Utan uppsåt inget folkmord. Verkligheten har hunnit ifatt dem som anklagat israel för att begå ett folkmord i Gaza. I texten nedan visar Salo Aizenberg hur utvecklingen efter frigivningen av gisslan och det nya fredsavtalet bekräftar att Israels mål varit begränsade till att bekämpa Hamas, och inte att skada den palestinska befolkningen som grupp.
Jublet i Israel över frigivningen av alla levande gisslan och undertecknandet av den 20 punkter långa Trump-fredsplanen markerade inte bara det faktiska slutet på kriget, utan slog också den sista spiken i kistan för lögnen om folkmordet i Gaza. I två år hävdade FN, NGO:er och akademiker att Israels verkliga avsikt var att utplåna det palestinska folket. Anklagelsen var redan från början en fabrikation, byggd på förvrängningar och illvilja. Nu är den avslöjad i sin helhet: 7 oktober-kriget avslutades i samma stund som gisslan frigavs, och Israel drog sig tillbaka till defensiva linjer – precis som landets ledare hade sagt hela tiden. En lögn byggd på ordvrängning och medvetna misstolkningar av hur strid i bebyggelse ser ut, har till slut kollapsat under tyngden av obestridliga fakta.
Redan från krigets allra första dagar var israeliska ledare tydliga med sina mål. Den 7 oktober 2023 pekade premiärminister Benjamin Netanyahu endast ut Hamas som fienden – uttryckligen inte civila – och förklarade:
”IDF kommer omedelbart att använda all sin styrka för att förstöra Hamas kapacitet.”
Netanyahu var konsekvent och detaljerad när det gällde krigets mål:
”Att förstöra Hamas militära och styrande kapacitet och föra hem de tillfångatagna.”
Försvarsminister Yoav Gallant sade på samma sätt den 7 oktober 2023 att endast ”Hamas” var fienden, och upprepade samma poäng den 8 oktober och många gånger därefter. Gallant bekräftade konsekvent att IDF:s mål var att föra hem gisslan och förstöra Hamas. Dessa avsiktsuttalanden var tydliga och konsekventa, och kom från det ledarskap som styrde både regering och militär.
De som från början hävdade folkmord ignorerade medvetet dessa uttalanden. De plockade istället lösryckta fraser som ”kom ihåg Amalek” eller påstod felaktigt att Gallant kallade alla palestinier ”mänskliga djur”. I verkligheten gjorde dussintals uttalanden från krigets första dag klart att Hamas var målet för den militära operationen och att civila uppmanades att lämna stridszoner. Att Israels politiska och militära ledarskap var så konsekvent visar bara hur medvetna och omfattande förvrängningarna var. Genom att vrida och ofta hitta på ord, snarare än att utgå från faktiska bevis, fabricerades en avsikt att förgöra palestinier.
Nu har fakta hunnit ikapp. Frigivningen av gisslan och den efterföljande vapenvilan visar bortom allt tvivel att Netanyahus och andra ledares ord speglade deras verkliga avsikt. Israel började strida i Gaza först efter att Hamas hade mördat, våldtagit, torterat och kidnappat israeliska civila. Israel stred endast tills dess medborgare befriats och Hamas militära styrka inte längre utgjorde ett effektivt hot – med en plan för avväpning på plats. Ingen plan för att fördriva palestinier från Gaza genomfördes, trots retorik från vissa personer utan beslutsmakt. Det förekom aldrig någon kampanj för att utrota ett folk. Istället följde Israels handlingar precis deras deklarerade och rättfärdiga mål.
Frågan om avsikt – kärnan i den juridiska definitionen av folkmord – är här avgörande. En av de framstående akademiker som drev anklagelsen om folkmord i Gaza, Omer Bartov, visar på den intellektuella ohederligheten i debatten. I en intervju med Noam Dworman friade Bartov USA och Storbritannien från folkmord trots den strategiska bombningen av Tyskland, som uppskattningsvis dödade 600 000 civila. Hans resonemang var tydligt: de allierade sade att deras krig var mot nazismen, inte det tyska folket, och återuppbyggnaden av Tyskland bekräftade deras avsikt. Avsikten, menade han, avgjorde skillnaden mellan folkmord och brutalt krig – även om det innefattade medvetna attacker mot civila från de allierade.
Men när Netanyahu sade exakt samma sak, enligt samma principer som Bartov tillämpade på de allierade, vägrade Bartov erkänna det. Först hävdade han felaktigt att Netanyahu aldrig gjorde någon åtskillnad mellan Hamas och palestinier, eller talade om en positiv framtid för palestinier – en slående kunskapsbrist hos någon som utger sig för att vara expert på Israels agerande i Gaza. Dokumenten visar motsatsen och blottar svagheten i Bartovs folkmordsteori:
Premiärminister Benjamin Netanyahu i ett uttalande som gjordes 10 januari 2024:
”Israel bekämpar Hamas-terrorister, inte den palestinska befolkningen, och vi gör det i full överensstämmelse med internationell rätt. IDF gör sitt yttersta för att minimera civila dödsoffer, medan Hamas gör sitt yttersta för att maximera dem genom att använda palestinska civila som mänskliga sköldar. IDF uppmanar palestinska civila att lämna krigszoner genom flygblad, telefonsamtal och säkra passager, medan Hamas under vapenhot hindrar palestinier från att lämna, och ofta med skottlossning. Vårt mål är att befria Gaza från Hamas-terrorister och föra hem vår gisslan. När detta uppnåtts kan Gaza demilitariseras och deradikaliseras, vilket skapar möjligheter till en bättre framtid för både Israel och palestinierna.”
Språket kunde inte ha varit tydligare. Det som Bartov ansåg frikännande för de allierade avfärdade han när det kom från Netanyahu. Dubbelmoralen är uppenbar. När Dworman påpekade att den israeliska allmänheten skulle driva på för att kriget skulle avslutas om Hamas frigav gisslan och lämnade Gaza, avfärdade Bartov idén som ”naiv” och menade att Dworman missförstod israelernas vilja. Bartov klamrade sig fast vid tron att den verkliga avsikten hos såväl Israels ledarskap som befolkning var utrotning.
Verkligheten bevisade motsatsen. Israel gjorde exakt vad man sagt att man skulle: stred tills medborgarna återvänt och Hamas knäckts, och sedan stoppade man. Trump-fredsavtalet som Israel undertecknade bekräftar detta uppsåt. Punkt 2 säger:
”Gaza ska återuppbyggas till förmån för Gazas folk, som har lidit mer än nog.”
Punkt 9 tillhandahåller finansiering för återuppbyggnad, och punkt 10 åtar sig att
”återuppbygga och återuppliva Gaza.”
Språket talar om rehabilitering och välstånd för palestinier, inte utrotning. Det stämmer helt med Netanyahus ord från 20 månader tidigare om demilitarisering, deradikalisering och möjligheten till en bättre framtid.
Anklagelsen om folkmord har alltid vilat på om det funnits något uppsåt, det vill säga avsikt. Avsikten har nu bevisats empiriskt. Israels krig började med att dess medborgare mördades och kidnappades; det slutade med deras säkra återvändo, och att Hamas effektivt neutraliseras, med en plan för avväpning. Att fortsätta hävda folkmord nu kräver att man ignorerar både ord och handlingar: ignorerar Netanyahus och andra ledares tydliga uttalanden, ignorerar strukturen i Trump-fredsplanen, och ignorerar den faktiska verkligheten, att kriget upphörde när Israels uttalade mål uppnåtts. Det kräver också att man ignorerar den verkliga stämningen i det israeliska samhället, som Bartov och så många andra felaktigt beskrev som folkmordsbenägen. I själva verket var nationens reaktion en kollektiv glädje över gisslans återkomst och lättnad över att kriget var över – inte blodtörst efter att fortsätta strida tills palestinier utrotats. Varje del av den fabricerade berättelsen om folkmordsavsikt har kollapsat.
För NGO:er, akademiker och kommentatorer som under två år insisterat på att Israels avsikt var att utrota ett folk är detta slutet. Deras argument byggde på påståendet att Israels ledare var blodtörstiga, att deras uttalade mål var täckmantel för en mörkare agenda om massutrotning som nationell politik – allt uppbackat av ett lika blodtörstigt samhälle. De hade fel. Anklagelsen om folkmord var inte bara falsk, den var obscen. Med gisslan hemma och IDF som drar sig tillbaka och arbetar för fred och återuppbyggnad, kan världen nu se anklagelsen för vad den alltid varit: en lögn och en blodlibel, slutligen avslöjad av sanningen. Men ingen bör göra sig några illusioner: Israels fiender kommer att fortsätta återanvända och sprida dessa lögner, eftersom deras mål alltid varit att delegtimera och förstöra Israel.
/Salo Aizenberg
”The Hostage Deal Collapses the Gaza Genocide Claim”, här översatt och återpublicerad med författarens tillstånd.
