Alice Jill Edwards är en australisk jurist som var FN:s specialrapportör om tortyr och andra omänskliga straffmetoder från 2022 till 2026. I oktober skrev hon en uppseendeväckande artikel i The Telegraph: ”Som FN-sändebud såg jag mina kollegors anti-israeliska besatthet på nära håll.”
Alice Jill Edwards kände sig inte fri att tala om problemen i FN innan hon hade lämnat sin tjänst som särskild rapportör. Nu anklagar hon tidigare kollegor för att ha vägrat dokumentera Hamas massakrer den 7 oktober 2023. Krönikan i The Telegraph följs av en intervju med The Jerusalem Post där hon beskriver en ”Israel- besatthet” inom FN-systemet och en kultur präglad av mobbning och hot.
I december 2024 besökte Edwards kibbutzerna som attackerats, bland annat Kfar Aza. Hon beskriver kulhål i vanliga hem, ända in i mikrovågsugnar och kylskåp, och möten med mödrarna till gisslan Emily Damari och Doron Steinbrecher.
”Jag skämdes”, skriver hon i The Telegraph. ”Jag är fortfarande upprörd över att Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska områdena, och Reem Alsalem, särskild rapportör för våld mot kvinnor, som aldrig formellt dokumenterade dessa grymheter, trots den växande mängden bevis som för de flesta av oss är obestridliga.”
Enligt Edwards fortsatte de i stället att ge ut ”ensidiga och giftiga rapporter”, vilket bara har förstärkt lidandet för gisslans familjer och de hemvända gisslen. Hon poängterar att gisslantagandet i sig är psykisk tortyr, även för familjerna som lever i ovisshet.
”ensidiga och giftiga rapporter”
I intervjun med The Jerusalem Post går hon längre. Tre år efter massakern har de två kollegorna fortfarande inte genomfört någon ordentlig undersökning.
”Jag tror att det var medvetet. Och jag tror fortfarande att det är medvetet. Det finns inga riktiga ursäkter”, säger hon. Hon avvisar argumentet om bristande tillgång från Israel.
Kort tid efter 7 oktober dokumenterade Edwards övergreppen tillsammans med FN:s specialrepresentant för sexuellt våld i konflikter, Pramila Patten. Sedan blev det tyst. Hon berättar om försöken att tona ner språket i sin egen rapport och om press för att hindra andra rapportörer från att skriva under.
”Det var, och det är fortfarande, en atmosfär av mobbning och hot där man bara får ha en uppfattning”, säger hon.
”atmosfär av mobbning och hot”
Hon pekar också på siffrorna: Ungefär 50 resolutioner om Israel sedan 7 oktober, mot ungefär tio om Sudan, en mycket blodigare och mer långvarig konflikt.
Edwards är tydlig med att hon inte försvarar Israel okritiskt. Hon har undersökt påståenden om Israels behandling av palestinska fångar, besökt Ramallah och krävt att Israel hålls ansvarigt för brott. Samtidigt betonar hon att neutralitet, självständighet och opartiskhet är hörnstenarna i ett trovärdigt FN, och att organisationen har försvagat sig själv genom att fokusera ensidigt på Israel under Gaza-kriget.
”Jag är inte partisk till förmån för ena eller andra sidan”, säger Edwards. ”Jag vill att saker ska vara rättvisa.”
Artikeln är skriven av en anonym bidragsgivare och redigerad och kontrollerad av MIFF innan publicering.
