Alicia Bengtsdotter beskriver hur en ledarsida radikaliseras på ett sällsamt obehagligt sätt.
I min senaste text här skrev jag om skattefinansierade SVT:s val av Gina Dirawi som programledare för Melodifestivalen. Jag ser det som en öppen provokation, inte bara mot svenska judar utan även mot majoriteten av befolkningen som under de senaste ESC-finalerna mycket tydligt visat att de stödjer Israels medverkan.
Det finns dock de som är av en helt annan åsikt, som Aftonbladets skribent Zina Al-Dewany. Hon menar istället att SVT gjort ett alldeles utmärkt val eftersom det har blivit tabu att stödja palestinierna.
Det skrev hon i en ledartext i början av januari, där hon tar upp Erik Helgeson, den nu avskedade före detta vide ordföranden i Hamnarbetarförbundet, som exempel på palestinaaktivisters och Hamasanhängares utsatthet. Helgeson har nämligen blivit alldeles förfärligt illa behandlad. Han fick nämligen sparken – för att han ”sa ifrån” om Israel.
Redan där, faktiskt i rubriken, lyser Al-Dewanys bevekelsegrunder igenom. För endast den som hyser sympati för Hamas och deras anhängare kan på allvar anse att Israel ska åthutas för att de försvarar sina invånare. Och den som hyser sympati för Hamas är i grunden en judehatare som inte vill att Israel ska få finnas kvar.
Men om vi nu spelar med i Al-Dewanys spel ett tag så kan vi ju titta på vad det är Erik Helgeson ”sagt ifrån” om – och vem han är.
I december 2024 drev han, i egenskap av facktopp, igenom en blockad mot Israel. Enligt hans mening var det ”vansinnigt” att fortsätta handla med en ”krigförande stat som bryter mot mänskliga rättigheter”. Men även om Zina Al-Dewany vill ha det till att han därmed ”sagt ifrån” om Israel och därför fått sparken är det inte orsaken. Orsaken är att han gick ut i medierna och berättade vitt och brett om vilka företag som var berörda, och vilket krigsmateriel det handlar om, vilket gjorde honom till en nationell säkerhetsrisk.
Det kan vem som helst räkna ut – utom möjligen en kommunist. För det är han också, Erik Helgeson. Han har , enligt egen utsago, varit organiserad i Vänsterpartiet i bortåt 20 år och även stått på deras lista över valbara riksdagskandidater.
När han 2009 intervjuades av vänstertidningen Arbetaren jämförde han Hamas ”frihetskamp” med de svartas kamp mot apartheid i Sydafrika. Han bagatelliserade raketattackerna mot Israels civila och menade att Hamas krav var och är ”fullt rimliga”. Det är, sa han, absolut ingen överdrift att påstå att Israel är ett Hitlertyskland ”i vardande” och han förfasade sig över att Israel vill ”förstöra Hamas som politisk aktör”. Efter den 7 oktober är han, på i stort sett alla bilder, insvept i sin keffiyeh-snuttefilt.
Detta är den man som Aftonbladets ledarskribent nu ömkar. Förra året, när han lyckades få igenom omröstningen om blockad i fackförbundet, utnämnde hon honom till en av ”julens hjältar”. För Zina Al-Dewany är också en passionerad Israelhatare (och därmed också judehatare). Med en bakgrund på bland annat den kommunistiska tidningen Flamman har hon bidragit till att radikalisera Aftonbladets ledarsida på ett sällsamt obehagligt sätt.
Redan den 19 oktober 2023 började hon kämpa för Hamas sak. Då hade Israel ännu inte svarat på Hamas krigsförklaring – ändå skriver alltså Aftonbladet om ”Israels krigsbrott”.
”Alla fördömer Hamas. Vem fördömer Israels brott och dödande?” skrev Al-Dewany.
Jag säger det igen: Detta skrev hon den den 19 oktober – knappt två veckor efter Hamas brutala massaker och innan Israel svarade på attacken.
Det säger allt man behöver veta om Zina Al-Dewany och om Aftonbladets totala haveri.
Nu skriver hon alltså en sentimental snyftartikel om Erik Helgeson och väver in en hyllning till Gina Dirawi i drapan:
”Helgeson är inte ensam om att få bannor för att ha tagit ställning mot ett folkmord. Det senaste drevet går mot Gina Dirawi som ska leda melodifestivalen i SVT. För att hon vågat säga att hennes medverkan innebär representation för palestinier. Hade SVT och andra gått i taket om hennes rötter varit från, säg, Ukraina?”
Ungefär som om det är Gina Dirawis rötter som är problemet, när det i själva verket är hennes judehat som fått allmänheten att reagera. Det är skamlöst ohederligt.
Samtidigt är det helt förväntat. Det är trots allt omöjligt att vara hederlig när man drivs av hat mot en viss etnicitet och ständigt basunerar ut att terror mot judar är berättigat.
/Alicia Bengtsdotter






