”Kvinna, liv, frihet är Irans framtid”, sa Netanyahu i höstas och upprepade den slogan som fick internationell spridning under protesterna i Iran mot landets slöjtvång 2022. Sedan kriget mellan Israel och Hamas startade har Israels premiärminister hållit flera tal till det iranska folket. I varje tal har han haft ett och samma budskap, nämligen att islamiska republikens undergång kan vara nära förestående.
Vi kommer att få se den framtiden mycket snabbare än vad folk tror, sa han. Dessa tal har väckt ett stort hopp hos landets invånare som anser sig vara gisslan under ett islamistiskt styre. Ett styre som alltid varit Israels och det iranska folkets gemensamma fiende. Netanyahu pekar tydligt på vad den islamiska regimen spenderar landets statskassa på, nämligen proxies som Hamas, Hizbollah, Syrien och Yemens Houtier – medan den iranska medelklassen utarmas. Det här är något det iranska folket skrikit sig hesa om i decennier och nu äntligen förstår en utländsk ledare dem. Äntligen finns det ett folk till i Mellanöstern som förstår dem. Kanske är det därför man så ofta ser iranier med den gamla iranska flaggan vid pro-israeliska demonstrationer runt om i världen. Själv växte jag upp i Iran och minns väl hjärntvätten varje morgon i skolan. Varje morgon skulle vi stå och ropa slagord som ”Död åt Israel” och ”Död åt USA”. Trots fyrtiofem års försök av hjärntvätt har den islamiska regimen mindre är 20 procent stöd i det senaste undersökningen. I dagarna framträdde den pensionerade professorn i statsvetenskap vid Teherans universitet, Sadegh Zibakalam, vid Arab Center for Research and Policy Studies i Doha och berättade om unga iraniers ”hat” mot palestinier: ”Jag såg det med mina egna ögon under de senaste 15 månaderna, graden av hat hos den yngre generationen iranier mot palestinier”. Orsaken är enligt professor Zibakalam att de islamiska ledarna stödjer palestinierna. Dagen efter hans uttalande lämnade Teherans åklagarmyndighet in åtal mot honom.
Hoppet att Europa skulle hjälpa iranierna har folket förlorat för länge sen. Frågar man gemene man ute på gatan varför islamisterna sitter kvar vid makten får man svaret ”För att väst och Europa tjänar på det”. Och i Israel har man sedan den 7 oktober 2023 vaknat till insikten att hatet mot judar aldrig försvunnit i Europa. I kölvattnet av Hamas massaker har västerländska ledare och akademiker försökt rationalisera och till och med rättfärdiga Teherans tilltagande aggression mot Israel. I media omfamnas uppfattningen att iransk krigsföring drivs av två faktorer: för det första av stödet för palestinier och för det andra som en avskräckande handling mot israelisk aggression. Men det är propaganda, avsedd att avleda från den islamiska republikens verkliga motiv. Javad Zarif, Irans vicepresident för strategiska frågor och tidigare utrikesminister, har sagt att regimen bara motsätter sig sionister, inte judar. Men högste ledaren Ayatollah Ali Khamenei och hans islamiska revolutionsgarde (IRGC) anser sig inbegripna i ett religiöst-ideologiskt krig mot judar. Tag ”Operation True Promise”, det namn som IRGC gav på sin senaste missilflod mot Israel. För västerlänningar betyder det inte mycket, men det är en direkt referens till Imam Sadegh, den sjätte imamen i shia-islam, som utlovade total förstörelse av judar. I grund och botten samma dödliga innebörd som ”den slutgiltiga lösningen”. När vänstern i väst rusar till ayatollornas försvar för att säga att Irans regim i själva verket är antisionistisk, inte antijudisk, blir de i praktiken den iranska regimens nyttiga idioter. För inte länge sedan uttalade IRGC:s befälhavare öppet i iransk statlig television att regimen är i krig med ”de onda judarna”, att det inte finns någon skillnad mellan sionister och judar, och att ”sionisternas rot är judar.”
Genom sin proxy Hizbollah har den islamiska regimen länge stått på Israels norra tröskel. Dagen efter den 7 oktober började raketerna regna in över norra Israel, vilket tvingade fram evakueringen av 60 000 civila och startade ett krig som Israel, till skillnad från konflikten i Gaza, hade planerat i årtionden. Inom loppet av två veckor i slutet av september inaktiverades Hizbollahs kommunikationsnätverk, de flesta av dess ledare dödades och en betydande del av den missilarsenal som hade betraktats som det allvarligaste hotet mot israelisk säkerhet slogs ut.
Det är en stor framgång för Israels säkerhet. Men så länge den antisemitiska, islamistiska regimen existerar i Iran, kommer ännu en 7 oktober att vänta runt hörnet.