Den här artikeln skrevs av David M. Weinberg, politisk kommentator för Jerusalem Post och Israel Hayom.
När Israel förbereder sig för hårda strider mot Hamas i Gaza City har landet inte mindre svåra strider att vinna inom diplomatin. Det svaga politiska tänkandet och det förflutnas felaktiga paradigm dominerar fortfarande i många huvudstäder runt om i världen, och alldeles för många människor faller offer för fiendens propaganda. Slagfältet är globalt. Här är 10 myter som måste slås fast, 10 diskussioner som måste vinnas.
1. Neutralitet
Ovilja att fördöma Hamas är liktydigt med att konspirera mot Israel. Att tveka att uttrycka ett tydligt stöd för Israel vid denna tidpunkt, vilket också kommer att innebära ett otvetydigt stöd för Israel under de kommande många månaderna av hårda strider för att krossa Hamas, är liktydigt med att välja fiendens sida.
Neutrala och lugnande, sentimentala uttryck för krossade hjärtan, innerliga känslor, sympati för “alla konfliktens offer” och annat sådant tårfyllt tänkande – även när israeliska judar attackerades av hjärtlösa barbarer som snart kommer till väst – är ett djupt moraliskt misslyckande och en kniv i Israels rygg.
Det är förståeligt att man känner sympati för det palestinska folket. Till viss del är palestinierna trots allt offer för sitt eget hemska ledarskap. Men det är nu dags för Israels vänner runt om i världen att höja sina röster i ett otvetydigt stöd för Israel, att inte falla djupt moraliskt eller hänge sig åt generella känslouttryck.
2. Vapenvila
Det rop som hörs runt om i världen om vapenvila, är varken rimligt eller korrekt. Ropet måste avvisas. En vapenvila nu skulle vara en seger för de radikala islamistiska angriparna och ett nederlag för Israel. Uppmaningen om en omedelbar vapenvila är avsedd att neutralisera Israel, lämna det exponerat och försvagat inför nästa attack som säkert kommer från Hamas, Hizbollah och andra ombud från Islamiska republiken Iran.
3. Förhandlingar
Tro det eller ej, samma “experter” i Mellanöstern som gav oss den misslyckade strategin att hantera Hamas talar återigen om förhandlingar med Hamas eftersom de påstås vara rationella och möjliga att göra upp avtal med för att uppnå stabilitet.
Hamas är intresserade av att uppnå “ekonomisk fred”, säger de; en önskan att nå en överenskommelse om frigivningen av alla gisslan och att rehabilitera civila stadsdelar i Gaza – om bara Israel skulle visa välvilja istället för att bomba. Dessa experters klumpighet och blindhet är chockerande, och deras fjäsk för Hamas måste avvisas. De babblar vidare som om massakrerna den 7 oktober aldrig ägde rum, som om Hamas verkliga avsikter inte hade avslöjats. Som om någon kompromiss med Hamas är möjlig eller tillrådlig.
Skilj på stridande och icke-stridande
“Hamas representerar inte palestinierna i Gaza.” Vi har hört detta påstående från president Biden själv och många andra västerländska ledare, även några israeliska. Men i stort sett speglar Hamas de flesta palestiniers önskemål och mål i Gaza, annars hade de inte blivit valda av Gazas palestinier och lyckats värva tiotusentals jihadister till militären.
Gazas civilbefolkning hjälpte aktivt Hamas i dess komplott mot Israel, och tusentals vanliga palestinier (inte “Nukhba”-kommandot) utförde de värsta grymheterna i Simchat Torah-massakern den 7 oktober. Tiotusentals har deltagit i upplopp vid gränsstängslen i flera år (som uppenbarligen var tester för den planerade attacken).
Så kallade “icke-stridande” palestinier dansade runt lastbilarna och körde bort de tillfångatagna männen, kvinnorna och barnen från Kibbutz Be’eri medan de ropade “död åt judarna” och hjälpte Hamas att gömma dem. “Icke-stridande” mödrar hävdar att de är stolta över att skicka sina barn i strid för att göra dem till shahider (martyrer). Och “icke-stridande” lärare lär Gazas barn att det är en religiös skyldighet att döda judar och en heroisk uppgift. De “icke-stridande” har hjälpt Hamas att gömma sina avfyrningsramper och andra vapen också.
Detta betyder inte att Israel kan eller bör betrakta varje palestinskt hushåll i Gaza som ett mål. Absolut inte. Men det betyder att de sentimentala känsloutbrott som förskönar många onda palestinier och bakbinder Israels händer i en tid av krig och försvagar västerländsk beslutsamhet att stödja Israel – är helt malplacerade.
5. Krigsförbrytelser
Det är Hamas som begår krigsförbrytelser, inte Israel. Ja, Hamas måste ställas till svars för tredubbla krigsförbrytelser. Deras barbariska attacker mot israeliska städer är ett krigsbrott. Deras användning av civila i Gaza som mänskliga sköldar tillsammans med deras användning av moskéer, skolor och sjukhus som baser för militära operationer och förvaring av vapen är ytterligare ett krigsbrott.
Och deras ansträngningar att göra det svårt att evakuera civilbefolkningen från krigszonen (och i åtminstone ett fall deras bombning av en civil evakueringskonvoj med mer än 80 döda), representerar ett tredje lager av krigsförbrytelser.
Lägg till detta flera krigsrelaterade övergrepp, som att blåsa upp och manipulera antalet sårade och dödade, stjäla nödförnödenheter till civila palestinier (se nedan) med mera.
6. Den palestinska myndighetens roll
Förslaget att återföra den palestinska myndigheten för att styra Gaza är både löjligt och farligt. Ingen palestinsk grupp är svagare, mer korrupt och har mindre legitimitet bland palestinier än den palestinska myndigheten. Abbas och hans Fatah-parti kan eller kommer aldrig att hindra Hamas från att skaffa nya vapen eller återuppbyggas.
Dessutom är Mahmoud Abbas och hans klick inte mindre fientliga mot Israel än Hamasgänget, även om de använder annan islamisk terminologi. Lura dig därför inte att tro att den självstyrande myndigheten är lösningen, eller att en komplett “tvåstatslösning” är klokt eller realistiskt med palestinska ledare inom en snar framtid.
7. Irans roll
Otroligt nog är Washington ovilliga att peka på Iran, som den som ligger bakom den radikala islamiska attacken mot Israel och den som ger materiellt stöd till Hamas. Det finns en betydande politisk grupp i Washington som fortfarande hoppas på ett avtal med Iran efter detta krig för att “stabilisera” regionen.
President Obamas illusioner om strategiskt partnerskap med Iran sträcker sig långt in i Biden-administrationen. Få inom administrationen förstår ännu den nuvarande möjligheten (och absoluta behovet) att kraftigt minska Irans inflytande i regionen. Detta är en både strategisk och kommunikativ utmaning för Israel.
8. Qatars roll
Detta lilla, rika emirat har traditionellt ställt sig på båda sidor i konflikter och kommit undan med det. De härbärgerar Hamas-ledare, finansierar Hamas och driver det lika ondskefulla tv-nätverket Al-Jazeera, som spelar en oproportionerlig roll när det gäller att underblåsa radikala islamiska och starkt antivästliga attityder i regionen.
USA borde ge Qatar ett ultimatum och ge det två timmars varsel att avsätta Hamas ledarskap annars kommer trupper från den amerikanska flygbasen i Qatar att ta över Ismail Haniyehs lyxanläggning i Doha och fånga honom eller döda honom – på samma sätt som de attackerade Osama Bin Ladens högkvarter i Pakistan.
Ja, jag vet att Israels nationella säkerhetsrådgivare offentligt tackade Qatar denna vecka för deras roll i att få Hamas att släppa gisslan. Jag tror att detta är ett misstag som bygger upp Qatars onda dubbelspel (och det sades förmodligen under extrem press).
9. Humanitärt bistånd
Nödhjälp till palestinier i Gaza borde vara världens problem, inte Israels. Till exempel har Egypten skandalöst stängt sin gräns mot Gaza för hundratusentals civila som söker säkerhet, eftersom Egyptens president Abdel Fattah al-Sisi inte vill “skada den palestinska statens sak”. Sisi nekar med andra ord palestinska asylsökande säkerhet av geopolitiska skäl. Detta är ett brott mot internationell rätt och går emot den utbredda praxis som dussintals stater har i konflikter runt om i världen under det senaste decenniet.
Israel kan å sin sida inte tillåta Hamas att ta emot konstanta leveranser av bränsle och elektricitet under kriget – därför är en blockad av Gaza nödvändig och rätt. Avsikten med att begränsa leveranserna av bränsle och elektricitet till Gaza är att avsevärt försvaga fiendens militära förmåga, och är därför laglig krigföring. Detta är inte olaglig “kollektiv bestraffning” av civilbefolkningen.
När sådana taktiska åtgärder är avsedda att sätta press på Hamas att frige israeliska gisslan, är stopp i leveransen av bränsle och elektricitet till fienden också tillåtet enligt internationell rätt.
Observera att internationell lag endast kräver att Israel underlättar import av mat och medicin till civila av tredje part om – och endast om – sådana varor garanteras att levereras utan inblandning av Hamas och utan rädsla för att varorna kommer att utgöra ekonomiskt och militärt stöd till Hamas. Med tanke på att Hamas i 16 år har utnyttjat humanitärt bistånd och infiltrerat mänskliga rättigheter och internationella organisationer i Gaza, är inblandning i biståndet inte bara en möjlighet, det är nästan en garanti. Och detta kommer potentiellt att förlänga konflikten och resultera i större förluster av civila liv.
10. Vad händer efteråt?
Vem kommer att styra Gaza när Hamas förstörs? Hur blir slutspelet? Jag vet inte. Det här kommer att bli ett långt krig. Vem vet hur kriget kommer att utvecklas och vad det kommer att leda till? Och som tidigare nämnts: Detta är världens problem, inte bara Israels, eftersom en lösning är kopplad till större regionala strider. Därför är Israel befriat från att svara på denna fråga – åtminstone nu, eftersom landet måste rikta all uppmärksamhet uteslutande mot en klar militär seger.
Israel koncentrerar sig helt riktigt på sin inträdes- och segerstrategi, inte på avvecklingsstrategier och palestinsk rehabilitering. Ja, kravet på att Israel ska svara på denna fråga nu, är utan tvekan avsett att hindra Israel från att göra det som behöver göras i Gaza, och därför måste det avvisas.
