Den skattefinansierade biografen Zita i Stockholm hamnade nyligen i blåsväder efter ett samarbete med BDS-rörelsen, ett beslut som senare drogs tillbaka. Händelseförloppet, kommunikationen kring avhoppet och uppgifter om hot har väckt frågor om ansvar, omdöme och transparens.
Att en skattefinansierad svensk biograf samarbetar med en rörelse som BDS är fullkomligt oacceptabelt. BDS ägnar sig åt demonisering av Israel, och ställer krav på Israel som inga andra länder möts av. De förnekar dessutom Israels rätt att existera och drar sig inte för att använda klassisk antisemitisk retorik, som att jämföra Israel med Hitlertyskland och anklaga judar för att vara kollektivt ansvariga för Israels politik.
Ändå valde alltså Zita att samarbeta med dem. Hur är det möjligt? Är de så naiva och okunniga att de inte vet vad BDS står för – eller är Zita genomsyrat av samma judehat som BDS ger uttryck för?
Man tycker ändå att ledningen för Zita borde ha förstått att ett samarbete med en öppet antisemitisk organisation skulle bli uppmärksammat – och att uppmärksamheten skulle bli negativ. Att de inte gjorde det beror på att judehatarna numera har lärt sig att de kommer undan med nästan vad som helst. Det är så det blir när de har medierna på sin sida, och när huvudstaden anpassar kollektivtrafiken efter deras krav.
I majoriteten av svenska nyhetsmedier framställs palestinaaktivisterna som representativa för hela befolkningen och min gissning är att Zita trodde att de skulle få godhetspoäng när de gjorde gemensam sak med BDS.
Det fick de förstås också, men bara i medierna och framför allt i vänstermedierna – och dessa utgör en minoritet av landets invånare. Så när samhällsdebattören Aron Flam uppmärksammade det hela i sociala medier, genom att klistra upp lappar som förklarade biografen ”Judenrein”, blev det besvärligt för biografledningen. Alla utom judehatarna inom vänstern fattade den klockrena satiren och Zita hamnade genast i blåsväder.
När de till sist insåg att deras rykte som kulturbärare var kört drog de sig ur samarbetet med BDS. Men istället för att erkänna att de begått ett misstag valde de att servera en lögn: De hade blivit bombhotade, påstod de.
Denna lögn svaldes med hull och hår av TT, som snabbt kablade ut den till sina kunder. Biografens ordförande Björn Jordell sa till SVT Nyheter:
– Man säger att man ska spränga Zita.
Han tyckte dock inte att det kändes bra, erkände han:
– Det känns som att vi lägger oss ner, och det kan uppfattas så, men när man ställer det mot hot mot personal och hot mot bion, så tar vi det här beslutet i alla fall.
Det var ju omtänksamt. Eller hade varit det om det där med bombhoten varit sant. Vilket det inte var. Det hade inte kommit in en enda anmälan till polisen om bombhot mot Zita. Men fröet till misstänksamhet mot Israels vänner var redan sått och på sociala medier började det dyka upp konspirationsteorier om ”våldsbejakande judiska terrorister”.
När lögnen uppenbarades – vilket även det var Aron Flams förtjänst, eftersom han gjorde det TT och övriga medier inte ville, nämligen kontaktade polisen och frågade – svängde Björn Jordell ihop en annan lögn istället. Då hette det att han ”trodde” att ledningen anmält.
Ledningen? Björn Jordell är ordförande för Zita. Han ÄR ledningen. Behöver jag ens påpeka hur löjligt hans påstående är?
Som grädden på moset – eller ska vi säga som en extra dimension av hyckleri – visade Zita även dokumentären Shoah i samband med Förintelsens minnesdag. Det är svårt att tänka sig något mer osmakligt än att en dokumentär om Förintelsen visas på en biograf som stoltserar med att bojkotta judar.
Att peka ut vad som är värst i allt det här – Zitas uppenbara dragning åt terroristsympatierna i BDS, det onyanserade hatet mot världens enda judiska stat eller det ohederliga hyckleriet – är inte helt lätt. Men en sak är säker: Zita är sannerligen ingen ”folkets bio”. Visserligen klirrar det i deras kassa av våra surt förvärvade skattepengar men i övrigt har de anpassat sig helt efter en minoritet som har judehatet som ledstjärna.
/Alicia Bengtsdotter
