Europeiska tjänstemän uttalar sig ofta om vikten av att stödja och skydda pro-palestinska grupper som kallas “civilsamhället” (SCO) eller ”icke-statliga” (NGO).Påståendena används för att rättfärdiga de miljarder euro årligen som EU och de enskilda länderna kanaliserar, ofta utan insyn, till sådana organisationer.
Dessa favoriseras ekonomiskt för att ”främja mänskliga rättigheter, demokrati, fred och andra goda gärningar”. När tjänstemännen tillfrågas varför medel går till grupper som anordnar demoniseringskampanjer med etiketten “apartheid”, kan de inte svara.
Inte ens när ett antal tjänstemän från några av NGO:erna själva var inblandade i terrorattacker, övertygade detta inte regeringarna att ifrågasätta civilsamhällets mantra.
Professor emeritus Gerald M. Steinberg, grundare och ordförande för NGO Monitor, anser i en debattartikel att den pågående korruptionsskandalen i EU sätter ljuset på EU:s brist på granskning av mottagarorganisationerna.
Stor korruptionsskandal i EU
Men den utredning som nu pågår i Bryssel av ett antal inflytelserika ledamöter i Europaparlamentet om misstänkt korruption kan ändra på detta. Man fann 600 000 euro i kontanter när 16 tjänstemäns hem genomsöktes. Kopplingen till Qatars regering och olika NGO:er kan tvinga fram en allmän granskning.
Steinberg skriver: Europaparlamentets ordförande fördömde de “ondskefulla aktörerna, kopplade till autokratiska tredjeländer” som “ska ha beväpnat icke-statliga organisationer.” Den misstänkta inblandade NGO:en Fight Impunity, har, liksom många i branschen, hävdat att de främjar mänskliga rättigheter och förklarat att “principen om ansvarighet som en central pelare i arkitekturen för internationell rättvisa…”
Mogherini i NGO-styrelsen
En av hedersledamöterna i styrelsen var EU:s tidigare utrikespolitiska chef Federica Mogherini, som gav organisationen och dess insamlingsarbete en aura av legitimitet. Mogherini avgick snabbt efter avslöjandena och försökte ta avstånd.
Även NGO-aktivisten Maria Arena, en uttalad anti-israelisk belgisk parlamentsledamot, meddelade snabbt sin “tillfälliga avgång”. Arena ledde EU:s utskott för mänskliga rättigheter.
Noll koll?
Fight Impunity´s webbplats har ingen information om dess ekonomi och inga givare är listade. NGO Monitors forskare avslöjade dock en enda rad i en nio sidor lång EU-rapport från december 2020 som löd: “Den viktigaste givaren är Sekunjalo Development Foundation.” Inga frågor ställdes.
Hade EU-tjänstemännen reagerat, skulle de ha funnit att Sekunjalo Development Foundation (SDF) är baserad i Sydafrika och har många röda flaggor gällande Qatars finansiering, korruption kopplat till Sydafrikas förre president Jacob Zuma och affärsuppgörelser med Kina i utbyte mot censurkrav om massinterneringen av uigurer.
Men EU brydde sig inte om att kontrollera NGO:n.
Är CSONGO en religion?
Steinberg fortsätter i sin debattartikel: För så länge NGO:er och deras finansiärer ser “civilsamhället” som en religion, komplett med en haloeffekt som skyddar dessa grupper och finansieringsprocessen från kritisk analys, kommer dörrarna till korruption och övergrepp att fortsätta att vara vidöppna.
Hopp om skärpt granskning
Kan denna stora skandal leda till en skärpt granskning av de pro-palestinska NGO:ernas koppling till uppvigling, antisemitism och terror? Det är bara att granska protokollen och den ekonomiska redovisningen kritiskt. Det handlar inte bara om tiotals miljoner Euro utan även om den skada som korruptionen och den felaktiga användningen orsakar.
EU måste ha en effektiv mekanism för att hindra mottagarna av bistånden att utöva politiskt inflytande utan ansvar.
