLO. Hemliga förhandlingar med hjälp av norsk diplomati leder till Osloavtalen, en serie avtal om palestinskt självstyre som undertecknas av premiärminister Rabin och PLO:s ledare Yassir Arafat i Washington 13 september. Flera arabiska länder avbryter ekonomisk bojkott av Israel.
1994
Fredsavtal med Jordanien
Kairoavtalet mellan Israel och PLO skapar konkreta ramar för det palestinska självstyret. Israel och Jordanien ingår fredsavtal.
1995
Oslo II-avtalet och Rabin mördas
Oslo II-avtalet reglerar överföringen av myndighet till de palestinska självstyrande myndigheterna (PA). Alla palestinier på Gaza och nästan alla på Västbanken kommer under civil kontroll av PA. Premiärminister Rabin mördas av en judisk extremist. Shimon Peres övertar som premiärminister.
1996
Netanyahus första period som premiärminister
Benjamin Netanyahu, Likud, väljs till premiärminister. Det palestinska självstyret utvecklas gradvis.
1997
Palestinsk korruption
Planen för ett slutligt fredsavtal från Arbetarpartiets Yossi Beilin och Likuds Michael Eitan skapar stark strid i Israel. Palestinierna avvisar förslaget. Omfattande inre terror och laglöshet under det palestinska självstyret dokumenteras av människorättsorganisationer.
2000
Den andra intifadan
Israel drar sig ut ur säkerhetszonen i södra Libanon. Israel erbjuder palestinierna kontrollen över de arabiska delarna av Gamla staden i Jerusalem, hela Gazaremsan och omkring 95 procent av Västbanken. Israel öppnar för förhandlingar även för Tempelberget. Yassir Arafat avslår emellertid förslaget under Camp David-förhandlingarna. I slutet av september startar Arafat och palestinska terrorgrupper den andra intifadan, som skulle kosta över tusen israeler livet under de följande fem åren. En stor del av dem dödades i palestinska krigsförbrytelser, riktade angrepp mot bussar och restauranger etc. Över tre tusen palestinier dödades i israeliska försvarsoperationer, innan Israel lyckades besegra terrorn.
2001
Israel och Hizbollah krigar i Libanon
Sedan Israel drog sig ut ur södra Libanon år 2000, fortsatte Hizbollah sina angrepp över gränsen. I juli 2006 startade Hizbollah ett större angrepp, där tre israeliska soldater inledningsvis dödades och två kidnappades. Det blev starten på ett månadslångt krig, där Israel blev angripet med tusentals raketer.
2005
Israel drar sig ut ur Gaza
Under ledning av premiärminister Ariel Sharon fullför Israel i september tillbakadragningen av alla soldater och bosättare från Gaza. Israel drar sig också tillbaka från fyra bosättningar på norra Västbanken.
2005
BDS-rörelsen
Sedan palestinierna hade förlorat ännu ett terrorkrig mot Israel, trappas försöken att utarma och isolera den judiska staten upp olaglig bojkott, deinvesteringar och sanktioner. Bojkott mot judar var inget nytt och startades redan på 1920-talet av arabiska nationalister. ”Argumentationsmönstret och metoderna hos BDS-rörelsen är antisemitisk”, förklarade Tysklands parlament 2019. Läs e-boken Løgnindustrien.
2007
Palestinierna splittras
I juni 2007 uppstår en militär konflikt mellan de två största palestinska rörelserna på Gazaremsan. Den islamistiska Hamasrörelsen tar makten från Fatahlojala styrkor. Som en följd av striderna upplöses den palestinska samlingsregeringen och det palestinska samhället splittras. Palestinska myndigheten i Ramallah har sedan dess endast haft kontroll över de självstyrande områdena på Västbanken. I september 2007 bombar Israel en hemlig anläggning i Syrien, där landet håller på att utveckla kärnvapen.
2008
Krig mot islamister i Gaza
Sedan 2001 har palestinska terrorgrupper på Gazaremsan angripit Israel med tusentals granater och raketer. Raketerna har efterhand fått större räckvidd och sprängkraft och kan nå hela de centrala delarna av Israel. För att stoppa angreppen genomför israeliska styrkor flera försvarsoperationer, de två största under årsskiftet 2008/2009 och i juli och augusti 2014. Terrororganisationerna använder också angreppstunnlar och stora infiltrationsförsök.
2009
Benjamin Netanyahu tillbaka som premiärminister
Efter sin första treårsperiod (1996–1999) kommer Benjamin Netanyahu (Likud) tillbaka som premiärminister och blir efterhand den längst sittande regeringschefen i Israels historia.
2015
Atomavtal med Iran
Stormakterna ingår ett atomavtal med Iran. I Israel anser de flesta ledare och experter att avtalet är en katastrof. Ayatollahregimen är tydliga med att de vill utradera den judiska staten och atomavtalet kan inte förhindra, bara fördröja, att Iran skaffar sig atomvapen. Iran har också fritt kunnat utveckla långdistansraketer som kan hota hela Mellanöstern och nå långt in i Europa. Israel och USA lyckas att försena Irans atomvapenprogram genom en rad sabotage och eliminering av iranska atomexperter.
2017
Israel startar export av naturgas
Efter upptäckten 2009 av stora naturgasfyndigheter i Medelhavet, startar Israel export av naturgas – i första hand till Jordanien.
2018
USA:s ambassad flyttas till Jerusalem
I december 2017 beslutar USA att flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem – det judiska folkets huvudstad genom tre tusen år. 14 maj 2018 – på årsdagen av den moderna staten Israels 70-årsdag, öppnas den amerikanska ambassaden i staden. Under 2019 erkänner USA Israels suveränitet över Golanhöjderna.
2020
Diplomatiska förbindelser med fyra nya arabiska länder och ett fredsförslag
2020 lägger USA fram en fredsvision som skulle ha givit palestinierna en självständig stat på en yta som motsvarar Västbanken och Gazaremsan, men som så många gånger förr sade palestinierna nej till at dela landområdet med en judisk stat. Under 2020 får Israel också normaliseringsavtal med Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko. Iran fortsätter att vara en aktör som eldar på konflikten mellan israeler och palestinier.
2021
Val i Israel – inställt val av PA
I mars höll Israel sitt fjärde val på två år.
I april ställde den palestinska myndigheten in sitt planerade val och skyllde på Israel. Orsaken var rädslan för att Fatah skulle förlora makten till Hamas och att Abbas skulle förlora presidentskapet. Val har inte hållits på 16 år.
Krig mot Hamas
Sedan palestinska ledare åter hävdat att “Al-Aqsamosken är hotad” och att de hade rätt till hus i Jerusalem som tagits från judar 1948, lät Hamas raketer regna över Israel. Detta ledde till en 11 dagar lång militär konfrontation, där flera terroristledare dödades.