Det hände mitt under det syriska inbördeskriget. Syriska civila vågade ta sig till gränsstaketet mot Israel. Och det handlade om att våga, för det man säger och undervisar i Syrien om Israel, är ren och skär antisemitism i sin värsta form. Dessutom råder fortfarande krigstillstånd mellan Israel och Syrien, eftersom Syrien fortfarande bara gått med på att skriva ett eldupphöravtal med Israel, inget fredsavtal. Det handlar alltså om två fiendeländer.
Hjälp till skadade civila
Men den 7:e februari 2013 närmade sig sju sårade syrier gränsstaketet mot Israel. Israeliska armén (IDF) insåg att dessa människor behövde medicinsk hjälp och tog dem över gränsen för behandling. Då var ingen planerad policy, bara en lokal befälhavares beslut att göra det självklara – att hjälpa skadade civila, trots att de kom från andra sidan gränsen, från ett fiendeland.
Hjälpa syriska grannar
Med tiden kom det fler och fler syrier för att få medicinsk hjälp. Ryktet gick att om man behövde hjälp, skulle man gå till gränsen. På den israeliska sidan byggdes fältsjukhuset Tekhelet Argaman vid gränsen och när det senare stängdes flyttades behandlingen av de syriska patienterna till andra sjukhus i norra Israel. Så småningom expanderade verksamheten inom IDF till det som kom att bli känt som ”Operation God Granne”, som administrerades och finansierades av IDF, nationella organisationer i Israel och av privata gåvor. Man tog emot sårade och sjuka syrier varje dag och varje natt, man försåg dem med proviant i det kraftigt krigsskadade Syrien, där total kaos och anarki rådde. Det handlade alltså inte bara om att ge medicinsk hjälp, utan även om att försöka hjälpa sina syriska grannar att klara av att överleva på andra sidan gränsen.
Livrädda för israelerna
Sammanlagt tog Israel emot 12 000 skadade syrier, varav 5 000 var inlagda på israeliska sjukhus runt om i landet. Varje sjukhus hade en separat avdelning för skadade syrier. Med tanke på att antisemitismen och judehatet är institutionaliserad i Syrien, var många av de skadade livrädda för israelerna. De har ju fått lära sig att judarna i största allmänhet, och israelerna i synnerhet, är blodtörstiga barnamördare, krigiska kolonialister och satans lakejer. Detta till trots, vände de sig till Israel för att få hjälp.
1300 syriska barn på israeliska sjukhus
På sjukhusen och under vistelsen i Israel gjorde man vad man kunde för att få dem att känna sig säkra och trygga. Därför såg man till så att personalen som tog emot syrierna på de israeliska sjukhusen var arabisktalande, dels för att underlätta vården av dem, men alltså även för att minska rädslan hos syrierna. Man försökte skapa en så lugn miljö som möjligt för dem, med mycket lyckat resultat. 1300 av de hospitaliserade var barn, med en förälder som följeslagare. Förutom sårade barn handlade det också om barn med ”vanliga” besvär, som öronsjukdomar och ”vanliga” åkommor. Syrien hade ingen som helst infrastruktur under inbördeskriget och saknade i princip allt, sjukhus och skolor inkluderat. Därför var det var endast i Israel de kunde få vård.
Israelisk humanitär hjälp till Syrien
Utöver sjukvård innebar ”Operation God Granne” även humanitär hjälp till den syriska civila befolkningen utmed Israels gräns. Med hjälp av IDF kunde man skicka över 1 700 ton mat, 1,1 miljoner liter bränsle för bl.a. uppvärmning och eldning, 26 000 lådor med medicinsk utrustning och mediciner, 20 generatorer, 40 fordon, 630 tält, 350 ton kläder, 8 200 blöjpaket, 49 000 burkar barnmat och välling. Dessutom skickade man över utrustning till en temporär skola och vattenledningar för infrastruktur.
Israel räddade hjälparbetare
Utöver själva operationen var även Israel en del av den multinationella insatsen för att rädda hundratals syriska hjälparbetare, mer kända som ”Vita Hjälmarna”, och deras familjer. Under en nattoperation transporterades de i bussar från Syrien, via Israel, till Jordanien. IDF gjorde detta på begäran av västländer. Orsaken var att Assads ryskstödda trupper närmade sig området, vilket utgjorde en direkt livsfara för hjälparbetarna och deras familjer. Det var alltså inte en militäroperation, som Israel senare anklagades för av Syrien, utan en humanitär operation.
Hemlösa människor
Vilka var då de syrier som fick hjälp? Framförallt var det människor som bodde, eller befann sig, i närheten av den israeliska gränsen. Det var de ca. 200 000 invånarna i Hauranregionen i sydvästra Syrien, där 400 familjer bodde i tält i närheten av gränsen, utomhus eller i byarna runt omkring. En tredjedel av dessa människor var hemlösa eller flyktingar, och hälften var under 18 år.
Israeliska soldater respekterar liv
Vilka är då de israeliska soldaterna i IDF? I Israel råder obligatorisk militärtjänstgöring från 18-års ålder. Pojkar gör tre års militärtjänstgöring och flickor två år. Merparten av IDF består alltså av ungdomar som nyss gått ut gymnasiet, som fortfarande är tonåringar och som inte ens haft tid att börja jobba. Man kan, utan att överdriva, säga att IDF är en del av normalfamiljen för oss här i Israel. När israeler talar om soldater så talar de om dem som sina egna barn, eftersom det är just det de är – deras egna barn, barnbarn, släktingar och bekantas barn. Det handlar om unga människor som inte har uppfostrats till att hata sina fientliga grannar (i motsats till skolsystemet i arabvärlden, där antisemitism är en del av läroplanen, t.ex. i de palestinska skolböckerna), utan att respektera livet, oavsett i vilken form det kommer. Detta är även något IDF har som måtto, att respektera livet, och det är i den andan de lär upp sina unga soldater.
Räddar de som hatar dem
Med risk för sina egna liv gick IDF in på syriskt territorium för att rädda och hjälpa en befolkning som blivit uppfostrad att hata dem. Situationen är motsägelsefull och nästan surrealistisk, men inte bara för soldaterna själva, utan även för deras föräldrar. Som förälder skickar man alltså sina egna barn in i en fiendezoon, för att rädda fienden! Det är en situation där inget är självklart längre, samtidigt som allt är självklart. Självklart ska man rädda liv, men ska jag som förälder gå med på att utsätta mitt eget barn för livsfara, för att han eller hon ska rädda en människa från ett fiendeland – en fiende? Frågorna är svåra, och svaren är många!
Varför hjälpa fienden?
IDF:s strategiska anledning till att gå in och hjälpa den syriska befolkning berodde framförallt på två saker. Den första var den moraliska, där man helt enkelt inte kan stå oberörd av den humanitära kris som spelades upp framför ögonen på dem. Den andra orsaken var att hjälpen i längden skapar en något mindre fientlig atmosfär, vilket på sikt kan leda till bättre säkerhet för både Israel och regionen.
Tack från grannen
Det visade sig att de avskydda och hatade israelerna var de enda som brydde sig om den syriska befolkningen utmed Israels gräns och tacksamheten var stor. Israeliska armén fick t.ex. ett officiellt tackbrev från en civil motståndsgrupp i södra Syrien, där de tackar IDF för ”Operation God Granne”, innan Israel stängde ner projektet sedan den syriske diktatorn, Bashar al-Assad i september 2018 tog tillbaka kontrollen av de områden som gränsar till Israel på Golanhöjderna.
Iranska mullorna vill utplåna Israel
Bashar al-Assad stödjs av den shiamuslimska fanatiska regimen i Iran, vilken bl.a. annat har som mål att utplåna staten Israel. På Palestinatorget i Tehran har man satt upp en stor digital klocka, som visar nedräkningen inför Israels utplåning. År 2015 sade mullorna i Iran att Israel kommer att upphöra att existera om 25 år, alltså år 2040. Klockan tickar fortfarande på när detta skrivs. Dessutom stödjer Iran terrororganisationen Hizbollah, som idag i princip styr Libanon, och som dessutom har ett starkt fäste i Syrien.
Ryska styrkor stoppade hjälpen
När Assad, tillsammans med Putins ryska styrkor, tog tillbaka kontrollen över områdena vid israeliska gränsen kunde naturligtvis inte ”Operation God Granne” fortsätta. Israel såg sig tvingad att packa ihop hela operationen eftersom Assads styrkor gav fri lejd till både Iran och Hizbollah, vilka nu nådde fram till Israels gräns. Med sådana grannar behöver Israel ständigt vara på sin vakt och Israel har varnat för att man inte, under några omständigheter, tänker tillåta att Iran eller Hizbollah att etablerar sig militärt på ett sätt som hotar Israel.
”Operationen God Granne” hann alltså med att hjälpa 12 000 syrier, och nu kan man bara hoppas att resultatet faktiskt blir som det var avsett, att vara en god granne, likväl som att skapa en god granne.
Christina Toledano Åsbrink
