När FN-rapporten tiger om terrorns ekonomi

En ny FN-rapport anklagar Israel for att driva en “ekonomi av folkmord”, men undlåter att nämna att miljarder biståndskronor från EU, FN och Sverige hamnar i fickorna på terrorgrupper och upprätthåller konfliktekonomin i de palestinska områdena.

FN-rapportören Francesca Albanese har nyligen lagt fram rapporten From economy of occupation to economy of genocide till FNs råd för mänskliga rättigheter. Där anklagar hon Israel for att ha byggt sin ekonomi på “ockupation, kolonial rasdominans och folkmord”¹. Hon hävdar också att hela den israeliska näringsstrukturen – från högteknologi till matproduktion – profiterar på palestiniernas lidande.

Problemet är att rapporten är starkt partisk och fullständigt ensidig. Ännu värre: Den utelämnar helt väsentliga fakta om den ekonomiska verkligheten i de palestinska områdena. Resultatet är en text som mer liknar politisk aktivism än en nykter FN-rapport.

Vem öser egentligen in pengar i konfliktekonomin?

Sedan Oslo-avtalen 1993 har det internationella samfundet gett palestinierna över 40 miljarder dollar i bistånd². Enbart Norge har gett nästan 14 miljarder kronor³. Detta är en av världens mest understödda befolkningar per capita. Men vart har pengarna gått?

En betydande del av pengarna har hamnat i fickor på auktoritära ledare och terrororganisationer. Här är några exempel:

1. “Pay-for-slay”

Den palestinska myndigheten (PA) använder ca 330 miljoner dollar per år till att betala «stipendier» till dömda terrorister och deras familjer⁴. Detta belönar våld och ger ekonomisk motivation till nya angrepp. EU har bidragit till PAs budget, något som indirekt möjliggör dessa utbetalningar⁵.

2. Hamas’ tunnelekonomi

Efter varje Gaza-krig lovar världen miljarder till återuppbyggnad. Men stora delar av cementen och stålet hamnar i terrortunnlar, inte i bostäder. Israeliska data visar att upp till 90 % av det byggmaterial som kommer in i Gaza konfiskeras av Hamas⁶.

3. EUs “dolda bosättningsprojekt”

EU har använt hundratals miljoner euro på att bygga olagliga palestinska byggnader i område C på Västbanken – i strid med Oslo-avtalen som ger Israel kontroll över området i väntan på förhandlingar⁷.

4. Valutavinst till Hamas

UNRWA betalar sina 13 000 anställda i Gaza i amerikanska dollar. Hamas kontrollerar växlingsmarknaden och tar provision, mellan 10 och 25 procent på varje dollar som växlas till shekel. Detta kan ha gett Hamas upp emot 5 miljoner dollar i månaden direkt in i krigskassan⁸.

5. UNRWA som ideologisk aktör

UNRWA upprätthåller och utvidgar definitionen av “palestinska flyktingar” for varje generation. Samtidigt undervisar de barn i att hela Palestina är ockuperat och att de ska “återvända”. Detta upprätthåller narrativet att Israel inte har rätt att existera⁹.

6. NGOs “friköp” av terror

Internationella NGOs driver sjukhus, skolor och universitet som PA och Hamas kunde betalt för själva. När detta täcks av utländska medel, kan lokala myndigheter i stället använda egna pengar till raketer och terrorinfrastruktur¹⁰.

7. Informationskrig i Väst

Flera NGOs som får europeiskt stöd sprider aktivt Hamas’ och PAs narrativ till västliga medier och politiker. Några av dem hyllade till och med 7 oktober-massakern som “legitimt motstånd”¹¹.

MIFF har dokumenterat detta i åratal

Många av de saker som denna krönika tar upp är inte direkt nya. MIFF har i åratal dokumenterat och varnat för hur norskt och europeiskt bistånd används till att finansiera terrorlöner, bygga olagliga strukturer i område C, stötta UNRWAs problematiska roll och främja NGO-aktivism på bekostnad av fakta och balans.

Medan FNs särskilda rapportörer konsekvent har underlåtit att ta upp dessa problem, har MIFFs artiklar och analyser fyllt detta tomrum i offentligheten. MIFF har varit en av de få stämmor som ständigt sätter ljuset på hur bistånd kan bidra till att upprätthålla konflikten snarare än att lösa den.

FN-rapporten som tiger om realiteterna

Detta bör egentligen vara välkända förhållanden för alla som jobbar med bistånd och konfliktekonomi. Men i Albaneses rapport är de fullständigt frånvarande.

• Det står ingenting om bistånd som används till terror.
• Ingenting om lön till terrorister.
• Ingenting om underminering av Oslo-avtalen med EU-finansierad byggnation i område C.
• Och ingenting om hur UNRWA och NGOs ger Hamas både politiskt skydd och ekonomisk vinst.

När Francesca Albanese och hennes FN-rapport undlåter att nämna detta, säger det oss mer om hennes agenda än om realiteterna på marken.

Rapporten blir som en politisk pamflett där Israels existens närmast ställs inför rätta – medan våld från palestinsk sida blir totalt ignorerat.

Fotnoter

1. Läs rapporten här (PDF)
2. OECD, «International aid to Palestinians»
3. no, «Norge har gitt 14 milliarder kroner i bistand til Palestina siden Osloavtalen», 2021.
4. Times of Israel, «Palestinian Authority spent $330 million on terrorist stipends in 2018»
5. Jerusalem Post, «EU resumes funding for Palestinian Authority despite continued hate in textbooks», 23 juni 2022.
6. Times of Israel, «Most cement sent to Gaza for rebuilding is stolen by Hamas for terror tunnels», 31 maj 2016.
7. Begin-Sadat Center for Strategic Studies (BESA), Edwin Black, «How the EU is Financing Illegal Palestinian Settlements in Area C», 2019.
8. LA Times/AP, «UNRWA dollars aid Hamas via Gaza currency control, lawsuit claims», 2024.
9. UN Watch, «UNRWA teachers spread antisemitism and incitement to terrorism», 2021.
10. BESA Center, Hillel Frisch, «Hamas prioritizes war over welfare», 2020.
11. NGO Monitor, «Palestinian NGOs responses to October 7», 2023.