I sin artikel motbevisar Salo Aizenberg vanliga missuppfattningar och lögner om Gazakriget. Som att:
– ”Gaza är det ’mest dödliga’ kriget”,
– ”Gaza har den högsta procentuella andelen dödade av sin befolkning”,
– ”Gaza har den högsta andelen dödade kvinnor och barn”, och
– ”Den fysiska förstörelsen i Gaza saknar historisk motsvarighet”.
Ett återkommande påstående som förs fram av anti-israeliska aktivister och kritiker är att kriget i Gaza är ett unikt dödligt och katastrofalt krig. De hänvisar till statistik som skall visa totala dödsoffer, andelen civila skadade, antalet eller andelen kvinnor och barn som dödats samt omfattningen av förstörelsen, ofta med begränsningen ”det 21:a århundradet”.
Syftet är att framställa Israels agerande som i grunden kriminellt och att stärka den falska anklagelsen om folkmord genom att hävda att inget i modern krigföring kommer i närheten. Krig är fruktansvärt och Gazas förluster är tragiska, men det tragiska förvandlar inte en konventionell strid i bebyggelse till en aldrig tidigare skådad händelse.
När dessa påståenden granskas mot faktisk historisk data faller de samman allihop. Gaza är inte utan motstycke, inte det ”värsta” och inte ett extremfall i modern krigföring – inte ens detta århundrade. Dessa påståenden bygger på selektiv statistik, vilseledande beskrivningar och en ovilja att erkänna betydligt dödligare konflikter.
Denna artikel bemöter de viktigaste argumenten, även om ingen bör förvänta sig att de som investerat i detta narrativ plötsligt börjar tala sanning.
[I] Falskt påstående: Gaza är det ”mest dödliga” kriget
Påståenden om att Gaza är det dödligaste kriget under detta århundrade är uppenbart falska. Tigray-kriget i Etiopien, som utkämpades från november 2020 till november 2022, dödade uppskattningsvis 800 000 människor på två år. Varje uppmätt mått på fördrivning, svält och civilt lidande i Tigray överträffade vida allt i Gaza, även om man använder Hamas opålitliga statistik.
Det syriska inbördeskriget från 2011 till 2019 orsakade omkring 620 000 dödsfall. Det kan vara ännu högre efter att massgravar i år hittats nära Damaskus. Syrian Network for Human Rights dokumenterade 30 600 dödade barn i ett delmängdsunderlag på 234 000 dödsfall – vilket vida överstiger Gazas siffror för barn som dödats. Andra dödligare konflikter detta sekel inkluderar Jemens inbördeskrig med 377 000 döda och inbördeskriget i Sydsudan med 190 000 direkta dödsoffer plus ytterligare 193 000 till följd av svält.
Ingenting kommer nära det andra Kongokriget (1998–2003) vad gäller totala dödstal eller dödstakt. Kriget orsakade uppskattningsvis 5,4 miljoner dödsfall, i snitt 75 000 per månad. En rapport i The New York Times 2008 noterade att även efter att kriget upphört dog fortfarande 45 000 människor varje månad av dess följder.
Det finns också en pågående konflikt som är långt dödligare än Gaza: det sudanesiska inbördeskriget som började i april 2023, med uppskattningsvis 400 000 dödsfall, 12 miljoner människor på flykt och 25 miljoner som står inför extrem hunger. Trots att det orsakar mänskligt lidande i en mycket större skala får det nästan ingen uppmärksamhet från samma ”experter”, NGO:er och humanitära aktörer som hävdar att Gaza är unikt katastrofalt.
[II] Falskt påstående: Gaza har den högsta procentuella andelen dödade av sin befolkning
Haaretz-journalisten Nir Hasson påstod att inget krig resulterat i att 3 % av befolkningen dödas inom två år, baserat på Hamas påstående att 70 000 Gazabor har dödats av en förkrigsbefolkning på 2,1 miljoner. Bortsett från att ungefär 25 000 av dessa är kombattanter, har Hasson helt enkelt fel – både beträffande detta sekel och det förra.
Den brutala tre månader långa striden om Mariupol år 2022 är en tydlig och högst aktuell jämförelse som omedelbart motbevisar påståenden om Gazas aldrig tidigare skådade dödstal. Ukrainska myndigheter uppskattade ursprungligen 25 000 civila döda, men en AP-rapport indikerade att den verkliga siffran kan vara 75 000. Med en förkrigsbefolkning på 430 000 motsvarar den lägre uppskattningen 6 % av stadens befolkning, medan den högre överstiger 17 % – båda långt högre än Gaza. Kritiker kan invända att Mariupol bara är en stad, inte hela Ukraina, men Gaza är också bara ett av de områden där palestinier bor, med ytterligare 3 miljoner i Västbanken. Men även utan Mariupol har många konflikter överskridit tröskeln på 3 %.
Koreakriget var extremt dödligt. Sydkorea förlorade uppskattningsvis 1,3 miljoner människor av en förkrigsbefolkning på 20 miljoner, en förlusttakt på 6,5 %. Nordkoreas förluster var ännu värre, med uppskattningar som sträcker sig från 12 % till 15 % av den totala befolkningen. Andra moderna konflikter har producerat liknande förödande procenttal. Under Biafrakriget i Nigeria (1967–1970) dödades omkring 4 % av befolkningen i striderna, och 15 % om man inkluderar dödsfall från den faktiska svältkatastrof som inträffade. Separat, under Röda khmererna och under kriget med Vietnam (1975–1979), förlorade Kambodja 2 miljoner människor – över 20 % av sin befolkning. Det finns många ytterligare exempel, men poängen är klar: Gaza är inte ens i närheten av att slå statistiska rekord.
[III] Falskt påstående: Gaza har den högsta andelen dödade kvinnor och barn
Påståenden om att Gaza har haft den högsta andelen kvinnor och barn som dödats — cirka 48 % enligt Hamas senaste siffror — är också falska. Nyliga konflikter visar högre andelar. Problemet är att i de dödligaste krigen finns pålitlig demografisk data oftast inte tillgänglig, men där data finns motsäger den narrativet från Gaza.
I Tigray-kriget visade en studie av flyganfall över 24 distrikt att ungefär 28 % av dödsoffren var barn och 30 % var kvinnor — en kombination på 58 %. En studie över dödligheten från slaget om Mosul, utkämpat av en USA-ledd koalition och irakiska styrkor mot IS mellan 2016 och 2017, registrerade att mer än 54 % av de dödade var kvinnor och barn. Man behöver inte gräva fram obskyra fall eller faktiska folkmord för att hitta högre andelar; ett nyligen väl dokumenterat slag med västerländska militärers deltagande överstiger Gazas påståenden. Liknande resultat framkom i slaget om Raqqa. Bland cirka 1 000 identifierade dödsfall var 51 % kvinnor och barn, inklusive 28 % barn.
Slagen om Mosul och Raqqa är särskilt relevanta jämförelser med Gaza eftersom de båda innebar täta strid i bebyggelse mot en terroriststyrka som var inbäddad i en civil befolkning. Dessa strider betecknades inte som folkmord eller som brott ingen tidigare skådat, utan erkändes som den hårda verkligheten i urban strid mot en fiende som använde civila som skydd. IS hade inte heller sjutton år på sig att bygga ett tunnelsystem på 1 000 kilometer, vilket gör IDF:s resultat i Gaza ännu mer förenliga med normerna för västerländsk krigföring under ovanligt svåra omständigheter.
[IV] Falskt påstående: Den fysiska förstörelsen i Gaza saknar historisk motsvarighet
Förstörelsen i Gaza åberopas ofta som ett till synes tydligt bevis för folkmord, där kommentatorer insisterar på att sådan skada inte kan vara resultatet av laglig krigföring. Detta påstående förbiser den omfattande historiken av moderna strider i städer som gett lika stor eller större förstörelse. Gaza är allvarligt skadat men typiskt för högintensiv urban strid — och utgör inte bevis för folkmordsavsikt. UNCTAD:s rapport från november 2025 uppskattar att 70 % av Gaza var skadat eller förstört. Vissa områden är i stort sett intakta.
Viktigt är att om 3 % av gazaborna hade dött, inklusive kombattanter, så speglar det stora glappet mellan andelen fysisk förstörelse och dödsfall i hög grad framgångsrika evakueringar utförda av Israel, inte ett försök att utrota en befolkning.
Raqqa och Mosul visar detta tydligt. Raqqa bedömdes som nästan fullständigt förstört, med en uppskattning som fann att 80 % av byggnaderna var obeboeliga. En RAND-studie beskrev striden på sätt som nära speglar Gaza, och UNOSAT:s satellitbilder visar att i praktiken hela staden förstörts eller allvarligt skadats. IS hade lagt tunnlar mellan byggnader, riggat staden med sprängladdningar, dolt gator för luftövervakning och använt civila som sköldar — samma förhållanden som IDF stod inför.
Mosul drabbades av jämförbar förödelse, särskilt i västra delen och Gamla stan, med förstörelse uppskattad till mer än 80 %. Enligt en bedömning Världsbanken gjorde av irakiska städer efter kriget mot IS låg förstörelsenivåerna på 94 % i Bayji och 96 % i Al-Ba’aj, med förstörelse och skador över sexton guvernorat — ett område mycket större än Gaza — med ett genomsnitt på 59 %.
Utanför Mellanöstern orsakade den fem månader långa striden om Marawi på Filippinerna 2017, mellan regeringsstyrkor och omkring 1 000 IS-militanta, massiv förstörelse i en stad med 200 000 invånare. Civila dödsfall hölls låga tack vare effektiva evakueringar, men i ett stort område var mer än 95 % av byggnaderna förstörda eller skadade. Som en rapport från Stimson Center noterade: ”Marawi illustrerar alltså att även när dödligheten är låg och en befolkning evakueras, kan skador på infrastrukturen ändå allvarligt påverka såväl stadens befolkning som omgivande områden.”
Mariupol understryker denna poäng ytterligare. Staden, som omfattar 166 kvadratkilometer (nära hälften så stor som Gaza), såg förstörelse eller skador över nästan hela dess urbana område.
Sann statistik: Gaza har ett relativt lågt förhållande mellan civila och kombattanter
Baserat på tillgänglig data är förhållandet mellan civila och kombattanter i Gaza ungefär 1,8 till 1 (och troligen ännu lägre), om man använder Hamas påstående om 70 000 totala dödsfall och uppskattningsvis 25 000 dödade kombattanter. Detta förhållande är betydligt lägre än i senaste västerländskt ledda strider i bebyggelse. I Mosul uppskattades cirka 10 000 civila ha dödats jämfört med omkring 2 000–3 000 IS-krigare, ett förhållande på 3 till 1 i lägsta uppskattning. Större operationer i Irak och Afghanistan har visat förhållanden mellan 3 till 1 upp till 5 till 1. Förhållandet i Gaza motsäger därför anklagelser om folkmord eller godtyckligt riktade attacker.
Kritiker som inte kan acceptera denna verklighet har försökt manipulera båda sidor av förhållandet för att fabricera en högre siffra. När det gäller nämnaren räknar de ner antalet kombattanter genom att endast förlita sig på de stridande som IDF bokstavligt talat kan identifiera med fullständigt för- och efternamn och matcha mot en förkrigslista. Enligt denna absurda standard räknas varje kombattant som IDF inte helt kan identifiera under strid, kombattanter som befinner sig i tunnlar eller under rasmassor, eller individer rekryterade av Hamas efter krigets början, automatiskt som civila. Så skapas det falska påståendet om ”83 % civila dödade”.
När det gäller täljaren hävdar samma kritiker, utan bevis, att det totala antalet dödsfall är underskattat med omkring 40 %. De förklarar aldrig hur detta skulle vara möjligt när gazabor kunde och faktiskt också rapporterade tusentals dödsfall utan att behöva visa kroppar, och med tanke på de ekonomiska ersättningar som fanns som incitament. Två år in i konflikten finns ingen evidens för att trettio tusen eller fler dödsfall skulle ha förblivit orapporterade av sina familjer.
Sammanfattningsvis visar tillförlitlig data att Gazas förhållande mellan civila och kombattanter ligger klart under 2 till 1 — lågt för högintensiv strid i bebyggelse. Och talande nog, när denna siffra motsäger deras folkmordsnarrativ, försöker samma kritiker som blåst upp alla andra statistiska siffror plötsligt undergräva den, vilket bevisar att korrekta siffror aldrig varit målet; manipuleringen existerar enbart för att främja en anti-israelisk agenda.
Slutsats
När fakta motbevisar påståendena är den förutsägbara reaktionen att flytta målstolparna. Efter att ha framställt Gaza som en aldrig tidigare skådad, folkmordsliknande konflikt, avfärdar kritiker plötsligt all jämförande evidens och insisterar på att tidigare katastrofala krig är för hemska för att användas som datapunkter. Impulsen att framställa Israel som unikt kriminellt, snarare än något som drivs av sanningssökande, styr denna ständiga omformulering. Den avslöjar det ideologiska syftet bakom narrativet: att utmåla Israel som unikt kriminellt, även när bevisen visar något annat. I slutänden bevisar en tragisk situation inte att det förekommit ett folkmord, och fakta har fortfarande betydelse — även för dem som bestämt sig för att ignorera dem.
/Salo Aizenberg
”No, Gaza Is Not the Worst or Deadliest War by Any Measure”, här översatt och återpublicerad med författarens tillstånd. Notera att Aizenberg i tråden tar sig tid att besvara frågor från läsare.
Följ Aizenberg på X: @Aizenberg55
