Den fristående kolumnisten PM Nilsson skriver i Dagens Industri den 2 oktober 2024 om att efter ett år av akut kraftmätning mellan Israel och Iran är det uppenbart att Israel behöver ett tydligare stöd. Nilsson menar att en ”Israelisk seger ligger i hela västvärldens intresse”.
”Den 7 oktober 2023 begick Hamas och ett antal andra palestinska terrororganisationer, understödda av Iran, den värsta massakern på judar sedan andra världskriget. 766 civila israeler och 373 israeliska soldater dödades. 247 togs som gisslan. Israel firade sabbat den dagen.
Ett av målen för terrorgrupperna var en musikfestival där 364 dansande ungdomar dödades. Det sexuella våldet var besinningslöst, liksom tortyren.
Dagen efter påbörjade Irans privatarmé i Libanon, Hizbollah, ett raketanfall från norr som fortfarande pågår. 80.000 israeler har lämnat sina hem. Även Iran själv har återkommande avfyrat svärmar av missiler in i Israel, senast under tisdagen.
Efter ett år avtecknar sig konturerna av Israels svar. En del är sig likt från andra tillfällen då israelerna har slagit tillbaka, som användningen av långtgående infiltration, mycket högupplöst kunskap om fienden på individnivå, kreativa vapen som personsökarsprängningarna och naturligtvis brutala bombkampanjer.
Men Israel tycks också vilja ändra maktbalansen i sin region och i denna ambition bör de ha ett tydligare stöd.
Ett återkommande trauma för Israel är känslan av ensamhet. Israels försvarsmakt har gång på gång tvingats utkämpa existentiella krig och dess befolkning har utsatts för mycket grov terrorism, men ändå inte riktigt känt ett självklart stöd.
Inte ens när den palestinska terrororganisationen Svarta september utförde massakern på den israeliska OS-truppen i München 1972 var reaktionerna självklara.
Tysk polis misslyckades redan från början. Olympiska spelen fortsatte nästan som om inget hade hänt och efter en flygkapning av ett Lufthansaplan frigav Västtyskland tre arresterade palestinska terrorister. De höll en triumferande presskonferens i Tripoli.
Israels underrättelsetjänst svarade med en 20 år lång hämndkampanj över Mellanöstern och Europa som till slut likviderade samtliga individer som var inblandade i massakern.
Omedelbart efter den 7 oktober 2023 var sympatierna på Israels sida, men ganska snart tunnades de ut. Israels krig mot Hamas i Gaza har otvivelaktigt krävt alltför många civila liv. Men Israels kamp för sin existens bör ha ett starkare stöd i den demokratiska världen.
Om Palestina skulle ”befrias” från floden till havet skulle Israel försvinna. Tänk tanken för ett ögonblick att Israel inte hade lyckats slå tillbaka 1948, 1967, 1973, 1982 och inte 2023 och att det var Hizbollah, Hamas och Irans alltmer världsfrånvända regim som nu hade haft det strategiska övertaget.
Det hade varit en katastrof för det judiska folket, men också för regionen och för den demokratiska världen.
Om Israel hade förlorat då eller förlorar nu hade Medelhavets sydöstra hörn dominerats av diktaturer och terrorsekter.
I Rysslands krig mot Ukraina har väst lätt att se vems sida vi står på, både av moraliska och strategiska skäl. Vi efterlyser ingen vapenvila utan Ukrainas seger.
I Israels försvarskrig är det återkommande svårare, kanske för att moralen pendlar mellan att se israeliskt förtryck av palestinier och israelisk kamp för sin existens. Omvärldens reaktion är för det mesta att mana till återhållsamhet och vapenvilor.
Men vi bör se det strategiska argumentet tydligare. Om Israel hade förlorat då eller förlorar nu hade Medelhavets sydöstra hörn dominerats av diktaturer och terrorsekter. Det libanesiska tillståndet hade utvidgats söderut. Irans hårdföra teokrati hade haft sin härskararmé långt ner mot Sinai tills egyptierna hade satt stopp.
Ingenting hade varit bättre på marken och ingenting hade varit bättre i Libanon, Syrien, Iran eller för resten av den muslimska världen, för Europa och västvärlden.
Detta begriper till och med realistiskt sinnade arabländer och det bör formuleras oftare och mer konkret i väst, inte minst i Sverige som skiftat till en klart mer realistisk utrikespolitik med betoning på svenska intressen.
Här har den nya utrikesministern ett bra tillfälle att ta nya steg.
Israels roll som regional dominant är ett vitalt intresse för den demokratiska världen. Israel är inte ensam i sin kamp. Europas och USA:s intresse är inte eldupphör utan israelisk seger mot Hamas och Hizbollah. Vårt intresse är inte balans mellan Israel och Iran utan israeliskt övertag. Målet är regimskifte i Teheran och att bryta alliansen Iran-Ryssland-Kina.
För övrigt bör vi rakt av köpa in det israeliska luftförsvarssystemet och lägga det över Östersjön i en Baltic Dome. Samt infiltrera ryska strukturer och slå tillbaka varje ryskt lönnmord på europeisk mark.”
