Sprängningen av Hizbollahs massiva anläggning på Ali Taher-höjden visar varför det är viktigt att IDF blir kvar i södra Libanon. Luftangrepp räcker inte för att neutralisera det underjordiska hotet, skriver en tidigare brigadgeneral.
Sprängningen av Hizbollahs komplexa tunnelnätverk på Ali Taher-höjden i södra Libanon var en formidabel operativ bedrift av IDF. Operationen möjliggjordes av ett helt avgörande beslut: Israels beslut att inte dra sig tillbaka för tidigt från södra Libanon, skriver Asher Ben Lulu, tidigare stabschef för IDF:s norra kommando, i en debattartikel i tidningen Yedioth Ahronoth.
Om Israel hade dragit sig tillbaka hade det varit omöjligt för IDF:s ingenjörstrupper att kartlägga och förstöra anläggningens fem kilometer underjordiska korridorer – en krävande operation där det gick åt över 1 100 ton sprängämnen.
Tunnlarna under Ali Taher är ändå bara en liten del av ett större nätverk, påpekar Ben Lulu. Under årtionden har den iranskstödda terrororganisationen Hizbollah byggt tusentals underjordiska anläggningar och installationer över hela södra Libanon. De har förvandlat området till en gigantisk, fästningsliknande zon som är omöjlig att neutralisera enbart från luften.
Tre avgörande lärdomar
Ben Lulu pekar på tre centrala slutsatser efter operationen på Ali Taher:
I) Fysisk närvaro är nödvändig: Vissa militära anläggningar och viss infrastruktur kan bara avslöjas och monteras ned genom en uthållig närvaro på marken.
II) Ingen annan gör jobbet: Det finns i dag inga andra styrkor (varken FN eller den libanesiska armén) som kan eller vill göra det här jobbet åt Israel.
III) Målinriktad och långvarig insats: Att undanröja hotet från Hizbollah kräver en långvarig, metodisk och systematisk militär kampanj.
Att Hizbollah inte heller kunde rädda sina egna terrorister som var instängda i tunnelkomplexet tillförde en viktig psykologisk dimension. Det har blottlagt organisationens nuvarande svaghet och försvagade ställning i Libanon.
En strategisk nyckelposition
Som tidigare stabschef för IDF:s norra kommando känner Ben Lulu den här terrängen ingående. Ali Taher-höjden är långt mer än en dominerande höjdrygg ovanför den kända Beaufortborgen; den är själva nyckeln till att förstå det militära system som Hizbollah har byggt upp i södra Libanon.
Höjden gav den iranskstödda terrorgruppen full kontroll över gränsområdet mot Israel och var en helt central pjäs i Hizbollahs ledningsstruktur och i organisationens konkreta planer på en invasion av norra Israel.
Att Israel nu kontrollerar höjden påverkar också situationen ända upp till Litanifloden, hotar Hizbollahs bakre linjer kring Nabatieh och gör att israeliska styrkor kan utvidga operationerna längre norrut om det skulle bli nödvändigt.
Tunnelanläggningen i Ali Taher var inget enstaka fall utan en del av en genomtänkt doktrin som Hizbollah har utvecklat för att uppväga IDF:s tekniska överlägsenhet.
Det finns inga genvägar till att neutralisera ett sådant hot och ett sådant system. Det kräver exakt underrättelseinformation, infanteri, ingenjörstrupper, noggrann undersökning av terrängen – och framför allt: tid. Inte ens massiv luft- och underrättelseöverlägsenhet kan ersätta fysisk närvaro på marken.
Israel kan inte upprepa det förflutnas misstag
Vapenvilan i Libanon har försatt Israel i en svår situation. Trots de hårda slag som Hizbollah har tillfogats skulle ett israeliskt tillbakadragande – utan att infrastrukturen förstörs och återuppbyggnad förhindras – innebära att Israel om några år kan stå inför nya hot från en ännu mer dödlig terrororganisation.
Detta måste också ses i samband med hotet från Iran. Underrättelser tyder på att Ali Taher-komplexet byggdes med direkt finansiering och vägledning från Teheran, påpekar den tidigare chefen för IDF:s norra kommando.
Hizbollah och Hamas har båda byggt sin doktrin på antagandet att Israel kan föra ett intensivt men aldrig ett långvarigt krig. Från deras utgångspunkt är det en seger i sig att överleva tills IDF till slut drar sig tillbaka.
Men på Ali Taher – en av de mest befästa positionerna i Libanon – krossades den formeln. Tunnlarna som byggts för att skydda terroristerna blev i stället deras dödsfälla.
Civilbefolkningen måste vänta med att återvända
En långvarig närvaro innebär förstås risker och en stor belastning för både den stående armén och reservisterna. Men genom att metodiskt undanröja terrorinfrastrukturen innan libanesiska civila får återvända till gränsområdet kommer faran att minska över tid, och man kommer att behöva färre soldater på sikt, menar Ben Lulu.
Han skriver vidare att lärdomen från Ali Taher är kristallklar: libanesiska civila bör inte få återvända till byar i områden som kontrolleras av IDF förrän den militära infrastrukturen är fullständigt förstörd, och inte förrän den libanesiska armén faktiskt genomdriver avväpningen av Hizbollah i södra Libanon.
I den pågående operationen agerar IDF annorlunda än Hizbollah hade väntat sig. Israel har gett terrorgruppen ett förkrossande slag, och trots komplexiteten och kostnaderna fortsätter IDF att hålla terräng i södra Libanon. Därmed neutraliseras hotet om angrepp effektivt, samtidigt som man metodiskt förstör det som Hizbollah ägnade årtionden åt att gräva ned i marken.
Den här gången har Israel inte bråttom att dra sig tillbaka igen, och upprepar inte det förflutnas misstag. Detta är en möjlighet som Israel inte kan låta gå sig ur händerna om målet är att skapa en varaktig och verklig förändring av säkerhetsläget för invånarna i norra Israel, skriver Ben Lulu avslutningsvis.
Asher Ben Lulu är pensionerad brigadgeneral i IDF, tidigare stabschef för IDF:s norra kommando och nuvarande vd för företaget Ashbal.
/BB
