Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard har i stora drag intagit en mer balanserad linje i frågan om Gazakriget jämfört med många av sina europeiska kollegor. Men här har ett aktuellt inlägg på ministerns X-konto försetts med formuleringar som riskerar att förmildra, relativisera och förskjuta fokus från konfliktens kärna. [Några dagar senare kom emellertid ministerns utrikesdeklaration, där det dessbättre fanns en del positiva inslag.]
Sveriges regering och utrikesminister Maria Malmer Stenergard har till skillnad från många andra lyckats inta en förhållandevis rimlig position när det gällt Gazakriget. Men ett aktuellt inlägg från utrikesministern behöver synas närmare.
Så här skriver utrikesministern på sitt X-konto:
”De bilder och filmer vi ser från när israelisk gisslan släpps är fruktansvärda. Det civila lidandet har under lång tid varit stort på båda sidor.
Sverige stöder ansträngningarna för att samtliga ur gisslan ska frisläppas och att det humanitära läget förbättras avsevärt. En varaktig vapenvila är en förutsättning för att kunna påbörja arbetet mot en tvåstatslösning. Hamas bör inte ha plats i ett framtida styre av Gaza.”
1) ”Det civila lidandet har under lång tid varit stort på båda sidor”, inleder ministern.
Och så är det förstås. Så är det i krig. Men det är en ytterst märklig inledning just nu och idag i ett inlägg om den frisläppta israeliska gisslan.
För att friska upp minnet:
I Vapenvila rådde.
II Hamas och andra palestinska terrorgrupper bröt vapenvilan genom att tränga sig in i Israel – mörda, våldta, tortera och kidnappa israeler.
III Krig utbröt.
Krig leder alltid till lidande, men minns vilka som bär ansvar för Gazakriget. Hamas.
Genom att direkt ramla tillbaka på ’båda sidors civila lidande’ förminskar utrikesministern de gisslantagna israelernas unika lidande, och relativiserar deras situation.
Den här konflikten har förövare och offer. Förövarna är de terrororganisationer som med brett folkligt palestinskt stöd våldfört sig på israeler. De sistnämna är offer. Blanda inte samman korten, och våga formulera skillnaden mellan dem.
2) Att ”påbörja arbetet mot en tvåstatslösning”, är en formulering helt i enlighet med EU-praxis. Den är bekväm och lättsmält, och upprepas därför av många politiker utan närmare eftertanke eller precisering. Men vad innebär den?
Palestiniernas president Arafat förkastade Israels konkreta erbjudande om tvåstatslösning redan i Camp David år 2000, då palestinierna avböjde allt de officiellt påstått sig eftersträva. Därefter har Israels väljare tvingats inta en alltmer försiktig hållning till den typen av förslag. (Särskilt som Arafats svar då var att utlösa den andra intifadan, terrorintifadan.)
Frasen att ”påbörja arbetet mot en tvåstatslösning” är i nuläget måhända en lämplig rubrik för ett akademiskt seminarium i freds- och konfliktlösning, men innehåller inget användbart på plats i Israel och de palestinskt kontrollerade områdena. Vilka vore Israels motpart? Förövarna i Fatah, eller förövarna i Hamas?
Flertalet Gazabor skulle över huvud taget inte kunna relatera till frasen ”tvåstatslösning”. Varken före eller efter 7 oktober.
Och många av de israeler som fortfarande strävat efter nämnda tvåstatslösning drabbades själva mycket hårt 7 oktober, vilket inte gör utrikesministerns referens mindre tondöv.
3) Och avslutningsvis: ”Hamas bör inte ha plats i ett framtida styre av Gaza”.
”Bör inte”? Väl medveten om vad Hamas står för, och vilka följder terrororganisationens ideologi får för såväl israeler som palestinier, formuleras meningen hellre: Hamas får inte eller kan inte ingå ett framtida styre av Gaza. Allt annat är för passivt, närmast bekräftande.
Hamas är terrorklassat även av Sverige. Terrorklassat med drivkraften att döda judar, vilket rörelsen också visat i ord och handling. Inte minst 7 oktober 2023.
En jämförelse: Hur många hade efter Hitlers självmord våren 1945 valt formuleringen att ”NSDAP inte bör ha plats i ett framtida styre av Tyskland”?
Utrikesministerns inlägg lyckades i all sin enkelhet inkludera flera olyckliga nyckelformuleringar. Därför utgör det ett pedagogiskt exempel på hur man lämpligen inte uppmärksammar att Hamas nu släpper ett urval av hårt medfarna gisslan.
Som sagt, Sveriges utrikesminister och regering har uttryckt sig rimligare än många andra, så det går att förvänta sig mycket mer. Förhoppningsvis bekräftas detta redan på onsdag, då utrikesministern presenterar sin och regeringens utrikespolitiska deklaration.
/AE
[Uppdatering: Svensk utrikespolitik på rätt väg, trots allt]
