Shaun Sacks arbetar som forskare på NGO Monitor, en israelisk organisation som analyserar verksamheten hos icke-statliga organisationer som hävdar att de främjar mänskliga rättigheter och humanitära ändamål. Men analyser visar att många organisationer inte arbetar för fred, utan emot fred.
– Jag ska prata om vilken roll sådana organisationer spelar för att det inte har blivit någon fred i den israelisk-palestinska konflikten, sa Sacks under MIFF:s Israelkonferens på Fornebu.
Fredsorganisationer i Israel på 1990-talet
Mellan 1993 och 2000 fanns det några fredsorganisationer i Israel som i första hand arbetade för fred mellan israelerna och palestinierna. Européerna ville att israelerna skulle ignorera de många terrorattackerna och trots det fortsätta fredsprocessen.
Israels nyvalda premiärminister Ehud Barak hade som enda mål att åstadkomma ett fredsavtal i Camp David år 2000. Men, vad än Barak erbjöd PLO-ledaren Yasser Arafat ”möttes han av ingenting”, förklarade Sacks.
Nu exploderade istället den andra intifadan med nästan dagliga terrorattacker, med tusentals terrordödade israeler under fem år. Även tusentals palestinier dödades vid försvaret mot dessa terrorattacker.
Antalet människorättsorganisationer – med ekonomiskt stöd från europeiska länder ökade radikalt och blev större och fick allt mer ekonomiskt stöd.
– Vi gick från några få organisationer till flera hundra organisationer i Israel och i den palestinska myndigheten. Idag finns det hundratals organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i dessa områden, förklarade Sacks.
Övervakar “människorättsorganisationer”
NGO Monitor skapades för att övervaka dessa organisationer, som under åren blivit allt mer kritiska mot Israel. Organisationer som fått stora summor pengar från Europa, framför allt från de nordiska länderna, har bland annat kämpat för en bojkott av Israel och varit motståndare till kontakter mellan israeler och palestinier.
– Pengar flödar från europeiska länder till dessa organisationer. Och ingen vågar ifrågasätta dessa människorättsorganisationer, så de kan komma med det ena påståendet efter det andra utan att bli bemötta, sa Sacks.
