– Vid varje konflikt mellan Israel och Hamas, eller andra terrorgrupper i området, har de stora medierna lagt skulden på Israel. Rubriker som ”Israel attackerar Gaza” har vällt ut över nyhetskonsumenterna – och först som en liten bisats, längst ner i artiklarna, framkommer att den så kallade ”attacken” i själva verket var ett svar på ett raketanfall från valfri terroristgrupp. Alicia Bengtsdotter beskriver fenomenet.
Unrwa är en märklig organisation. Till skillnad från Unkra, som grundades för att stötta och hjälpa flyktingar efter Koreakriget och som numera planenligt lagts ner efter att önskat resultat uppnåtts, lever Unrwa kvar år efter år, decennium efter decennium, och befäster bilden av palestinier som olyckligt lottade flyktingar.
Det är naturligtvis omöjligt för en organisation som verkar så nära terror och terrorutövare att behålla sin integritet och den 7 oktober 2023 visade det sig med all önskvärd tydlighet. FN:s oberoende undersökning visade att nio anställda vid organisationen valde att delta i terrordådet. Inom Unrwa finns alltså ett starkt stöd för Hamas – och uppenbarligen ett lika starkt hat mot Israel.
När Unrwas högste chef Philippe Lazzarini intervjuades av SVT:s Anders Holmberg i 30 minuter pratades det mycket lite om detta. Lazzarini medgav till sist, efter att Holmberg mycket vördnadsfullt och undergivet ställt frågan, att ”en eller två” av de anställda möjligen kunde vara skyldiga till att ha deltagit i terrordådet men han erkände inte att det var ett problem.
Lazzarini gavs också utrymme att sprida den lika klassiska som uttjatade myten om den judiska världskonspirationen. Det är Israel som styr över Sveriges regering, klargjorde Lazzarini beskäftigt. Och SVT, som är helt bekväma med att sprida förtal mot Israel, kallar det med illa dold förtjusning för ”Unrwas känga till Benjamin Dousa”.
Och här kommer vi till det den här artikeln egentligen är tänkt att fokusera på, nämligen den tendentiösa retorik som våra stora medier använder varje gång de rapporterar om Israel.
Det här har pågått i många år. Vid varje konflikt mellan Israel och Hamas, eller andra terrorgrupper i området, har skulden lagts på Israel. Rubriker som ”Israel attackerar Gaza” har vällt ut över nyhetskonsumenterna – och först som en liten bisats, längst ner i artiklarna, framkommer att den så kallade ”attacken” i själva verket var ett svar på ett raketanfall från valfri terroristgrupp.
Det försåtliga språkbruket har eskalerat under de två år som gått sedan massakern 7 oktober. Våra medier har konsekvent använt Hamas egna uppgifter som trovärdiga källor, med uttryck som den palestinska myndigheten ”säger”, den lokala hälsomyndigheten ”rapporterar” och det Hamaskontrollerade civilförsvaret ”uppger”. Det framställs som raka puckar, sant och trovärdigt.
När man rapporterar om Israel använder man ett helt annat språkbruk. IDF ”påstår” och ”hävdar”, ord som i ett sådant här sammanhang är negativt värdeladdade och kan förstås som att IDF troligen bara slingrar sig bort från sanningen, kanske rentav ljuger.
Ett av de medier som, vid sidan av det skattefinansierade public service, utmärkt sig särskilt mycket är nyhetssajten Omni, som drivs av Schibsted. De har varit oerhört envisa i sin strävan efter att demonisera Israel och tona ner Hamas roll. Och det är de fortfarande. Den 8 oktober läser jag följande:
”Under två års krig har över 67 000 människor dödats i Gaza, enligt den lokala hälsomyndigheten.”
Den lokala hälsomyndigheten – som alltså lyder direkt under Hamas. Inget ”påstår” eller ”hävdar” där inte.
Omni förklarar också att en tredjedel, över 18 000, av dessa är barn och de kan också berätta hur barnen dog:
”Ofta dödas syskon, kusiner och lekkamrater samtidigt i israelisk artillerield eller luftangrepp.”
Allt detta är alltså uppgifter som kommer direkt från Hamas. Ändå presenteras de som en ovedersäglig sanning.
Om gisslan skrivs inte mycket. Det är som om de inte finns. Förutom när Hamas själva publicerade en vidrig film på den utmärglade Evyatar David. Då diskuterades det livligt om ifall filmen verkligen var autentisk och den analyserades noggrant av flera stora medier. Till sist kunde SVT Nyheter, med hjälp av bland andra Göteborgsprofessorn Isabell Schierenbeck, konstatera att Hamas nog hade släppt filmen för att fler israeler skulle tröttna på kriget och kräva eftergifter från sin regering. Rentav ett gott syfte, om man tolkar Schierenbeck rätt, eftersom det enligt henne påverkar protesterna i Israel ”som riktar sig mot Benjamin Netanyahu och den högerextrema regeringens sätt att bedriva kriget i Gaza”.
Så vad händer nu, när fredsavtalet är påskrivet? Det vet ännu ingen men en sak kan vi nog räkna med: Svenska medier kommer att fortsätta lägga skulden på Israel.
/Alicia Bengtsdotter
