Professor Chen Kugel berättar att de rättsmedicinska fynden visade systematiska mordmetoder på de olika platser som attackerades. Denna artikel är skriven av Rika Greenberg (RG) och tidigare publicerad hos MIFF i Danmark.
VARNING: Artikeln innehåller starka och grafiska beskrivningar av mord, misshandel och döda kroppar som kan upplevas som mycket obehagliga.
Han har arbetat med döda människor i mer än 30 år. Men ingenting hade förberett professor Chen Kugel på det som väntade efter massakern den 7 oktober. Han berättar om förkolnade och stympade kroppar, kapplöpningen för att identifiera varje enskilt offer och den psykiska påfrestning som till slut ledde till att han fick diagnosen PTSD, skriver Yediot Ahronot.
”Här ser vi kroppen av en person som brändes”, säger han och stannar vid ett av fotografierna.
”Vi vet att han brändes levande. När vi öppnar hans luftvägar kan vi se sot därinne. Det betyder att han andades in rök medan han brändes.”
Professor Chen Kugel, som är chef för Israels nationella rättsmedicinska institut i Tel Aviv, visar en presentation med hundratals fotografier från obduktionssalarna.
Tre år efter massakern den 7 oktober visar han några av dem, bland annat bilder som aldrig tidigare har publicerats. De dokumenterar den extrema brutalitet som Hamasterroristerna utövade, i vissa fall i så hög grad att nästan alla spår av de människor de dödade utplånades.
Synerna fick stora personliga konsekvenser för Kugel. Flera månader efter att huvuddelen av arbetet med att identifiera offren hade avslutats sökte han psykologisk behandling och fick diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
”När jag arbetar går jag på autopilot och är fokuserad. Jag undersöker och fastställer dödsorsaken för att kunna komma fram till en identifiering. Jag blandar inte in känslor. Men det fanns fall som berörde mig personligen, som fallet med en ung kvinna.”
»Mens jeg arbejder, kører jeg på autopilot og er fokuseret. Jeg undersøger og fastslår dødsårsagen for at kunne nå frem til en identifikation. Jeg involverer ikke følelser. Men der var tilfælde, som ramte mig personligt, som sagen om en ung kvinde.«
— Med Israel for fred – Danmark (@miffdk) October 5, 2026
Hon hade varit på musikfestivalen Nova och sköts i benen när hon sprang mot en ambulans i närheten för att söka skydd.
Där dödades hon tillsammans med 18 andra människor som hade sökt skydd i ambulansen, när terrorister avfyrade en RPG mot den.
Ett halvmåneformat smycke som hon bar hittades vid begravningscentret och kopplades felaktigt till en annan kropp. Först senare utvanns hennes DNA från smycket.
Hennes kropp hade förts till militärbasen Shura. Eftersom ingen datortomografi hade gjorts där antog Kugel och hans medarbetare att hennes kropp under branden i ambulansen hade smält samman med en annan kropp, och att de två hade begravts tillsammans.
För att hitta henne grävdes kropparna upp igen.
Den unga kvinnan identifierades med hjälp av DNA från smycket och kunde därefter begravas.
”Det var väldigt svårt för mig”, säger Kugel om ögonblicket då hon identifierades.
Omkring 3 000 säckar med kroppsdelar
En vecka efter att den dödligaste attacken i Israels historia inleddes började stora mängder kroppar anlända till institutet.
När trycket var som störst stod lastbilar i kö, och kylcontainrar fick skaffas i all hast eftersom det helt enkelt inte längre fanns plats.
Enligt Kugel spred sig lukten från de många kropparna till de omgivande kvarteren i södra Tel Aviv.
”Vi tog emot omkring 3 000 säckar, och de flesta innehöll kroppsdelar och förkolnade benrester. Ju fler säckar vi öppnade, desto fler delar av samma person hittade vi utspridda i olika säckar.”
”Sammanlagt hanterade vi mer än 900 kroppar på institutet från händelserna den 7 oktober och Swords of Iron-kriget.”
”Då räknar jag inte de hundratals kroppar av terrorister och personer från Gaza som hämtades från sjukhus och begravningsplatser för att undersöka om någon av dem kunde vara gisslan. Undersökningarna av de kropparna kostade oss dyrbar tid och en enorm arbetsinsats, helt i onödan.”
Ögonblicket då han bröt ihop
Identifieringsarbetet pågick från morgon till kväll, även på helgerna.
Målet var att få slut på familjernas ovisshet och göra det möjligt för dem att begrava sina närmaste i Israel.
Kugels sammanbrott kom en fredag, under ännu en hektisk dag på institutet.
Det började bli kväll, och medarbetare och frivilliga hade mer än nog att göra. Laboratoriechefer hade kommit för att hjälpa till att samla in DNA från offrens kroppar, och några hade tagit med sig sina laboratorietekniker.
Tillsammans med dem arbetade antropologer, som hjälpte till att tolka fynd från benfragment, liksom en rad andra yrkespersoner.
Sammanlagt var omkring 100 människor sammanträngda på institutets begränsade yta.
Strax innan sabbaten började kom civila med brickor fulla av mat till fredagsmiddagen.
”Jag samlade alla och reste mig för att säga en välsignelse, men jag kunde inte. Jag bröt ihop och började gråta över all den godheten.”
”Efter att ha sett grymheten var det vänligheten som berörde mig mest – hur de civila mobiliserade, och den verklighet som visade mig att det finns goda människor och att inte allt är fruktansvärt.”
Journalisterna besökte Israels nationella rättsmedicinska institut första gången ungefär två veckor efter massakern, när dörrarna öppnades för utländska och israeliska medier.
Framför deras ögon lastade ZAKA:s lastbilar av den ena svarta säcken efter den andra med offrens kroppar.
Kropparna kom från det nationella insamlingscentret för döda på militärbasen Shura.
”Lördagen den 7 oktober fick jag ett meddelande från polisen om en händelse med tiotals döda. Antalet steg till 100, och vi har plats för 140 kroppar. Därför fördes alla de dödades kroppar – civila, soldater och poliser – till Shura, som var utrustat med förvaringscontainrar.”
”Våra läkare och tekniker åkte dit för att samla in identifieringsuppgifter, fingeravtryck och DNA, så att vi kunde upprätta akter för offren så snabbt som möjligt. Materialet analyserades i våra laboratorier och skapade en enorm arbetsbörda. En vecka senare flyttades tyngdpunkten till oss”, berättar Kugel.
”Ondskan själv”
Efter mer än 30 års erfarenhet stod Kugel öga mot öga med det han beskriver som ondska i dess renaste form.
”Successivt skickades de komplicerade fallen till oss från Shura för identifiering. Det var förkolnade kroppar och kroppar som redan var så nedbrutna att de inte längre gick att identifiera med fingeravtryck.”
”Vi arbetade med tusentals kroppar, kroppsdelar och föremål.”
”Det fanns också människor vars ansikten medvetet hade stympats, eller vars kvarlevor hade förstörts och i praktiken utplånats, eller vars kroppar hade gnagts på av djur.”
”Vi såg också kroppar av människor som hade misshandlats innan de dödades, och i vissa fall även efteråt.”
”På ett ställe hade människor bundits och skjutits, bland annat i könsorganen. Vi såg halshuggna kroppar, däribland barns huvuden.”
Ungefär en månad efter massakern sa Kugel:
”Vi såg saker utan motstycke. Ondskan själv. Man kan inte kalla det grymhet, för det ordet räcker inte för att beskriva situationen.”
Kugel: Morden var planerade
Nästan tre år senare har de många fynden enligt Kugel lett till en rad viktiga slutsatser.
”Vi lade märke till att Nukhba-terroristernas mord var avsiktliga och planerade och följde en organiserad operationsplan”, säger han och syftar på Hamas elitenhet.
Som exempel nämner han en grupp utländska arbetare som låstes in i ett rum i en av kibbutzerna nära Gaza, sköts i benen och lämnades att förblöda.
”På ett ställe såg vi människor som var bundna och skjutna på ett avrättningsliknande sätt. På ett annat ställe såg vi ett skyddsrum som hade satts i brand med extra brandaccelererande medel, så att det blev ett krematorium. På andra platser användes andra metoder. Det betyder att det fanns en plan.”
”De brutala morden var planerade. Det var inget spontant utbrott.”
Samtidigt avvisar Kugel förklaringar om att terroristernas handlingar berodde på att de använt drogen captagon.
”Då skulle de inte ha följt planen.”
Enligt Kugel visar det systematiska sätt som Nukhba-enheterna opererade på, där olika mordmetoder användes i olika områden, att det låg en organiserad utrotningsplan bakom.
”Man kan se att de använde en metod på ett ställe och en annan metod på ett annat.”
Även terroristers kroppar fördes in
Under de första veckorna rådde stor förvirring. Ingen visste säkert vem som var saknad, vem som hade dödats men ännu inte hittats och vem som hade förts bort till Gaza.
På frågan om institutet också av misstag tog emot kroppar av terrorister svarar Kugel:
”Ja. Hundratals personer från Gaza, både civila och terrorister.”
På en datortomografi av en av kropparna kunde man enligt Kugel se att personen bar ett Hamaspannband, och på kroppen identifierades granater och en tandad kniv.
Samtidigt evakuerades åtta israeliska kroppar till Sde Teiman.
Bild efter bild växlar på Kugels datorskärm, och de fruktansvärda fynden fortsätter.
Barn bland offren
På frågan om institutet också tog emot kroppar av barn svarar Kugel:
”Absolut. Även barn som hade skjutits och halshuggits, som en flicka på omkring 12 år som sköts i huvudet och sedan halshöggs.”
Vid journalisternas tidigare besök på institutet visades de kroppen av en flicka på omkring fem år som hade träffats av skott över hela kroppen, från skallen till fotsulorna.
I kaoset under de första veckorna efter attacken, och med det enorma antalet döda, tog det tid att identifiera kropparna.
Utmattade och sörjande familjer samlades vid institutets grindar.
”Deras förtvivlade skrik hördes ända in hit och krossade mitt hjärta.”
”När jag gör en obduktion är jag, som sagt, känslomässigt distanserad och känner inte till några biografiska detaljer om personen. Men när jag läser om dem i tidningen dagen efter och ser att de har en familj, att de hade ett liv, då går jag sönder.”
Även de videor som Kugel fick se lade ytterligare ett lager till fasorna.
Han berättar om en video med en utländsk arbetare som gjorde motstånd när han skulle föras bort.
”Terroristerna sköt honom och högg honom med en kniv som gick in genom ena sidan och ut genom den andra. Man ser att han inte är israelisk, inte är jude och inte har något med oss att göra, och det säger han också till dem. Vad är det för fel på dem?”
Kugel hänvisar dessutom till berättelsen om en annan utländsk arbetare, som enligt artikeln knivhöggs, sköts, brändes och dödades.
Utan motstycke inom rättsmedicinen
Vid sidan av de enorma mänskliga påfrestningarna nådde institutet enligt Kugel också ett anmärkningsvärt yrkesmässigt resultat.
Han säger att institutet med säkerhet identifierade 100 procent av de dödades kroppar.
”Det saknar motstycke inom rättsmedicinen, även jämfört med identifieringen av offren för attacken mot World Trade Center.”
I New York har kvarlevorna efter omkring 60 procent av de 2 753 människor som dödades vid attackerna mot World Trade Center identifierats, enligt originaltexten.
Bland annat för detta arbete fick Kugel 2024 Israelpriset för civilt hjältemod inom området ömsesidigt ansvar.
I kommitténs motivering framhölls att institutet hade utvecklat nya identifieringsmetoder och spelat en central roll i att dokumentera grymheterna för omvärlden.
Diskussion om dokumentationen
På frågan om Israel enligt hans mening använde dokumentationen tillräckligt i sin kommunikation med omvärlden svarar Kugel att både hälsoministeriet och ministeriet med ansvar för offentlig diplomati öppnade institutets dörrar, först för utländska och senare för israeliska medier.
”De fruktansvärda bilderna visades för världen, men det fanns också människor som ifrågasatte deras äkthet.”
Han hänvisar till ett fotografi som Ynet publicerade, där två personer syntes bundna samman med rep och innebrända.
Enligt Kugel skrev Al Jazeera att bilden visade hundar.
”Enligt min mening bidrar fotografier till den offentliga diplomatin. Det fanns familjer som motsatte sig att detaljer publicerades, särskilt bland gisslanfamiljerna – detaljer som kunde ha belyst den extrema grymheten.”
”Det hade bidragit till den offentliga diplomatin, men det hade inte förhindrat den antisemitism som bröt ut runt om i världen.”
Undersökte Yahya Sinwars kropp
I oktober 2024 fördes kroppen av Hamasledaren Yahya Sinwar, en av huvudarkitekterna bakom massakern, till Israel efter hans död i Gaza.
På frågan om vad han kände när han undersökte Sinwars kropp svarar Kugel:
”I det här rummet, där vi sitter nu, undersökte jag hans kropp. En läkare som stod utanför rummet sa till mig: ’Vet du vem du undersöker? Mannen som förändrade Mellanösterns historia till det sämre.’”
Enligt Kugel visade undersökningen att Sinwar hade skjutits flera gånger, inte i omedelbar följd, och att han dog av en dödlig huvudskada.
”Jag sa till mig själv att han var en av de ondaste människorna i världen, och jag var glad att han låg på ena sidan av bordet och jag stod på den andra.”
Fastställde gisslans död utan kropparna
Ännu ett tungt ansvar lades på Kugels axlar när han utsågs till en kommitté som skulle fastställa dödsfall på distans.
I kommittén ingick även dr Hagar Mizrahi, chef för hälsoministeriets medicinska avdelning, och professor Ofer Merin, vd för Shaare Zedek Medical Center.
Kommitténs ledamöter fastställde enhälligt och med säkerhet, utan rättsmedicinska bevis och utan tillgång till kropparna, att 44 av de gisslantagna i Gaza var döda.
Det var enligt artikeln ett ovanligt beslut utan tidigare motstycke.
”Jag kände ansvarets tyngd på mina axlar. Att få slut på ovissheten – det är det viktigaste för mig.”
Även undersökningarna av de gisslantagna vars kroppar senare fördes tillbaka var mycket påfrestande.
”Vi var inte längre lika chockade som vi var den 7 oktober, men man vänjer sig aldrig vid de synerna”, säger Kugel.
För familjerna innebar återlämnandet av kropparna samtidigt att de nu hade en grav att sörja vid.
”Mina medarbetare var krossade”
På frågan om hur svårt det var att leda det omfattande identifieringsarbetet svarar Kugel:
”Mycket svårt. Mina medarbetare var krossade, och några lämnade institutet för att de hade exponerats för grymheterna.”
”Dessutom fick jag ta hand om föräldrar till gisslantagna som hade dödats. Deras förtvivlade skrik krossade mig.”
Kugel om den ökande antisemitismen
På frågan om hur han – som på nära håll har sett ondskan och det han uppfattar som en avsikt att utplåna Israels invånare – förklarar den ökande antisemitismen svarar Kugel:
”Hela världen vet vad som hände, och ändå jämför de det som hände här med det som hände i Gaza, som om det vore samma lidande. Inga israeler brände kroppar.”
Han berättar att han själv anser att han mötte en mindre uppenbar form av antisemitism några månader efter den 7 oktober.
Tillsammans med professor Yehuda Shoenfeld, redaktör för den medicinska tidskriften Harefuah och författare till flera medicinska böcker, skrev han en artikel och skickade in den till den vetenskapliga tidskriften The Lancet.
Enligt Kugel refuserades artikeln efter bara två dagar.
”Det antisemitiska mönstret upprepade sig när professor Ofer Merin skrev en artikel om de erfarenheter vi hade gjort i världens första kommitté för att fastställa dödsfall på distans utan en kropp, och den artikeln refuserades också.”
”Min slutsats är att de inte vill höra oss eller höra om oss. Tills jag kommer till en konferens och visar bilderna – och de tappar hakan.”
”Det här rummet såg ondskan själv”
Medan Kugel står i obduktionssalen tänker han tillbaka på veckorna och månaderna efter massakern.
Hans ansiktsuttryck blir allvarligt.
”Det här rummet såg ondskan själv – de förkolnade kropparna, människorna som var bundna och skjutna, de avhuggna huvudena, de mördade barnen.”
”Vi såg allt här. Och ibland, när vi går in i det här rummet, minns vi också de döda gisslantagna vars kroppar fördes tillbaka. Det är inte lätt.”
Som rättsläkare har Kugel sett tusentals döda under sin långa karriär.
Men massakern den 7 oktober saknade motstycke och brände sig fast i hans medvetande.
Till slut fick han diagnosen PTSD.
”Vi såg enorma mängder döda och var vittnen till en fruktansvärd grymhet. Det är svårt att se sorgen och förlusten. Det finns människor som står ensamma kvar, och det är du som ger dem det slutgiltiga beskedet.”
”Skriken, förtvivlan, som jag kunde höra från mitt kontor eller när jag var nere hos dem. Och mina medarbetare – att se dem krossade. Det var inte lätt att vara chef under de där historiska dagarna. Det fanns så mycket smärta, och det har satt sina spår. Det är en tung börda.”
”Medan det pågår arbetar man på autopilot. Man är helt fokuserad på uppgiften.”
”Först efteråt ser man människan i sin helhet – och hennes familj.”
/RG
