Kampen mot antisemitism kommer inte att vinnas genom eftergifter eller kompromisser, utan genom att direkt konfrontera de institutioner som ger hatet legitimitet, och de totalitära aktörer som upprätthåller dem. Detta skriver Daniel Y. Radomski i Jerusalem Post, här översatt med skribentens tillåtelse:
Vid ingången till Förenta nationerna i Genève står Broken Chair, ett enormt monument i trä byggt för att hedra krigets offer och påminna världen om priset för moraliskt sammanbrott. Det var avsett att symbolisera mod och samvete. I dag står det framför en institution som alltför ofta varken uppvisar det ena eller det andra.
Den mordiska attacken utanför Heaton Park Hebrew Congregation-synagogan i Manchester på den judiska kalenderns heligaste dag var tragisk – men inte oväntad. Den var den fysiska manifestationen av propaganda som normaliserats och upprepats tills judehat återigen blev en accepterad ståndpunkt i samhället.
Sedan den 7 oktober 2023 har antisemitismen inte bara ökat utan intensifierats och spridits. Initiativ och deklarationer har blivit fler, och i den judiska världen förs otaliga debatter och diskussioner – mestadels reaktiva och interna – medan judehatet blir allt mer obevekligt.
Detta hat uppstår inte i ett vakuum. Det upprätthålls av förvrängningar som emanerar från en stad som länge betraktats som världens humanitära huvudstad: Genève. Varje år samlas världsledare i New York för FN:s generalförsamling – det som schackmästaren Garry Kasparov en gång kallade “en catwalk för diktaturer” – på en scen dominerad av säkerhetsrådet och generalsekreteraren.
Men det är i FN:s människorättshuvudstad, i Genèves marmorklädda salar, som rapporter som återger terroristorganisationers retorik presenteras som utredningar, och resolutioner som likställer Israels självförsvar med aggression drivs fram av några av världens värsta människorättsbrottslingar – regimer som Iran, Kina och Kuba, som förtrycker sina egna minoriteter och brutalt tystar all opposition.
FN:s anti-israeliska agerande
FN:s råd för mänskliga rättigheter har blivit det tydligaste exemplet på denna groteska moraliska förvrängning. Dess permanenta punkt 7 på dagordningen garanterar att Israel fördöms vid varje session. Dess särskilda rapportör för Palestina, Francesca Albanese, beskrev Hamas massaker den 7 oktober som “motstånd”, anklagade Israel för “folkmord” och påstod att “den judiska lobbyn” kontrollerar USA.
Utöver människorättsrådets fördömanden antar även Världshälsoorganisationens generalförsamling årligen resolutioner som fördömer Israel från sitt huvudkontor i Genève, samtidigt som den förblir tyst om Syrien och Iran – och till och med väljer in Nordkorea i sin styrelse.
FN:s undersökningskommission för Israel och de palestinska territorierna, ledd av tidigare FN-kommissarien Navi Pillay, har i praktiken gett legitimitet åt den falska och destruktiva folkmordsanklagelsen som nu dominerar den offentliga debatten. Dess rapport från september 2025 slog fast att Israels agerande “visar avsikt att förstöra det palestinska folket” och “utgör handlingar av folkmord”.
Dessa påståenden – i stor utsträckning baserade på data från Hamas och utan att ta upp massakrerna den 7 oktober eller gisslan – ges tyngd av Förenta nationernas moraliska auktoritet.
Bara några timmar efter publiceringen förvandlades dessa ord från rapport till rubrik. Reuters rapporterade: “FN-utredning finner att höga israeliska tjänstemän uppviglat till folkmord i Gaza”, medan The Guardian skrev: “Israel har begått folkmord i Gaza, säger FN:s undersökningskommission.” En ogrundad anklagelse, framtagen som politisk propaganda i Genève, blev därmed en global moralisk dom. Därifrån gled den vidare in i NGO-sfären, där Amnesty International omedelbart gav ut ett uttalande som nästan ordagrant återgav kommissionens formuleringar.
En förödande kedja
Den förödande kedjan är tydlig: En anklagelse född i Genève förstärks ivrigt av media, helgas av organisationer som påstår sig representera mänskliga rättigheter, och sprids därefter som en löpeld i sociala medier och på våra gator.
Här finns en viktig lärdom för alla som vill bekämpa antisemitism. För att effektivt bekämpa judehat måste man angripa det där det börjar – i de institutioner som omvandlar fientlighet till upphöjd moralisk visdom. Att helt enkelt vända ryggen åt FN som hopplöst antisemitiskt vore ett ansvarslöst agerande, då den förvrängning som göder detta hat formar global diskurs och – viktigast av allt – korrumperar en hel generations moraliska språk.
I FN likställer alltför många demokratiska regeringar tystnad med balans och samförstånd med principfasthet. Men neutralitet inför sådan moralisk korruption är inte diplomati. Det är medskyldighet.
Det är därför jag just nu valt att ansluta mig till UN Watch i Genève. Det är den enda organisation som konfronterar denna fruktansvärda apparat direkt, snabbt och orubbligt. I odjurets buk har UN Watch lett arbetet med att avslöja Francesca Albaneses antisemitiska bakgrund, hennes stöd till terrorister och missbruk av FN-mandatet – vilket ledde till att hon fördömdes och sanktionerades av USA.
Dess granskningar av UNRWA fick USA, Sverige och Nederländerna att dra tillbaka 468 miljoner dollar i finansiering efter att bevis visat på en ohelig allians mellan UNRWA-tjänstemän och ledare inom Hamas och Islamiska jihad. UN Watch har varit den ledande rösten i att utmana Undersökningskommissionen för Israel, dokumentera dess partiskhet, konfrontera dess medlemmar om antisemitiska uttalanden och pressa regeringar att agera tills alla tre kommissionärer avgick.
Kampen mot judehatet
I detta kritiska ögonblick för det judiska folket – när ord formar verkligheter och goda intentioner ofta lamslås av försiktighet och procedurer – måste kampen mot judehat föras just på detta sätt: proaktivt, utan rädsla och med faktabaserad noggrannhet.
Rabbi Lord Jonathan Sacks, må hans minne vara till välsignelse, varnade för att när människor försvarar vissa gruppers rättigheter samtidigt som de förnekar andras, så underminerar de själva grunden för rättigheter. Detta såg vi tydligt samma dag som attacken mot synagogan i Manchester, vid demonstrationer som påstod sig stå för medkänsla och mänskliga rättigheter – där ingen enda röst stannade upp för att erkänna de judiska liv som brutalt tagits. Den tystnaden talade högre än alla slagord.
Broken Chair står fortfarande vid ingången till Palais des Nations (Nationernas palats).Dess saknade ben återspeglar den moraliska obalansen i det bakomliggande systemet – ett system där judar återigen tvingas dölja sin identitet på grund av rädsla. Det som börjar i Genève slutar inte där. Det sprids, det korrumperar, och det dödar.
Kampen mot antisemitism kommer inte att vinnas genom eftergifter eller kompromisser utan genom att direkt konfrontera de institutioner som ger hatet legitimitet och de totalitära aktörer som upprätthåller dem. Det är där striden måste utkämpas – och där den måste vinnas.
Daniel Y. Radomski
Skribenten är Chief Strategy & Diplomacy Officer vid UN Watch i Genève och har tidigare tjänstgjort som Head of Strategy & Programs vid World Jewish Congress i New York.
Publicerad i Jerusalem Post 19 november 2025 UN’s Broken Chair: How Geneva became ground zero for global antisemitism – opinion.
–
Följ gärna Daniel Radomski och UN Watch på X.
Hemsida: https://unwatch.org/
.jpg){kind=link}