Det är inte bara svenska partier som sliter med sina röda linjer inför en regeringsbildning. Situationen i Israel är inte heller så lätt, men där har röriga parlamentariska situationer snarare varit regel än undantag.
Inget av de israeliska blocken ser ut att ha erhållit de 61 platser i Knesset som krävs för majoritet. Men mycket kan hända, och israelisk politik vimlar av exempel på oväntade allianser och vändningar.
Den parlamentariska processen fram till en ny regering beskrivs i en tidigare artikel hos MIFF. Beträffande förhandlingarnas innehåll har sidan The Petek listat röda linjer som påverkar utfallet:
* Ben-Gvir (Otzma Yehudit) och Ra’am har offentligt uteslutit att sitta i samma regering.
* Otzma Yehudit och Förenade listan utesluter varandra.
* Religiös sionism vägrar samarbeta med arabiska partier, och vice versa.
* Religiös sionism och Förenade listan utesluter varandra.
* Liberman (Yisrael Beiteinu) har sedan 2019 vägrat att sitta i regering med de ultraortodoxa partierna.
* Eisenkot (Yashar) ställer ett ledarskifte i Likud som villkor för allt samarbete.
* Bennett och Lapid (Beyachad) byggde sin allians på målet att ersätta Netanyahu.
* Demokraterna utesluter att ingå i en regering under Netanyahu.
* Eisenkots uttalanden pekar mot att dela regering med Otzma Yehudit (där Ben-Gvir i sin tur uttryckt sig än mer kategoriskt mot ett samarbete mellan partierna).
* Inget av de partier som idag ingår i Förenade listan har ingått i en israelisk regeringskoalition, och Balad avvisar det av princip.
Till detta kommer framför allt att oppositionen har flera röda linjer mot de arabiska partierna. Liberman och Bennett utesluter helt en regering med dem. Avståndstagandet handlar om säkerhetsfrågor, synen på Israel som en judisk stat, och att Ra’ams partiledare i somras hade svårt att ta avstånd från Hamas i en intervju.
Historiskt har många vallöften och röda linjer brutits efter israeliska val, och flera av årets krav är direkta reaktioner på det, eftersom man velat undvika att upprepa taktiska misstag som tidigare gjorts.
Israeliska regeringsbildningar kännetecknas inte bara av att ofta ha uppkommit på oväntade sätt – avhopp och helomvändningar – utan också genom att regeringarna har en kort livstid. Netanyahus avgående regering är den första på över femtio år som överlevt hela sin mandatperiod.
Vilka röda linjer som bryts först denna gång återstår att se.
.jpg){kind=link}