Trots varningstecken överraskades Israel och världen i övrigt av Egyptens och Syriens tvåfrontsanfall mot Israel på judarnas största helg – Yom Kippur – den 6 oktober 1973.
Sommaren 1973 fick syrierna ta emot en flodvåg av sovjetiskt krigsmaterial. Sovjetisk militär fanns överallt i syriska högkvarter. Särskilt viktigt var ett nytt sofistikerat luftförsvarssystem. I mitten av september skedde en våldsam luftstrid över Tartous i Syrien, där israeliska flygvapnet IAF sköt ner 13 mötande syriska flygplan, utan någon egen förlust. Syrierna ville använda de nya luftvärnsrobotarna, men fick inte av Sovjet. Den nya kapaciteten hos syrierna blev därför okänd för israelerna.
Dramatisk syrisk mobilisering
Den 5 oktober rapporterade den israeliska underrättelsetjänsten att den syriska styrkan vid Golan hade ökat dramatiskt till 900 stridsvagnar och 140 artilleribatterier. Det var uppenbart att Syrien var på väg att anfalla och permissioner drogs in och mobiliseringssystemet kontrollerades.
På Yom Kippur den 6 oktober – judarnas heligaste dag – var de flesta av de få soldaterna vid Golan upptagna med andakt i sina bunkrar, stridsvagnar eller kulspruteställningar.
13:45 såg spanare på Hermonberget att syrierna avlägsnade kamouflagenäten från artilleripjäserna som var riktade mot eldupphörslinjen Lila linjen mellan Israel och Syrien. Tio minuter senare regnade det granater över israeliska posteringar längs hela fronten. Syrierna hade 50 till 80 pjäser per kilometer och bombardemanget hade en förlamande effekt på de israelerna. Under de 50 minuter som bomberna föll utfördes också flyganfall mot kommandocentraler och försvarspositioner.
1050 syriska stridsvagnar väller in
Klockan 15 välde syriska stridsvagnar och pansarbandvagnar fram mot Lila linjen och sedan passerades FN:s observationsposter. Våg efter våg av vagnar avancerade och i förtruppen fanns stridsvagnar med minvältar för att röja vägen.
Israelerna sköt på två kilometers håll från ramper och lyckades träffa ingenjörsfordon och minröjningsvagnar. Till slut fick syrierna köra rätt igenom minfälten och fylla igen stridsvagnsdikena för att underlätta framryckningen.
Under några dagar försvarade sig de israeliska styrkorna, som var kraftigt underläge både vad gäller stridsvagnarnas antal och modernitet, frenetiskt mot anfallarna. Det allra hårdaste slaget stod i Tårarnas dal, där över 300 syriska och 70 israeliska tankers förlorades och många soldater stupade. Den nordligaste israeliska befästningen vid Hermonberget föll i syriska händer.
Det gällde att hålla stånd mot en övermäktig fiende, tills förstärkning från Israels centrala delar hann nå fram. Om Syriens armé bröt igenom bergsområdet Golan, låg hela slättlandskapet öppet för dem.
Överraskade av anfallet och sovjetiskt luftvärn
Till skillnad från Sexdagarskriget 1967 blev Israel överraskade och det moderna luftförsvaret Syrien och Egypten hade fått av Sovjetunionen, kände de inte heller till. Därför led det israeliska flygvapnet stora och oväntade förluster och kunde inte ge soldaterna på fältet den hjälp som behövdes. Självförtroendet fick en chockartad knäck när de första Skyhawkplanen sköts ner efter bara några minuter. Femtio plan sköts ner på två dagar på fronterna.
Förutom de massiva leveranserna av hypermoderna vapen från Sovjetunionen, skickade Saudiarabien, Algeriet, Jordanien, Irak, Libyen, Jordanien, Kuwait, Tunisien, Marocko, Kuba och Sudan stridande förband till Syrien.
Israelisk motoffensiv
Den 10 oktober hade den israeliska motoffensiven slagit ut 870 syriska stridsvagnar och som fick lämna enorma mängder ammunition kvar, medan de drog sig tillbaka till Syrien. Nu var frågan om de skulle utnyttja möjligheten att tillfoga Syrien ett stort nederlag. De ville emellertid inte provocera fram ett direkt militärt ingripande av Sovjetunionen. Premiärminister Golda Meir beslutade att avancera 2 mil mot Syriens huvudstad Damaskus, som man sedan kunde nå med artilleri.
Huvuddelen av den syriska armén koncentrerades nu till vägarna mot Damaskus, medan marockaner, saudier, irakier och jordanier skulle utföra fördröjande strid. Iraks 3:e pansardivision gav sig in i striden vid Tel Shar där 80 av deras 180 stridsvagnar slogs ut av israelerna som inte förlorade en enda en.
Hermonberget återtogs av fallskärmsjägare den 22 oktober, med en kostnad av 51 stupade och 100 skadade. ”Hermonberget är staten Israels ögon och vi förstod att vi var tvungna att återta det, oavsett kostnad”, sa en av soldaterna efteråt.
På kvällen den 22 oktober accepterade Syrien det eldupphör som FN:s säkerhetsråd föreslagit.
