Journalisten Magda Gads banbrytande ”orädda medieplattform” landade till slut som en blogg på Substack. Med ett ensidigt fokus på Israel som planetens värsta skurkstat och därmed också på judarna som ett folk utan vilket världen skulle må betydligt bättre. Alicia Bengtsdotter har tittat närmare på sidan.
Det skulle bli en av de största satsningarna på kvalitetsjournalistik som någonsin skådats och mediehusen, från public service till branschtidningen Journalisten, hyllade initiativet. Den prisbelönta journalisten Magda Gad hade bestämt sig för att starta eget och tiggde pengar från hög och låg. Nu skulle hon skapa en ”orädd medieplattform”!
Insamlingen gav en miljon kronor och nu, ett halvår senare än det var tänkt, har medieplattformen ”Gad World” lanserats. Och vad bidde det?
Gissa tre gånger: Det bidde en blogg på Substack, utan utgivare, och med ett innehåll där åtminstone hälften av materialet präglas av judehat och hat mot Israel.
Det var förstås inte alls oväntat utan tvärtom helt förutsägbart. Den som följt Magda Gad i några år har naturligtvis redan märkt hur hon radikaliserats, möjligen hjärntvättats, i de islamistiska miljöer hon är så hemmastadd i. Hon har förvandlats från en ganska ordinär krigskorrespondent till en megafon för islamistiska diktaturer – och mot hela västerlandet, men framför allt mot Mellanösterns enda demokrati Israel.
Efter 7 oktober blev hon så bitter över att det överhuvudtaget fanns medier som kritiserade Hamas att hon till sist fick nog och bestämde sig för att starta eget. Först ett upprop där hon krävde en hårdare linje mot Mellanösterns enda demokrati (och därmed en mjukare linje mot islamistiska terrorister) och därefter ut med tiggarstaven för att kunna skapa ”påkostad kvalitetsjournalistik” och ”världsjournalistik”.
Nu har det gått ett år, under vilket projektet skakats av antisemitism och andra generande frågor – till exempel vad pengarna gått till – men nu är det i hamn. Åtminstone för tillfället. Magda Gad gick nämligen ut på sina sociala medier redan dagen efter lanseringen och tiggde mer pengar.
Hon berättade också att 1) att hon är väldigt, väldigt sjuk men ändå jobbar uppåt 20 timmar om dagen och 2) att det behövs mer pengar om denna enastående angelägna ”världsjournalistik” ska kunna fortsätta.
Bland de första medverkande på plattformen finns namn som Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi vid Uppsala universitet, diakonen Anna Ardin, skådespelaren Gustaf Skarsgård och statsvetaren Frida Stranne. De två sistnämnda publicerar en essä de kallar för Den västerländska linsen döljer vårt eget våld, i vilken de påstår att Gazabornas lidande inte synliggörs tillräckligt mycket.
Detta kommer alltså från två personer som vid flera tillfällen ryckt ut till försvar för judehatare, och som aldrig uttryckt ett enda uns av omtanke för något av offren för 7 oktober – inte ens för de två små barnen Bibas som ströps av civila palestinier.
De kan kalla det ”Israelkritik” hur mycket de vill men de är judehatare och ingenting annat – de är så marinerade i detta hat att de sannolikt inte ens inser att det faktiskt styr hela deras världsbild.
Fazlhashemi bidrar med en text om det han kallar ”amerikansk-israeliska folkrättsbrott i Iran”. Han är, av allt att döma, en varm anhängare av den iranska mullaregimen med dess strukturella kvinnohat. Hans hat mot Israel och USA kan därför inte döljas trots alla försök att skriva sansat och balanserat och trots – det garanterar jag – ett antal vändor med korrhjälp av AI.
I en plågsamt lång essä med titeln Mediernas Gazarapportering: Så legitimeras ett folkmord utgjuter sig frilansjournalisten Isabella Harbrecht om det hon kallar ”folkmordet” i Gaza. Detta är samma Harbrecht som öppet stöttade och försvarade Stina Wollter när denna spred antisemitiska lögner om att det var Israel själva som begick massakern den 7 oktober.
Det här är alltså vad Magda Gads ”orädda medieplattform” erbjuder sina finansiärer. Ett ensidigt fokus på Israel som planetens värsta skurkstat och därmed också på judarna som ett folk utan vilket världen skulle må betydligt bättre. Bara det faktum att Magda Gad själv skamlöst skriver om lägerkommendanten Höss i samma andetag som hon skriver om Israel vittnar om en närmast ondskefull agenda, farligt nära den som finns inom organisationer som Hamas och Hizbollah.
Plattformens slogan är kanske det mest pinsamma av allt: ”Prenumerera på Gad World – för en bättre värld”
Jag kommer osökt att tänka på ett helt annat uttryck: Mad World.
/Alicia Bengtsdotter
