Om knappt en månad kan huvudstaden Teheran med sina cirka 17 miljoner invånare vara utan vatten. I hela landet har invånarna cirka 4 timmar el om dygnet. Ett land i kollaps med en regim i panik som fortsätter att hota Israel var och varannan dag.
Premiärminister Benjamin Netanyahu släppte nyligen ett videomeddelande riktad till det iranska folket där han lovade att Israel skulle hjälpa till att lösa landets allvarliga vattenbrist när den nuvarande regimen fallit.
”Hälsningar från Jerusalem, till Irans stolta folk”, började Netanyahu. ”Era ledare tvingade på oss 12-dagarskriget, och de förlorade kapitalt. De ljuger er rakt i ansiktet, men i sällsynta fall säger de sanningen.” Netanyahu citerade en nyligen publicerad kommentar från Irans president, Masoud Pezeshkian, där han erkände landets problem, inklusive vattenbrist. ”’Vi har problem med vatten, elektricitet, pengar och inflation… Det kommer inte att finnas något vatten i dammarna i september eller oktober'”, citerade Netanyahu honom. ”Han har rätt. Allt kollapsar.”
Netanyahu jämförde situationen i Iran med Israels framgångar inom vattenområdet och noterade att landet återvinner 90 % av sitt avloppsvatten – den högsta andelen i världen – och är ledande inom avsaltningsteknik.
”I denna brutala sommarvärme har ni inte ens rent, kallt vatten att ge era barn”, fortsatte Netanyahu. ”Sådant hyckleri. Vilket förakt för det iranska folket.”
Allt är verkligen på väg att kollapsa i Iran. När jag talar med människor i landet berättar de att de har el endast 4 timmar per dygn. Just nu är temperaturen ca 40 + grader och mer i många delar av landet, och folk har inte tillgång till AC större delen av dygnet. Iran ett land med enorma naturtillgångar. Särskilt fossila bränslen som olja och naturgas. Landet har världens näst största naturreserver och fjärde största oljereserver. Iran är också ett av de rikaste när det gäller mineralresurser, med mer än sju procent av världens samlade tillgångar. Men islamisterna, som sitter vid makten sedan 1979, har sänkt landet så djupt att invånarna inte har el och vatten.
I talet som Netanyahu citerade räknade den iranske presidenten även upp en mängd andra problem, inklusive brist på el, matlagnings- och uppvärmningsgas, och en skenande inflation som officiella källor nu medger länge har överstigit 50 %. Pezeshkian betonade att Iran inte har några alternativ alls.
I en förbluffande tillrättavisning av regimens kärnvärden angrep president Pezeshkian den obligatoriska slöjan och argumenterade för att värderingar måste ingjutas genom utbildning, inte tvång. Han hävdade att Israel besitter omfattande underrättelseuppgifter om högt uppsatta iranska tjänstemän och viktiga anläggningar, och sa att om Iran skulle försöka återuppbygga sina missil- och kärnkraftsprogram, så skulle Israel omedelbart bomba dem, vilket skulle få hela investeringen att försvinna ut i tomma intet.
För en västerländsk observatör kan sådana uttalanden verka logiska från en ledare som varnar för kollaps. Men i det revolutionära Iran är det chockerande ord från mannen som nominellt står näst efter den Högste Ledaren, och som dikterar agendan för militär expansion, terrorfinansiering och kärnkraftsprogrammet. Själva handlingen att hålla tal och kritisera landets allvarliga tillstånd är väldigt ovanligt. Sedan 1990-talet har det varit förbjudet att klaga på sakernas tillstånd i Iran, även när alla vet att det är riktigt illa. Presidentens tal gjorde den högste ledarens budbärare i konservativa medier rasande. De anklagade honom för att skada landet och för att bekräfta israelisk och amerikansk överlägsenhet. Folket i Iran som fullständigt struntar i vad regimens män håller för tal förblev däremot likgiltiga. Att vattnet skulle ta slut var inget som överraskade dem.
Efter Israels bombningar har regimen gått på charmoffensiv och i stort sett upphört med att tillämpa hijablagarna. De har spridit propaganda som visar ett enat Iran där medborgarna är fria i sina privatliv, med videoklipp där par går hand i hand, vissa med hijab och andra utan.
Samtidigt hotar högt uppsatta män i Revolutionsgardet var och varannan dag Israel och USA. Många analytiker tror att hoten bottnar i rädsla för att Israel ska slå till först och att den krigiska retoriken bara är ett försök till avskräckning. Iran genomgår en stor ekonomisk kris och den värsta torkan på ett sekel, aktiemarknaden är i fritt fall och rullande strömavbrott sveper över nationen. Mitt i krisen säger försvarsminister Aziz Nasirzadeh: ”Idag har vi missiler som är mycket mer avancerade än de som användes i 12-dagarskriget mot Israel. Om den sionistiska fienden vågar sig på ett nytt äventyr kommer vi definitivt att använda dem.” Netanyahu uppmanar iranierna att ge sig ut på gatorna och protestera mot regimen. När jag frågar folk i Iran om varför de inte gör det så säger de: Den här regimen kommer falla av sig själv, ser du inte hur allt håller på att kollapsa?
Adele Josephi
