I kommentarsfältet till en artikel på den svenska webbplatsen Kvartal har en skribent som kallar sig ”Michael C” påpekat fem tekniker som medierna använder.
– Genom att använda en rad återkommande journalistiska trick förvrängs ett komplext försvarskrig mot terrorism till en svart-vit historia om en hänsynslös militärmakt mot en försvarslös civilbefolkning, skriver han.
”Michael C” utgår från en konkret artikel med titeln ”Israel angriper Beirut – flera döda”. Men vi känner igen samma tekniker från många artiklar och reportage i svenska medier. MIFF återger inlägget, lätt anpassad av MIFF för ökad läsbarhet.
-
Kontext kommer att raderas (historisk och operationell minnesförlust)
Artikeln lider av en fullständig brist på orsak och verkan. Faktumet att Israel varnade i flera veckor för att Hizbollahs (som dagligen skjuter raketer mot civila i norra Israel) skydd skulle leda till angrepp på kraftledningen i Beirut utelämnas. Det skrivs heller inte om den libanesiska regeringens brist på åtgärder, eller om Israels senaste varningar till invånarna i området via textmeddelanden och broschyrer. Genom att ta bort kontexten förvandlas ett precisionsangrepp mot en terrorledare till det som ser ut att vara en isolerad och oprovocerad vansinneshandling.
-
Barn blir utnyttjade som ett emotionellt propagandaverktyg
Fokus ligger omedelbart på antalet döda barn, baserat på en enda mer obekräftad källa: det Hizbollah-kontrollerade hälsodepartementet. Detta är ett effektivt knep för att blockera läsarens logiska tänkande och ersätta det med moralisk upprördhet. Medierna utelämnar medvetet det faktum att terrororganisationer i stor utsträckning använder 15–17-åringar som aktiva stridande (barnsoldater). När en 17-åring faller i strid med en RPG-raket (bärbar raketgranat) rapporteras det i västerländska medier som ”ett dött barn”, vilket är djupt missvisande.
-
Terroristerna osynliggörs
I rubriker och inledande text är ordet ”Hizbollah” påfallande frånvarande. I stället är det staden Beirut som attackeras och framställs som en passiv mottagare av vreden från ”stora, fula IDF”. Genom att rapportera dödssiffrorna som ett anonymt engångsbelopp (”10 döda”) undviker medierna att göra sitt journalistiska arbete: Hur många var terrorledare? Hur många var vakter? Terroristerna anonymiseras och förvandlas retroaktivt till civila offer i läsarens ögon. Tyvärr är det denna förvrängda bild europeiska politiker agerar utifrån, tror på och fattar sina beslut baserade på.
-
IDF presenteras som skrupelfria lögnare
När media använder distanserande formuleringar som ”IDF hävdar att det var en precisionsattack”, misstänkliggörs en demokratisk stats armé på ett sätt som aldrig görs med diktaturer eller terroristgrupper. De ignorerar helt det faktum att IDF är en nationell värnpliktig armé bestående av vanliga civila – ingenjörer, sjuksköterskor och lärare – som tvingas ut för att försvara landet. Israels unika varningssystem och det faktum att militäradvokater med vetorätt är involverade i varje attack för att säkerställa att folkrätten följs, förfalskas också. Att dölja denna information, som är helt öppen och tillgänglig, är ett medvetet val från journalisternas sida.
-
Militär analys ersätts med humanitär extremism
En grundläggande journalistisk analys måste besvara frågorna Vem, Vad, Var, När och framför allt Varför. Det bör vara av största intresse för läsaren att ta reda på om operationen var effektiv och vad syftet var (till exempel att slå ut kommandocentralen som ledde missilangreppen mot Tel Aviv). I stället har medierna ersatt militär analys med humanitär extremism; det som fortfarande mäts är nivån av lidande på marken. Detta gör det omöjligt för publiken att förstå militär strategi eller nödvändigheten av ett lands självförsvar.
Till slut, när västerländska medier och offentliga tjänster spelar en roll i denna dramaturgi, fungerar de effektivt som nyttiga idioter för terroristorganisationers informationskrigsföring. Genom att plocka ut den öppna självkritiken av israelisk demokrati för att skapa ”vi fångade dig vid fel”-ögonblick, samtidigt som de köper terroristernas obekräftade information direkt, har medierna övergett sitt uppdrag att förmedla sanningen. Resultatet är inte journalistik – det är inpackad propaganda.
Nej, Israel har inte attackerat Beirut. Det har attackerat Hizbollah i Beirut, något det har varnat för i flera veckor och därför uppmanat den libanesiska regeringen att vidta åtgärder, men har istället sett civila i Tel Aviv bli beskjutna. Prova rubriken ”Israel reagerar på Hizbollahs attacker mot civila i Tel Aviv”.
