Det som förenar nynazister och palestinaaktivister är deras hat mot judar. Två våldsbenägna grupper som har hittat varandra i sitt hat.
Några dagar efter 7 oktober massakerna i Israel hölls det en manifestation på Norrmalmstorg i Stockholm. Jag var på plats med min familj. Platsen bevakades av polisen och på andra sidan av gatan stod nazister och höll en stor banderoll: ”Leve Palestina Krossa Sionismen”. Hatet mot judar förenar vänstern, islamister och nazister. De förstnämnda grupperna anklagar Israel och judar för nazism.
Varje gång jag berättar om händelsen för vänstermänniskor så går de genast in i försvarsinställning, att de absolut inte har något gemensamt med nazister. Men något som däremot har med nazister att göra och har mycket gemensamt är judar och sionister samt Israel, hävdar dom. Det Israel ägnar sig åt är ett folkmord och inte försvar. Det är första gången någonsin vi upplever ett ”folkmord” på ett folk som ökar i mängd.
Mordet på sex miljoner judar och miljontals andra utfört av nazisterna och deras kollaboratörer var det största registrerade folkmordet i modern historia. Det går absolut inte att göra någon jämförelse mellan den komplexa israelisk-palestinska konflikten och de grymheter som begåtts av nazisterna mot judarna. Även om man kan kritisera Israels i motsats till Förintelsen, finns det inte nu, och har inte heller funnits, en betydande israelisk ideologi, rörelse, politik eller plan för att utrota den palestinska befolkningen. Nazisternas ”slutliga lösning” på det ”judiska problemet” var den avsiktliga, systematiska och mekaniserade utrotningen av den europeiska judendomen. Hitlers slutgiltiga lösning ledde till det beräknade, överlagda mordet på sex miljoner judar och förstörelsen av välmående judiska samhällen över hela Europa.
Israel säger att dess politik gentemot palestinierna är baserad på säkerhetsproblem och behovet av att försvara sin befolkning inför terrordåd. Men även om denna politik verkligen kan granskas och kritiseras, är den inte på något sätt besläktad med nazisternas och Tredje Rikets politik och agerande. Genom att jämföra Israel med nazister försöker vissa att stämpla Israel som en unikt ond stat på jorden, och spelar på gamla antisemitiska stereotyper som behandlar judar som demoniska och unikt onda. Dessutom kan det hävdas att de som gör jämförelsen mellan den judiska staten och nazisterna och Hitler – som utförde den största antisemitiska handlingen i världshistorien – inte har valt denna jämförelse oskyldigt eller passionerat. Det är en anklagelse som målmedvetet riktas mot judar i ett försök att associera offren för nazistiska brott med de nazistiska förövarna, och tjänar till att minska betydelsen av Förintelsen, och förneka dess unika ställning. Att göra en sådan jämförelse är antisemitiskt och utgör en flagrant fientlighet mot judar, judisk historia och den judiska staten Israels legitimitet.
Judiska organisationer och medborgarrättsorganisationer både i USA och i andra länder i väst rapporterade en ökning av antisemitiska incidenter efter den 7 oktober 2023, Hamas attack mot Israel och det efterföljande israeliska militära svaret. Anti-Defamation League rapporterade att under den första veckan efter Hamas dödliga attack, där 1 400 israeler dödades, tredubblades antisemitiska incidenter i USA jämfört med samma vecka förra året. På samma sätt noterade Londonpolisen en ökning med 1 353 % av antisemitiska brott jämfört med samma period ett år tidigare. Dessutom ingår antisemitiska symboler och retorik i ett växande antal protester som bröt ut runt om i världen efter upptrappningen av konflikten mellan Israel och Hamas.
Traditionellt har antisemitism i väst främjats av högerextrema organisationer och rörelser, nynazistiska grupper och skinheads. Sådana grupper fokuserade på att propagera för traditionella antisemitiska berättelser om judars rasmässiga underlägsenhet, deras kontroll över finanssektorn och deras roll i globala kanaler som syftar till att undergräva den västerländska civilisationen.
På senare tid har progressiva och vänsterorienterade rörelser som är kritiska mot Israels politik – särskilt med hänsyn till den palestinska befolkningen också blivit kopplade till antisemitiska metoder.
I en undersökning som genomfördes 2018 i 12 EU-länder bland offer för antisemitism, angav 21 % att de blivit fysiskt eller verbalt attackerade av vad deltagarna kallade ”vänsteraktivister”. I USA visar undersökningar att 95 % av de antisemitiska incidenterna som motiverade av Israels politik begicks av extremvänstern eller oidentifierade aktivister. Bara 5 % begicks av kända högerextrema aktivister.
När judar som jag känner och är bekant med berättar om judehat som de upplever både på arbetsplats och utanför, utförs de alltid av vänsteraktivister och muslimer. På senare tid har det starka judehatet inom Vänsterpartiet uppmärksammats. Många judar som är barn till judar som blev utkastade från Polen 1968 berättar att det som pågår just nu påminner om det som ägde rum i Polen. Nyligen firades att judar befunnit sig i Sverige i 250 år. Själv kallade jag det för ett jippo. Det ”firandet” borde enbart belyst hatet som sprids mot judar från så många håll idag. Den judiska sjuksköterskan som möter kravet från sina kollegor att ta avstånd från Israel. Den judiska journalisten som mår dåligt på arbetsplatsen då hen får rapportera vidare Hamas propaganda från deras ”sanningsministerium”. Den judiska läraren som har slutat att sitta i lärarrummet för att slippa höra allt Israelhat. Det här är bara få exempel. Nånstans känner vi alla judar att det kommer att koka över snart – och djupt inom oss ställer vi frågan om vi inte ska titta på möjligheten att flytta till Israel. Själv har jag tagit beslutet att lämna Sverige. Det finns ingen plats för en sån som jag i Sverige.
Adele Josephi
