I kommentarsfältet till en artikel på den svenska webbplatsen Kvartal har en skribent som kallar sig ”Michael C” påpekat fem tekniker som medierna använder.
– Genom att använda en rad återkommande journalistiska trick förvrängs ett komplext försvarskrig mot terrorism till en svart-vit historia om en hänsynslös militärmakt mot en försvarslös civilbefolkning, skriver han.
”Michael C” utgår från en konkret artikel med titeln ”Israel angriper Beirut – flera döda”. Men vi känner igen samma tekniker från många artiklar och reportage i svenska medier. MIFF återger inlägget, lätt anpassad av MIFF för ökad läsbarhet.
-
Radering av kontext (Historisk och operationell minnesförlust)
Artikeln lider av en total avsaknad av orsak och verkan. Att Israel i flera veckor varnat för att skyddet av Hezbollah (som dagligen avfyrar raketer mot civila i norra Israel) skulle leda till attacker mot ledningen i Beirut, utelämnas. Det nämns inte heller att Libanons regering underlåtit att agera, eller att Israel i dagar förvarnat boende i området via SMS och flygblad. Genom att klippa bort sammanhanget förvandlas en precisionsattack mot terrorledare till ett till synes isolerat och oprovocerat vansinnesdåd.
-
Barn som emotionellt propagandagrepp
Fokus läggs omedelbart på antalet döda barn, baserat på en enda obekräftad källa: det Hezbollah-kontrollerade hälsoministeriet. Detta är ett effektivt grepp för att blockera läsarens logiska tänkande och ersätta det med moralisk indignation. Medier utelämnar medvetet att terrororganisationerna i stor utsträckning använder 15–17-åringar som aktiva stridande (barnsoldater). När en 17-åring med en RPG-raket stupar i strid, rapporteras det i västerländska medier kort och gott som ”ett dött barn”, vilket är djupt missvisande.
-
Terroristerna osynliggörs
I rubriker och inledande text lyser ordet ”Hezbollah” med sin frånvaro. Istället är det staden Beirut som attackeras och målas upp som en passiv mottagare av ”det stora stygga IDF:s vrede”. Genom att redovisa dödstalen som en anonym klumpsumma (”10 dödade”) gör medier inte sin journalistiska hemläxa: Hur många var terrorledare? Hur många var vakter? Terroristerna görs anonyma och omvandlas retroaktivt till civila offer i läsarens ögon. Det är tyvärr denna skeva bild som europeiska politiker agerar på, tror på och fattar sina beslut efter.
-
IDF framställs som skrupelfria lögnare
När media använder distanserande formuleringar som ”IDF hävdar att det var en precisionsattack”, misstänkliggörs en demokratisk stats armé på ett sätt som aldrig görs med diktaturer eller terroristgrupper. De ignorerar helt det faktum att IDF är en nationell värnpliktig armé bestående av vanliga civila – ingenjörer, sjuksköterskor och lärare – som tvingas ut för att försvara landet. Israels unika varningssystem och det faktum att militäradvokater med vetorätt är involverade i varje attack för att säkerställa att folkrätten följs, förfalskas också. Att dölja denna information, som är helt öppen och tillgänglig, är ett medvetet val från journalisternas sida.
-
Militär analys ersätts med humanitär extremism
En grundläggande journalistisk analys måste besvara frågorna Vem, Vad, Var, När och framför allt Varför. Det bör vara av största intresse för läsaren att ta reda på om operationen var effektiv och vad syftet var (till exempel att slå ut kommandocentralen som ledde missilangreppen mot Tel Aviv). I stället har medierna ersatt militär analys med humanitär extremism; det som fortfarande mäts är nivån av lidande på marken. Detta gör det omöjligt för publiken att förstå militär strategi eller nödvändigheten av ett lands självförsvar.
Till slut, när västerländska medier och offentliga tjänster spelar en roll i denna dramaturgi, fungerar de effektivt som nyttiga idioter för terroristorganisationers informationskrigsföring. Genom att plocka ut den öppna självkritiken av israelisk demokrati för att skapa ”vi fångade dig vid fel”-ögonblick, samtidigt som de köper terroristernas obekräftade information direkt, har medierna övergett sitt uppdrag att förmedla sanningen. Resultatet är inte journalistik – det är inpackad propaganda.
Nej, Israel har inte attackerat Beirut. Det har attackerat Hizbollah i Beirut, något det har varnat för i flera veckor och därför uppmanat den libanesiska regeringen att vidta åtgärder, men har istället sett civila i Tel Aviv bli beskjutna. Prova rubriken ”Israel reagerar på Hizbollahs attacker mot civila i Tel Aviv”.
