Greta Thunberg och övriga deltagare i senaste versionen av ”Ship to Gaza” återvände till Sverige och höll en pressträff på Sergels torg. Händelsen har lett till diskussioner både om aktivisternas agerande och om mediernas bevakning av deras hemkomst.
När Greta Thunberg och hennes aktivistkollegor landade på Arlanda, efter sin pr-kampanj på den så kallade ”frihetsflottiljen” uppstod en underlig stämning. Thunberg fyrade av sitt numera välkända hånflin mot de journalister som mötte henne och förklarade att hon minsann inte tänkte säga något förrän vid presskonferensen på Sergels torg.
Bara det är skäl nog att fundera över vilka värderingar den forna klimataktivisten står för. En presskonferens mot Israel – på årsdagen av Hamas terrordåd.
Det är magstarkt, för att uttrycka det milt, men det är inte förvånande. De senaste veckorna har det avslöjats att Hamas varit inblandade i Ship to Gaza ända från begynnelsen, så att de här människorna valde just den 7 oktober för att föra fram sin kritik mot Israel och sitt förakt för terrorns offer är helt naturligt. De har bitit huvudet av skammen för längesen.
Det var dock ingenting som pressen reagerade på. I stället slöt de snabbt upp på Sergels torg som de blivit tillsagda. Men det blev inte riktigt som de hade tänkt sig. Thunberg & co styrde med järnhand, vägrade svara på frågor de inte gillade och behandlade journalisterna som om de varit vanliga dödliga.
Och det var just det som fick Medierna i P1 att snabbt ta upp Ship to Gaza-aktivisternas hemkomst – inte det skamlösa i att de hånflinande aktivisterna gjorde allt de kunde för att förmörka minnesdagen av 7 oktober.
Journalisterna kände sig illa behandlade av Thunberg o co, helt enkelt. Och när journalister känner sig kränkta, då använder de alla till buds stående plattformar för att skrika ut detta.
Men vad hade de då förväntat sig av en grupp människor som beter sig så som Thunberg och hennes terrorvurmande vänner? Jag gissar att de kanske hade förväntat sig något slags erkännande, särskilt journalisterna från public service och de andra stora mediehusen. Dessa har ju, med få undantag, lyft och till och med hyllat Thunberg & co i och upphöjt dem till fredsälskare. De har undvikit att uppmärksamma aktivisternas terroristkopplingar, deras eskalerande judehat och deras ständiga nonchalans mot de israeler som fallit offer för Hamas terror. Men tacken uteblev. De journalister, som höjt aktivisterna till skyarna, fick sitta på marken, som vilka vanliga människor som helst, och aktivisterna satt som kungligheter och såg ner på dem.
Detta uppmärksammar man alltså i Sveriges Radio och en av de som uttalar sig är TV4:s Lisa Svensson. Hon berättar att situationen på Sergels torg var ”väldigt märklig”:
”Att vi… eh… kallades till en pressträff men… pressträffen var… mitt på Sergels torg BLAND alla som hade varit på manifestationen. Så… demonstranter var liksom… omringade runt oss och så var vi… vi journalister ett… tiotal kanske… så alltså… grundpremissen tyckte jag var ganska… märklig… så här i efterhand”.
Välkommen i klubben, vill jag säga till Lisa Svensson. Vi är många, många som varit omringade av Palestinademonstranter i två års tid (och de har inte slutat marschera än) men vi har ignorerats av varenda stort mediehus. Våra protester mot det manifesterade judehatet har ansetts som odemokratiska, rentav högerextrema.
Programledaren fortsätter i allvarsam ton:
”Ja det är en udda pressträff som möter journalisterna på plats. Reportrarna får sitta på marken framför ett BORD där aktivisterna sitter uppradade. Runt omkring… står demonstranter. ”
Lisa Svensson förklarar att hon ”i princip” satt på knä framför de upphöjda och upprepar än en gång att det stod ”typ 300 demonstranter” runt omkring journalisterna.
Det finns så mycket som är stötande i allt det här. Att Thunberg & co svassar omkring som hånflinande Hollywoodstjärnor. Att medierna låter dem hållas utan att ifrågasätta dem. Att public service gör ett långt inslag om hur oerhört kränkta de är för att de plötsligt blir bemötta med samma nonchalans som aktivisterna visar vanligt folk.
Men det mest stötande av allt är att journalisterna inte granskar det väsentliga: Krafterna bakom Ship to Gaza och bakom Greta Thunberg och hennes aktivistvänner. Så länge de inte gör det är det omöjligt att ta dem på allvar.
/Alicia Bengtsdotter
