Efter 15 års utredning har den israeliska försvarsmakten kunnat fastställa var menig Yaakov Zrihan begravdes efter att ha stupat i självständighetskriget 1948. För familjen innebär det ett efterlängtat avslut på en 78 år lång ovisshet. Flera israeliska tidningar skrev om detta under onsdagen, däribland Arutz Sheva.
Yaakov Zrihan kom till Israel från Casablanca i Marocko i december 1947, ombord på Haportzim – ett av de fartyg som förde judiska invandrare till landet trots det brittiska mandatets restriktioner. Efter jordbruksutbildning i Kibbutz Ramat Hakovesh inskrevs han i april 1948 in i Etzionibrigaden, där han tjänstgjorde som förare. Brigaden – även kallad Jerusalembrigaden – spelade en avgörande roll i försvaret av judiska bostadsområden under kriget, och deltog i intensiva strider för att säkra försörjningsvägar och hålla ställningar mot upprepade angrepp från arabiska styrkor.
Den 20 april 1948 deltog Zrihan i en av krigets mer ödesdigra konvojer: cirka 300 fordon som skulle bryta sig igenom till det belägrade Jerusalem inom ramen för Operation Harel. Konvojen möttes av kraftig arabisk eld vid Sha’ar Hagai, och Zrihan stupade tillsammans med 13 andra. Han begravdes den 22 april i Kiryat Anavim, men gravens exakta plats föll sedan i glömska.
År 2024 tillsatte IDF:s avdelning för saknade en särskild utredningsgrupp. Genom arkivstudier, vittnesintervjuer, jordanalyser och arkeologiska undersökningar kunde man till slut fastställa att Zrihan vilar i en militär massgrav tillsammans med sju andra stupade från Harelbrigaden.
Beskedet lämnades i tisdags till familjen, däribland Zrihans systrar, av brigadgeneral Edna Eliya, chef för IDF:s personalavdelnings enhet för stupade.
Zrihans syster Yvonne Cohen beskrev vad nyheten betyder för henne:
”För mig betyder det allt att ha hittat min brors gravplats. Jag ska ringa mina söner så att de, för första gången, kan recitera kaddish vid hans grav.”
Inom kort kommer en statlig militärceremoni att hållas vid graven, där en minnessten med hans namn ska sättas upp – 78 år efter att han föll. Ännu en påminnelse om att Israel, även decennier senare, håller fast vid principen att ingen soldat lämnas kvar.
–
Se även tidigare artikel hos MIFF (april 2026):
”Ingen soldat överges” – Dov Parmet förs till vila efter 78 år
